Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNINQ.
513
att jubilera över den. Där torde både lärare och barn bli ställda inför mycket svårare problem, an vad en enkel, hjärtlig undervisning i katekesens huvudstycken kräver.
Vad det sa mycket omtalade katekesrabblet angår, kan det klandret ju till en del vara berättigat. Men därför får väl inte en värdig katekesläsning klandras. Och för övrigt, i vilket ämne kan inte undervisningen vanskötas ? I en skola, där barnen få rabbla upp katekesstycken, där ar fara värt att de också få rabbla bibelns ord. Men i en skola, dar barnen från början få lära sig att med stillhet, aktning och vördnad läsa bibelns ord, där ar väl inte möjligt annat an, att de lära sig katekesen på samma sätt. Men om undervisningen i ett skolans ämne vanskötes, får det väl inte därför borttagas eller förkortas. Ett mera effektivt medel för att upphjälpa kristendomsundervisningen hade varit att i det ämnet såsom i andra skolans ämnen anordna fortbildningskurser (av staten understödda), ledda, av för ämnet verkligt besjälade lärare, samt att fasta vederbörandes uppmärksamhet på, att undervisningen i ämnet vid seminarierna bleve lagd sa, att den beredde de utgående lärarna en grundlig kristendomsundervisning samt ledning för ämnets tillämpning i skolorna. Av vissa uttalanden i pressen vill det nu synas, som om katekesen inte vore förbjuden som lärobok. Men hur går det då i de skolor, som inte begagna katekesen ? Då handla väl de orätt, de också? Inte kan väl det kallas undervisning i katekes, om det i skolans högsta klasser talas om Luther som reformator. Tänk om man vid undervisning i andra ämnen, t. ex. räkning, blott talade med barnen om en stor pedagogisk förmåga i ämnet och talade om hans levnadsförhållanden m. m. men inte lärde barnen de där första grunderna, som äro sa oundvikligt nödvändiga för all undervisning! Barnen lärde sig nog inte att räkna på den vägen. Men bekvämt kunde det ju vara för oss lärare, om det vid undervisningen i skolans olika ämnen ginge an att undervisa på det sättet! Å, det går inte sa lätt! Var och en, som.. försökt aldrig sa lite på att undervisa småbarn, vet, att det får vara inlärande och repetition och att det fordras både tid och läroböcker.
Skolans lärare få framställa sina önskningar och krav i andra saker, som gälla deras arbete, och deras önskningar tillmötesgås i det längsta. Därför ar det en förhoppning, att sa skall ske även i det, som rörer kristendomsundervisningen. En många lärares varma önskan ar, att tiden för kristendomsundervisningen utsträckes, sa’ att det blir tid till verklig, grundläggande undervisning i detta sa viktiga ämne, samt att Luthers katekes detta katekesens jubileumsår må komma åter till sin heder och få den plats, den förr haft som lärobok i vara skolor.
Maria Löfgren. Bolstads lärarinna.
(Ovanstående har stått infört i åtskilliga tidningar och skulle sålunda enligt for denna avdelning tillämpade redigeringsprinciper ej här ha erhållit plats. Emellertid ha vi för att ej få sken av att vilja undertrycka någons ärliga mening i detta fall gjort ett undantag från kravet på originaluppsatser under >»Fritt forum».)
Katekes eller bibel.
Under sista tiden har en storm upprörts om lilla katekesens vara eller icke vara. Ängsliga människor från det »mörka Bohuslän» saga, att vi komma att förgås andligen, om den ej åter får komma till heders. Det hela ar en storm i ett vattenglas. Man låtsar de-1 vara mycket, som helt ringa ar. Striden gäller nog på det hela taget något helt annat, an vad katekesivrarna vilja öppet bekänna. Jag tycker, att man ibland kan skönja »bockfoten», trots den proklamerade heligheten hos kämparna. För det första: Kunna vi sätta likhetstecken mellan katekes och kristendom? Svar: Nej. Kärleken till Gud och nästan ar lagen och profeterna, säger Jesus. De orden stå i bibeln och äro enkla, sa att varje barn kan förstå dem. Jesu lära ar enkel men lilla katekesen delvis obegriplig. iSjälv har jag läst den utantill och vet, att den ej gjorde något intryck på mitt barnasinne. Själva trosbekännelsen tumma ju teologerna på och vilja påstå inrymma en för oss föråldrad livsuppfattning. Skola vi då läsa det, som ännu obegripligare ar: förklaringen till dopet och nattvarden? Enligt min mening har man i denna diskussion glömt det uppfostrande momentet i kristendomsundervisningen. Skall det icke vara lika värdefullt att kanna något som att kunna något i kristendom? Man säger också, att vi behöva en sammanfattning av läran. Ar då katekesen en sådan av Jesu lära? - Knappast. Kunna vi för övrigt sammanfatta det, som ar statt i utveckling, något som hör evighetens rike till? Skola vi göra på stället marsch, gräva upp gamle Luther och låta oss nöja? Nej, här behövs sannerligen annat. Läs Remarques bok, »Intet nytt från västfronten!» Frågan om krig och fred har blivit en religiös fråga. Arbetarfrågan ar också ett allvarligt problem, som vi måste taga ställning till. Den genom oss oheliga jorden ropar efter helighet och rättfärdighet.
Vi behöva nya socialt kännande individer, och det ar vi lärare, och lärarinnor, som fått den höga uppgiften att väcka de unga till att bliva detta. Det går ej med teologiska spetsfundigheter men kanske med Jesu lära: En Gud och alla bröder! Låtom oss därför vara nöjda med vår religionsundervisning, samt i stället vänta på och arbeta för gudsrikets seger på jorden!
Egron Lundell.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni ville
visa det
for de medlemmar av folk- eller små-skolkåren, som ännu ej äro prenumeranter.
dagen.
Riksdagsprotokollens vittnesbörd.
I detta nummer av Svensk Läraretidning återgives hela det stenografiska protokollet över andra kammarens överläggning angående provisorisk ävlöningsförbättring för folkskollärarkåren. Detta har visserligen hårt inkräktat på utrymmet, men vi ha trott, att var läsekrets skalle satta värde på att ungefär samtidigt med att riksdagsprotokollen bli i tryck tillgängliga kunna få del av den för karen i sa många hänseenden viktiga och vägledande debatten. Några få ord som kommentar kunna måhända i detta sammanhang försvara sin plats. Särskilt om årets protokoll läggas vid sidan av fjolårets, göra vissa reflexioner sig själva.
Vi kunna sålunda först och främst konstatera, vilka inom riksdagen som äro de mest framträdande och ihärdiga motståndarna mot en ordentlig löneförbättring åt folkskollärarkåren. Bondeförbundet stod enigt med hrr Olsson i Kullenbergstorp och Johansson i Friggeråker som förgrundsfigurer vid fullföljandet av motståndet. Inom högern framhärdade hrr Andersson i Storegården och Persson i Fritorp även i ar med sin avslagsståndpunkt. Från socialdemokratiskt håll stod hr Andersson i Katrineholm som den me-st oförsonlige motståndaren. Den vredesexplosion, som han levererade i fjol, när hans förslag om att stryka vissa delar av statsutskottets hemställan betecknades som illvilligt, var -sålunda i verkligheten ingenting annat an en teaterprestation! Inom det frisinnade partiet teg motståndet men lämnade en procentuellt mycket betydande del av avslagsrösterna. Det var framför allt det s. k. norrlandsfrisinnet, som i andra kammaren lämnade denna insats. Det kommunistiska partiet röstade som parti emot - raka motsatsen till vad deras talsman tidigare uttalat som partiets oförgripliga mening. Säkerligen tar man ej fel, om man sätter detta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
