- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
490

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48Q

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 24

dater misshandla en åldrig präst och hans hushållerska. På ännu ett ställe finner man svenska soldater som de grövsta våldsver-kare, nämligen på en sida, som bär titeln »Svenskarna i Märk-Brandenburg», från kriget 1675. Här heter det bland annat: »De plundra byar och kyrkor, sätta dem i brand och driva bort boskapen. Människorna behandla de icke mindre tyranniskt. Man genomborrar deras händer, $om borgmästaren i Z. själv kan intyga. Somliga gräver man ned ända till halsen. Man mördar oskyldiga barn av rent övermod.. Icke ens gravarna få vara orörda.––––»

I den geografiska läseboken av samma författare påträffar man av vad som angår oss endast en uppsats, som heter »En. resa till lapparna». Man kan inte annat an finna det litet kuriöst, att man som karaktäristikum för vårt land och folk just satt vårt enda främmande rasinslag. I den avdelning a-v läseboken, som betitlas »Upptäcktsresande», finner man däremot de svenska upptäcktsresandena väl företrädda med både Hedin, Nordenskiöld och Andree.

I Frankrike tycks det, som om man kände till Danmark och Norge, vida bättre an Sverige. I en folkskoleklass i Dijon, vilken förf. 1927 besökte, visade det sig, att utav avdelningens 27 medlemmar visste 9 elever, att Danmarks huvudstad hette Köpenhamn, under det att endast 2 visste, att Sveriges huvudstad fcette Stockholm. Om man siar upp en geografi för folkskolan, t. ex. den av Gal-louédoc et Maurette, Nouveau Cour s de Géo-graphie, som för övrigt ar författad i enlighet med bestämmelsen för 1923 års undervisningsplan, står det följande: Sverige har en högt uppdriven industri. Dess huvudstad heter .Stockholm, som for sin skönhets skull kallas Nordens Venedig.

Bläddra vi i Larisse1, Historie de France, sa ar det förstås våra fruktade förfäder, som man har reda på. På en sida finner man följande överskrift: »De djärva nordmännen.» Sa heter det i fortsättningen: »Nordmännen bodde i de länder, som man nu kallar Sverige, Norge och Danmark, Varje ar på våren samlades de i skaror vid havsstranden. Varje särskild skara utvalde en ledare, som man kallade sjökonung. De gingo ombord på sina skepp och styrde kosan mot Frankrikes kuster. - - - Nordmännen fruktade varken vind eller vågor. Mitt i den värsta storm

uppstämde de sina krigssånger.–––– Då

de varseblevo en by, ett kloster eller en bondgård, fastgjorde de sina båtar vid flodstranden och stego i land. Det var för dem en lätt sak att nedhugga invånarna. Sedan togo de pengar och allt, vad de behagade ooh återvände till båtarna med det, som de hade stulit.» Läroboksförfattaren ger dem och deras påhälsningar följande slutomdöme: »Nordmännen gjorde stor skada i det franska konungariket.»

En granskning av engelska läroböcker i geografi och historia visar en från engelsmännens sida rent av förfärande okunnighet om oss. Man kommer ofelbart att tanka på historien

1 Larisse läroböcker for folkskolan äro visserligen numera efter 1923 års undervisningsplan ur bruk på grund av alltför, patriotisk glöd, men som historiker ar han en man av internationell resning.

om engelsmännen, som kände till Norge, och

visste-, att man $ick smör fr|in Danmark men

/ . ’ .. ’

purple-top-Swedes (ett slags’ rovor) var det

enda slags svenskar, som han kände till.

Slår man upp Wallis General Geography (lärobok i geografi), vars sista upplaga ar tryckt 1924, sa finner man följande: »Stockholm i Sverige ar «den stora hamnen for timmer och tjära.» Man far inte förundra sig över att man 1928 kan finna något sådant i en lärobok i geografi. I England och Frankrike äro svenskar,. norrmän pch danskar all-tid ett, skandinaver. I utlandstidningarna får man dagligen se förväxlingar av deras huvudstäder, och framstående personligheter i respektive länder isättas an med den ena an den andra nationaliteten. Engelsmännen äro ju ett folk, som med avsikt uppfostras till att veta litet men i stället fostras till att kunna handla och härska. Man får emellertid hoppas, att uppgiften sa småningpm ändras till det riktiga. Att Sverige och^ svenskarna ej omnämnas i en History of England (Englands historia), kan ju vara ratt förklarligt, då det ju varit danskarna, som huvudsakligen ha haft sitt intresse åt det hållet. Men icke desto mindre får Skandinavien en liten gliring apropå dess neutrala ställning under världskriget. I en engelsk historia av Meikle-john finner man vid behandlingen av världskrigets historia följande passus: »De skandinaviska länderna tjänade som transito-län-der for det amerikanska handelsutbytet med Tyskland, innan Amerika gick med i kriget.»

För att nu knyta till inledningen far man val säga, att dessa urplock äro foga ägnade att belysa en kulturell stormakt, som någon patriotisk entusiast nyligen har kallat ’Sverige. Här behövs förvisso information, och här ar en tacksam uppgift för var representant i den internationella lärarorganisationen.

Edvin Nilsson.

Last och återgivet

Efterskörd. Beslutet angående folk-skollärarkårens avlöningsförbättring har utlöst ett inbördesgräl efteråt mellan bondeförbundspressen och vissa högertidningar. Den inom en stor del av högerpressen i landsorten anlitade riksdagskorrespondent, som tecknar sig med signaturen H-d, har i ett riksdagsbrev uttalat bi. a.:

I debatterna i kammaren var det blott bondeförbundarne och kommunisterna, som i endräkt samlade sig kring avslagsyrkandet. Särskilt de förra ha ju vädrat morgonluft i denna fråga, och deras motstånd mot löneförslaget synes huvudsakligen ha varit dikterat av rena agitationssynpunkter. Ty givetvis har man svårt att sätta tro till de bedyrade sparsamhetsmotiven som avgörande skäl, när man blott för någon vecka sedan såg bondeförbundets ivriga frikostighet mot icke blott insättare utan även fackföreningar och andra korporationer, som hade affärer med de kull-bytterade sparbankerna.

Svenska Landsbygden (bf), känd som huvudorgan för de värsta ovederhäftighet erna under kampanjen mot lärarlönerna, replikerar:
.., Vi göra inte anspråk på någon lojal behandling från signaturen H-ds sida, men annars kunna vi upplysa, att bondeförbundet alltifrån sin tillkomst f or snart 20 ar sedan oavbrutet arbetat for sparsamhet med statens medel, ej minst då det gällt att hålla tjänstemännens löner inom rimliga gränser. Man kan också fråga sig, om det inte i sa f all även var »agitationssynpunkter», som förmådde nio lantmän ur högerns led i andra kammaren att i likhet med bondeförbundarna rösta för avslag. Det ar även anmärkningsvärt, att av de 43 högermän, som röstade för bifall, voro endast 10 egentliga lantmän. De övriga tillhörde industri- och stadshögern. Om någon part i denna lönefråga handlat av partipolitiska skal, sa torde det vara högerregeringen, som med sitt förslag tydligen velat försäkra sig om lärarkårens välbehag.
Vi ha tidigare upprepade gånger tillbakavisat de funderingar på partipolitiska manövrer, som velat mänga sig i denna debatt. Omröstningen i andra kammaren visar sanningen av vad vi framhållit, att lärarlönefrågan har motståndare inom alla partier. Däremot har det endast varit två partier, bondeförbundarna och kommunisterna, som beslutat att enhälligt gå emot. Partitvånget inom förstnämnda parti utvecklades sa starkt, att de, som veterligen haft för avsikt att rösta för, avhöllo sig f rån att rosta. Man kan därför svårligen värja sig för intrycket, att partitaktiska synpunkter vid bondeförbundets ståndpunktstagande varit med i spelet.
Detta bestyrkes for övrigt av ett cirkulärbrev till bondeförbundspressen av märket -rå. Vi göra några utdrag, som få tala för sig själva:
Särskilt anmärkningsvärt var att högerns främste lan\mannarepresentant, hr Magnusson i Tumhult, röstade med bondeförbundet. Att han icke förmådde draga något större antal partivänner över på sin sida visar, hur maktlös lantmannagruppen inom högerpartiet numera ar. Stadsrepresentanterna diktera enväldigt besluten.
Inom det frisinnade partiet lever och verkar en lantmannarepresentant, hr Carlström i Helgagård, som sedan flera ar tagit på entreprenad att avskaffa jordbrukets svårigheter genom en lönepolitik i sänkande riktning. Alla andra åtgärder utdömas av honom såsom meningslöst kvacksalveri. For några veckor sedan lyckades han få riksdagens bifall till en motion om utredning an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free