Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 25
- föredragande departementschefen bi. a.: »Utredningen kommer följaktligen att få ett betydande omfång och måste beräknas taga en avsevärd tid i anspråk. Arbetet synes dock böra sa bedrivas, att resultatet därav om möjligt kan föreläggas 1930 års riksdag.» När k. m: t således har den förhoppningen, att arbetet inom nyssnämnda kommitté kan sa bedrivas, att man kan ha att .förvänta proposition i detta -ärende till slutreglering av hela frågan 1930, då synes det i varje fall mig, även om riksdagen i fjol uttalade, att den snarast önskade förslag i detta ärende, att riksdagen borde avvakta den av k. m: t i fjol påbörjade utredningen. Jag kan heller inte se annat an att detta av k. m: t gjorda uttalande står i paritet just med den hemställan, som riksdagen uttalade i fjol. Det finns också, herr talman, ingen anledning att tro, även om k. m: ts uttalade förhoppning om att få ett slutresultat i sa pass god tid, att redan vid 1!930 års riksdag proposition i ärendet skulle kunna framläggas, icke skulle kunna infrias, med den sammansättning som ’kommitten har, att det blir någon evighetekommitté. Den kommer säkert att skynda på sa mycket den kan. Om den saken ar intet ont att saga.
Utskottet säger i sitt .uttalande rörande avvägningen av den provisoriska löneökning, sorn k. m: t föreslagit, följande: »Uppenbarligen ar det emellertid av vikt att vid bestämmande av den provisoriska avlöningsförbättringens belopp tillse, att ej ett föregripande av den blivande löneregleringen sker. I sådant hänseende har k. m: ts förslag synts utskottet vara väl avvägt.» - Herr andre vice talmannen meddelade nyss, att han inte anser, att ett bifall till k. m: ts förslag på något sätt föregriper den av k. m: t igångsatta utredningen. För min ringa del måste jag saga, att jag icke kan dela den uppfattningen. Var och en, som sitter här i riksdagen, ar ju, då det gäller att fatta beslut i en fråga, det må vara av vilken art som helst, utgörande en del av ett komplex, som ligger under utredning, synnerligen känslig för att taga ståndpunkt till frågan i förtid. For att taga ett enda exempel, kan jag erinra om de många gånger, då man just med hänvisning till att utredning pågår, yrkat avslag i tullfrågor. Det kan naturligtvis tagas fram en hel del andra exempel. Det synes mig, att man borde vara lika kanslis och böjd, for att icke nu taga ställning till denna fråga. Jag kan nämligen inte se annat an att, om riksdagen nu beslutar i frågan i enlighet med k. m: ts förslag, därigenom föregripes riksdagens slutliga ställningstagande. Jag skulle också vilja se den ledamot av denna kammare, som vill stå upp och säga, att denna tillfälliga löneförbättring gäller en kar, som sitter i sjön. Då jag inte kan se saken sa, kan jag inte förstå, varför man nu skall gå in för en tillfällig löneförbättring, om - jag upprepar det ännu en gång - k. m: t har sagt, att k. m: t hoppas mycket snart kunna framlägga slutgiltigt förslag i frågan.
Jag tillät mig, herr talman, i fjol i detta spörsmål framhålla, att det var klokt av riksdagen att då icke binda sig, och att den borde ha fria händer, när den skulle taga ställning till själva slutspurten. Jag kan inte underlåta att saga detsamma nu. Framför allt ar det, synes det mig, farligt i lönefrågor att ha händerna mer eller mindre bundna.
Nu har det pekats på, senast av herr andre vice talmannen, att det statsfinansiella laget i ar ar av den art, att man med gott hjärta kan biträda vad k. m: t föreslagit. Det ar sa ringa belopp, säger man, som det här gäller. Ja, nu vill jag inte uttala mig om, hur det statsfinansiella läget ar för tillfället, men det ar mycket möjligt, att riksdagen om några dagar får se, när riksdagen då skall taga slutlig ställning till skattespörsmålen för kommande budgetår, att det statsfinansiella laget inte ar sa lysande, att man bara ur den synpunkten skulle med gott hjärta kunna gå med på stora utgifter. Det beror helt och hållet på hur man ser detta och om man finner, att det kan» finnas andra behov, som kunna
anses vara mera berättigade och mera kräva riksdagens tillgodoseende.
Då jag inte kan ansluta mig till vad stats-Utskottet föreslagit, ar det, såsom jag nyss anförde, därför, att jag inte kan vara med om ätt bevilja en tillfällig löneförbättring, då en slutlig reglering ar nära förestående för denna kår, då man far alla de papper på bordet, som äro behövliga för att belysa ’frågan från olika synpunkter.
Det ar ju mycket vanligt, när man talar om lönespörsmål – sa har gjorts nu under de senaste dagarna - att man ar böjd för att belysa sitt påstående på det sättet, att man tager den lägsta lönegraden för en befattningshavare och säger: ja, men den lönen ar ju sa låg, det kan val vara berättigat med en förbättring. När man ser på folkskollärarnas lönefråga, sa far man inte göra på det sättet, att man lösrycker och ställer upp vad en lärare har från staten och kommunen i lon, utan man skall lägga ihop alla lärarens inkomster som lärare under året for en arbetsdag, som jag inte kan se annat an att den ar ratt normal. Därtill skola också läggas lärarens förmåner av in natura-slag. Gör jag undersökningen på det sättet, kan jag inte finna annat an att folkskollärarnas löneställning ar långt ifrån förtvivlad. Det ar på det sättet, som jag vill bedöma spörsmålet, när vi en gång, och om jag då far vara med, skola taga ställning till en slutreglering av folkskollärarnas löner. Jag tror, som jag sagt, att det ar klokt att icke på förhand gå med på en del löneförbättringar, som kanske senare kunna bli besvärliga.
Jag vill till slut, herr talman, erinra om, att denna kammares flertal anslöt sig för någon tid sedan till ett uttalande, framkommet på grund av en motion i denna kammare rörande jordbrukets ekonomi. I det uttalandet hette det bi. a., att man hyste den förhoppningen, att en undersökning av ifrågavarande spörsmål åtminstone bör leda till en klarare uppfattning om det ekonomiska sambandet mellan olika näringar och företag. Därigenom kunde man måhända även vinna en vidgad förståelse mellan olika intressegrupper, vilket i sin tur skulle kunne bidraga till att det mal uppnås, for vilket fjolårets riksdag .uttalade sig, då den begärde en utredning, avseende åtgärder i syfte att hoja jordbrukets ekonomiska bärkraft därhän, att förutsättningar skapas för att jordbrukets arbetare må komma i åtnjutande av förbättrade löneförhållanden. Den ärade motionären i frågan tillät sig .under debatten i en replik till en av denna kammares ledamöter bi. a. framhålla, att det har varit en tendens i riksdagen att skjuta statstjänstemännen före på löneskalan. Där- ’ med, förmenade han, bidrog riksdagen till att försvåra ställningen för de sämst lottade i samhället att få det en smula bättre.
Jag vill, herr talman, sluta med att säga, att de ledamöter av denna kammare, som den gången anslöto sig till detta uttalande, varav jag nyss anfört en del, hava all anledning när det gäller att taga ställning till det föredragna utlåtandet angående provisorisk löneförbättring åt folkskollärarna, att en smula begrunda, vad de den gången anslöto sig till.
Jag ,ber, herr talman, att få ansluta mig till det framställda yrkandet om avslag på k. m: ts proposition.
Herr Björk i Try de (s) instämde häruti.
Chefen för ecklesiastikdepartementet herr statsrådet Lindskog: Herr talman! Den förste ärade talaren, herr Olsson i Kullenbergs-torp, frågade, vad som inträffat, eftersom denna proposition nu framlagts. Och han talade om, att han ville ha ordning och reda i förhållandena; han ville icke ha en punkt behandlad nu och en punkt då, utan han önskade sammanhang i det hela.
Jag skall med anledning av de två synpunkter, som han sålunda framförde, be att i största korthet - jag föreställer mig, att kammaren ar tacksam, om debatten hålles sa kort som möjligt - få erinra om, att man i riksdagen under en’lang följd av ar haft denna fråga på tapeten, och att det riksdag efter riksdag i olika formuleringar och på olika satt
framhållits, att en lönereglering och en löneförbättring för folkskollärarna varit en rättvis och rimlig sak, men att det statsfinansiella laget tyvärr icke kunnat medgiva en sådan lönereglering. Alltid har det framskymtat detta: vi ha icke rad därtill. Det var en ärad talare i förfjol, som använde utrycket: sa ska vi ha’t, men Var ska vi ta’t. Detta tema har alltså varierat ar efter ar. Vidare kan man saga, att en olycka for folkskollärarkå-ren varit, att den ar sa stor. Det ar en sa stor grupp, att själva den samlade summan av den förbättring i lönerna, som man tänkt sig, verkat skrämmande. Det ena med det andra har gjort, att frågan uppskjutits.
I ar har emellertid å ena sidan framlagts ett förslag om en löneförbättring, som väl ändå måste betraktas vara synnerligen moderat och måttfullt i jämförelse med de ganska stora belopp, som man förut på många hall vinkat med såsom lämpliga, och å andra sidan det ekonomiska läget företett en sa stark ljusning, att man verkligen ansett, att här kunnat finnas rum i budgeten for en löneförbättring. Finansministern har också framhållit denna sak. Han har påpekat, såsom nämnes i propositionen, att det har befunnits möjligt och lämpligt att i viss utsträckning tillmötesgå önskemålen om en löneförbättring för vissa lärarkategorier, och att, då medel iör ändamålet nu kunde ställas till förfogande inom den förefintliga inkomstramen, det befunnits vara med klok förtänksamhet förenligt att bereda plats härför inom budgetens normala omslutning. Detta ar ju egentligen också det rätta svaret på den fråga, som den siste ärade talaren framkastade, varför man nu skulle taga fram saken, ehuru man redan tillsatt en utredning om definitiv lönereglering. Det finns plats för en tillfällig löneförbättring nu, och det ar ’förenligt med klok förtänksamhet att därtill använda de medel, som äro tillgängliga, då ju riksdagen förut uttalat, att sa fort det inträdde en sådan tidpunkt, att man med hänsyn till det statsfinansiella läget inom måttliga gränser kunde tillgodose detta krav, en dylik lönereglering skulle komma till stånd.
Herr Olsson i Kullenbergstorp nämnde, som sagt, att han icke ville ha en punkt nu och en punkt då, utan att han önskade system i det hela. Ja, nog ar det val anda sa, att sa gott som alla andra befattningshavare sa småningom fått sina löner reglerade, men denna lärarkår ar egentligen den sista återstoden, som icke erhållit lönereglering. Då ar det val anda naturligt, att man kan säga: den ligger inom ramen för det hela; för den ena kåren efter den andra ha lönerna reglerats; lärarkåren har fått vänta till sist, därför att den ar sa talrik och därför att svårigheterna med en lönereglering därvid varit alltför stora, men nu har det befunnits möjligt att i viss utsträckning tillmötesgå kravet i detta hänseende.
Och när riksdagen nu ställes inför avgörandet, kan det vara anledning för riksdagen att fråga sig, om det var allvar eller icke allvar förut, då man sagt, att det varit det ekonomiska läget, som hittills hindrat en löneförbättring. Man har alltid skyllt på, att man icke haft råd. Nu har ’man rad till en löneförbättring enligt detta synnerligen måttfulla förslag. Var det svepskäl förut eller icke svepskäl, var det allvar eller icke allvar? Sa måste man fråga sig, och sa kommer säkerligen den stora lärarkåren att fråga. Och vidare: har riksdagen samma uppfattning nu som den gång på gång uttalat, att den finner med behovet och rättvisan överensstämmande att lämna en förbättring i lönehänseende åt dessa kategorier av befattningshavare? Nu kan man visserligen säga, som den siste ärade talaren gjorde, att folkskollärarna sitta icke i* sjön. Ja, det begreppet ar ett rätt vagt begrepp, som inte ar sa lätt att definiera. Det ar ju helt och hållet en omdömesfråga, om en kår har tillräckligt stora löner eller om den bor ha något mera. Men sa mycket tror jag, att vi alla kunna vara överens om, att om man jämför lärarkåren med de andra grupper, som i regel bruka jämföras med dem, ar denna kår mindre tillgodosedd i lönehänseende an de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
