Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
489
Fritt forum.
FOr att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola rara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Bibel eller katekes?
Eytterholms artikel i denna tidning om bibel eller katekes i folkskolan väckte nog hos de flesta både förvåning och. beklämning. Man vill ej tro, att det ar en lärare, som ar sa okunnig om den nya undervisningsplanens innehåll samt om skollagars tillkomst. Och detta nya exempel på hur man till varje pris och utan stöd av några fakta vill stämpla sin meningsmotståndare som illasinnad verkar nedstämmande. Det ohållbara i Eytterholms påståenden ar ju uppenbart, men det skadar kanske anda inte att peka på det.
Hur kan Ni t. ex. påstå, att lärarna och ej .folket bestämma, vad som skall läsas i skolan? Det ar ju folkets egna representanter i regering, riksdag och skolråd, som bestämma härom, och läraren har blott att följa undervisnings-, kurs- och timplan. Nog ar det sant, att ej alla äro nöjda med den nya ordningen, men det kan väl knappast lärarna rå för, och ännu har nog ingen lag stiftats, som gillats av alla. Då folket självt stiftar sina lagar - vet Ni inte, att det i verkligheten ar sa nu? - sa måste val dessa bli överensstämmande ined flertalets mening. Tror Ni verkligen, att katekesplugget avskaffats mot majoritetens vilja?
Skulle vi inte också kunna klara upp den segslitna frågan, om katekesen ar förbjuden eller ej? Då lagen .föreskriver, att den skall läsas, ar den ju ej förbjuden eller avskaffad. Den skall läsas men på ett lämpligt stadium och ej som en ofelbar bekännelseskrift utan som en vanlig bok, skriven av människohand. Alltså har den avsatts som auktoritet och degraderats till historiskt dokument. Fallet Bolstad synes mig rätt enkelt. Ingen nekar församlingen att undervisa barnen i katekes liur mycket som helst - likväl skriar man om .samvetstvång! - men detta gitter man ej utan pockar på att staten skall ombesörja sådan undervisning i den statsunderstödda folkskolan. Staten skall bekosta men församlingen bestämma om undervisningen. Vore det ej en ren prestigefråga, kunde den ju lätt ordnas med obetydlig kostnad.
Sa var det huvudfrågan: Vad ar meningen med reformen, varför genomfördes den?
Det ar alldeles riktigt, att katekesen ersattes med bibeln - vilket klandras! - och att själlös utanläsning av delvis for barnen ofattliga lärosatser utbytts mot bibelstudium. Men detta har skett, säger herr Kytterholm, för att lärarna skola få tillfälle saga sin mening i religiösa frågor och förneka bibelns sanningar, ty de flesta tro ej på bibeln. (Vad menar ;Ni månne med bibelns sanningar ? Ar det Jesu lära om Guds rike, eller ar det de gammaltestamentliga författarnas naiva historia, geografiska och astronomiska funderingar eller deras outvecklade religiösa och sedliga begrepp, ni menar?) Nog kan man tycka, att herr Rytterholm borde styrka denna oerhörda anklagelse möt Sveriges lärarkår på
något sätt, men han anför* blott detta, att lärarna sa varmt anbefalla bibeln. - Således: de vilja läsa bibeln med barnen därför, att de inte sätta något värde på den. Underlig logik! Brukar det inte i stället vara sa, att man anbefaller det, man värderar? Lika underligt ar, varför inte läraren kan säga sin mening, när katekes läses, likaväl som när bibel läses. Skulle Luthers utläggningar hindra honom? Rytterholm menar tydligen sa: Bibelns ord måste förklaras; har läraren ej Luthers ofelbara (?) utläggning att giva barnen, måste han ©e dem sin egen, och lärarna ha ej den »ratta tron». (Men söndagsskollärarna ha det!)
Härtill må först anmärkas: Undervisningen avser nu att göra barnen bekanta med Jesu egna ord, det centrala i hans förkunnelse och ej sa mycket den invecklade dogmbygg-nad, som sedan konstruerats kring honom. Skolan nöjer sig med att undervisa i detta, som ar sa klart och enkelt, att några långrandiga förklaringar ej tarvas, och varom vi därför kunna enas. Då det gäller barn i den åldern, ar detta nog det enda riktiga, i varje fall det enda möjliga i denna söndringens tid. Kan man ej enas om detaljutformningen, må man hålla sig till det huvudsakliga. Ar det för övrigt riktigt att kasta okritiska barn in i striden mellan olika teologiska riktningar ? Och det kan väl gärna inte vara Eder obekant, hur Luther i sin katekes i stor utsträckning sysslar med just sådana frågor, varom de lärde tvistat i århundraden. Menar Ni verkligen, att Luther ensam förstod bibeln ratt, och att endast den, som delar hans uppfattning i allt, ar from och tror på bibeln? Katekesen skrevs »i full överensstämmelse med bibeln», heter det, men var tids teologi far vilse tydligen. Likväl ar det obestridligt, att Luthers kunskaper om bibeln voro mycket bristfälliga enligt nutida begrepp. Skulle således all senare tids bibelforskning varit gagnlös, ja, försvårat i stället för underlättat förståelsen av bibelns ord? Vet man sanningen bättre, ju okunnigare man ar? Ar det .forskningens uppgift att dölja och förneka sanningen? Varför skulle lärarna vilja förneka den ?
Ni frågar: »Varför användas ej källskrifter vid historieundervisningen?» Svar: Det ar onödigt, då lärobokens uppgifter ej äro omstridda såsom kyrkans dogmer.
.Om bibel och katekes överensstämma, varför ar man då ej nöjd med bibeln?
G. Svensson.
Sverige och svenskarna i tyska, franska och engelska läroböcker för folkskolan.
I dagspressen fördes for någon tid sedan en intressant diskussion om bästa sättet for en information om Sverige i utlandet. De personer, som därvid ha yttrat sig, ha i åratal ihaft tillfälle att på skilda platser ute i världen bilda sig ett omdöme om vad man vet om oss. I en punkt ha alla inläggen varit ense, nämligen den, att Sverige och svenskarna äro -svävande och okända begrepp, men tyvärr tycks man ännu ha skilda meningar om bästa sättet for en effektiv kulturpropaganda.
På grund av det nutida Sveriges kulturella och ekonomiska betydenhet skulle man ju väntat finna rätt sa ingående redogörelser for vart land och folk i läroböckerna for den offentliga undervisningen i de tre stora kulturländerna. Sa ar emellertid icke iallet. En undersökning ger synnerligen nedslående resultat, om man håller sig till de läroböcker, som avse medborgaruppfostran, d. v. s. läroböckerna i historia och geografi for folkskolan. Följande lilla axplockning gör ej anspråk på att vara en undersökning i egentlig mening över denna sak. Därtill har materialet varit for begränsat. Framställningarna kunna ju vara olika i olika läroböcker. Men som prov på vad man kan skriva om oss, skulle den ju kunna ha sitt berättigande.
For Tysklands del kan man rådfråga Ferdinand Hirts synnerligen moderna Sachlese-heften i historia och geografi, som for övrigt nu användas vid folkskolorna i Berlin. Det måste kanske förutskickas, att skildringarna i Hirts Sachlesehefte för historia i främsta rummet skall tjänstgöra som ’situationsbilder för vissa betydande händelser eller epoker. I fråga om val av stoff har författaren till läroboken i görligaste mån sökt få urkunder och först då detta varit omöjligt, gått till andrahandsauktorer. I denna bok förekomma vi i skildringar från 30-åriga krigets och den store kurfurstens tid.
I en skildring »Gustav Adolf ingriper i kriget» får man höra de grunder, söm föranledde den svenske konungen att beträda Tysklands jord. Härefter kommer en sida, som bär överskriften »Svenska grymheter». Däri heter det bland annat: »Sedan den ädle hjälten Gustav Adolf hade stupat i den segerrika drabbningen vid Lutzen, var all manstukt borta bland soldaterna. De voro som vilddjur i människoskepnad, brände byar och städer och behandlade invånarna mycket grymt. Omkringströvande hopar av svenska soldater kommo ut på landsbygden och voro som djävlar, vilka sågo sin största förnöjelse i att flå folk levande. - - -» Sa kommer en ruskig skildring, hur en hop svenska sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
