Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 23
SVENSK LÄRARETIDNINQ.
469
Last och återgivet.
Efter lönefrågans avgörande har
det varit relativt tyst i pressen. Ett par uttalanden ha vi dock uppmärksammat.
Sålunda skriver Sörmlandsposten (h.) : Jämförelsen mellan jordbrukarnas smultnande inkomster och folkskol-lärarkårens löner ligger ju på landsbygden nära till hands och kan alstra en stämning mot en löneförhöjning, som ej behöver vara simpel avundsjuka. Mqn då lönerna till huvudparten utgå av statsmedel, beröras landsbygdens skattedragare icke direkt av den genom löneökningen åsamkade statliga merutgiften till lärarelöner. Utan tvivel torde också motviljan bland medlemmar i olika partier att nu tillmötesgå denna löneframställning ha förestavats just av de slutsatser, som dragits genom paralleller mellan löneförmånerna för denna kår och andra inkomstgrupper i landet.
Men skall man göra en jämförelse, skall den göras med övriga statstjänare med ungefär enahanda utbildning och motsvarande ansvarsfyllda samhällsuppgifter för att bli vägledande och rättvis. Detta har statsutskottet och riksdagen även behjärtat och gjort utfästelser att även bereda folkskollärarna den reglering, som kommit andra statstjänare till del, då det statsfinansiella läget sa tillät. Riksdagen hade endast slagit sig själv på fingrarna, om den nu ratat k. m: ts måttfulla och väl avvägda förslag i en fråga, vars lösning enligt en allmän mening var ofrånkomlig.
Till dessa statsfinansiella och lönetekniska skal kommo slutligen mera allmänna motiv. Folkskollärarkårens åliggande att fostra ungdomen i landet tillhör de viktigaste samhällsuppgifterna, som sätter stora krav på denna kår. En avlöning för denna, som ställer densamma i jämnbredd med övriga ungefär motsvarande statstjänstemän och som tryggar en god rekrytering, ar icke blott ett statsintresse i allmänhet utan framför allt ett rent landsbygdsintresse, eftersom folkets fostran och undervisning på landsbygden i regel inskränkes till blott folkskolan. Ett förnyat avslag måste som saken nu låg av denna tjänstemannagrupp ha tolkats som en låg värdesättning från riksdagens sida av dess viktiga och maktpåliggande, ansvarsfyllda uppgifter.
Vi anteckna uttalandet som ett uttryck för en vaknande insikt om att det ligger annat an rebellen och oförnöjsamhet bakom den langa och sega kamp, som karen fort och for i sin lönefråga.
Från vårt parti, skriver Östra Småland (s.), har alltid hävdats den principiella uppfattningen, att de, som påtagit sig den ansvarsfulla uppgiften att handhava undervisningen åt folkets barn, böra för detta arbete ha en dräglig inkomst.
Den av riksdagen beslutade merutgiften till vårt undervisningsväsende på cirka 6 millioner kr., äro inte bortkastade pengar. De ha givits i det vällovliga syftet att förbättra det ekonomiska läget för en kår, som påvilar det ansvarsfulla värvet att uppfostra och handleda det uppväxande släktet.
Men det ar förståeligt, om man på arbetarhåll gör vissa jämförelser mel-len högerregeringens proposition om lärarlönernas höjande och de äskanden, som gjorts av samma regering för att hjälpa de arbetslösa i deras betryckta läge. Sett mot denna bakgrund sa framträder styvmoderligheten mot de mest behövande i den bjärtaste dager. Men tyvärr ligger frågan om större statshjälp åt de arbetslösa på ett helt annat plan, och det skulle säkerligen varit dålig politik att låta lärarna umgälla de borgerliga partiernas orättvisa behandling av landets arbetslösa.
Det ar andra och rättfärdigare synpunkter på frågeställningen lärarlöner och arbetslöshet an dem, som drivits av hr Forsberg i broderorganet Smålands Folkblad. Måhända kan man i dessa förhållanden se en förklaring till att de socialdemokratiska riksdagsmännen från Kalmar län röstade ja, medan de socialdemokratiska andrakammar-ledamöterna från Jönköpings län röstade nej i voteringen om folkskollärarnas löneförbättring.
I detta sammanhang förtjänar också att antecknas Ny Tids (s.) reflexion:
Varken jordbrukare eller andra bygdernas folk ha någon utsikt att få det bättre, därför att folkskolans lärare hållas nere vid en allt för lag lönenivå. Det ar ett ansvarsfullt värv, som påvilar dem, vilka skola undervisa och handleda den stora massan av det uppväxande släktet, och det ar nog ingen god politik att låta dem vänta allt för länge på en förbättring i lönevillkoren, som måste anses vara behövlig och rättvis.
Sant och rätt! Men tydligen svårbegripligt för åtskilliga.
Till legendbildningens kapitel. I
Nya Dagligt Allehanda (h.) lästes dagen före lönefrågans behandling bi. a.:
Hr Värner Eydén har i Svensk Läraretidning annonserat missnöje med och hetsat emot regeringens förmenta »snålhet». Men han har denna gång totalt missräknat sig på effekten. Icke ens inom hans eget parti har stod kun-
nat uppdrivas för ett längre gående förslag an regeringens.
Skulle N. D. A. vilja ha vänligheten uppvisa när och var vi om regeringen använt uttrycket »snålhet» och var vi »hetsat mot regeringen» för dess ställning i lönefrågan? Från lärarre-presentanter i riksdagen ha i ar som under fyra föregående riksdagar fram-burits motioner, vari hemställts om en mycket måttlig tillfällig löneförbättring. För den ha vi sakligt och redligt arbetat, sa långt förhållandena möjliggjort. Åt regeringens initiativ ha vi givit det uppriktigaste erkännande, även om vi icke kunnat undertrycka besvikelse över att den upptog blott 60 % av lärarkårens krav. Kampen i Svensk Läraretidning har varit vänd åt motståndare inom olika politiska läger, därvidlag icke minst mot dem, som tillhöra samma politiska parti som Svensk Läraretidnings redaktör.
Ser man på landet en elegant bil och frågar, vem den tillhör, sa blir svaret: »Skollärarn», påstår i Göteborgsposten (h.) signaturen »Tjänsteman». Med samma och även högre utbildning an en skollärare har, gå tiotusentals personer här i landet antingen arbetslösa eller ock med en åtskilligt lägre och dessutom osäker inkomst.
Jag frågade en skollärare, varför de skria sa våldsamt. Denne svarade sanningsenligt: »Här ar nog ingen skollärare, utan att han ar medarbetare i någon tidning och då sa–––––-Lönen räcker nog, men vi finge naturligtvis ett större socialt anseende, om vi finge högre lön. Titeln önskas också ändrad till magister.»
Den här figurerande »tjänstemannen» har säkerligen i sin ungdom läst katekesen utantill. Och ändå har han tydligen glömt att i livet omsätta åttonde budets manande ord: Du skall icke bära falskt vittnesbörd om din nästa.
Om nutida parlamentarisk praxis
tilläte regeringschefen att offra de förolyckade fackministrarna, framhåller Skånska Dagbladet (bf.), skulle seglatsen kunna fortsättas, som om ingenting hänt. Troligen blir väl resultatet under nuvarande förhållanden detsamma, även om det icke kan hjälpas att på ett eller annat satt prickade enskilda ministrar utgöra en viss svaghet för regeringen i dess helhet.
Mest illa däran ar givetvis ecklesiastikministern, om han också profiterat av den allra sista tidens händelser och till sin egen lycka ställts i skuggan av mera uppmärksammade affärer. Emellertid lär väl ingen iakttagare ha kunnat komma till annan slutsats an att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
