- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
524

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 26

beting med förhör. För dem, som ämna söka till högre skolor, kan med sistnämnda metod ett ar utvinnas. De, som stanna i folkskolan, ha kanske mer nytta av fyllnadsuppgifter. Tal. ansåg, att detta individuella arbetssätt tog bort frågan om disciplin, höll barnens intresse vaket och gav, dem lust att verkligen prestera något. Men läraren skall preparera och stimulera, skall alltid vara beredd att ge anvisningar och råd samt noggrant kontrollera, att något resultat vinnes.

Efter det på uppslag rika föredraget vidtog diskussion. Farhågor uttalades, att blott ett fåtal lärare kunna i vardagsarbetet föra dessa idéer till att bli en genomtänkt metod, som ge barnen verklig kunskap. Betydelsen av att kamratband och kamratligt samarbete ej sönderbrytas betonades i diskussionen.

Då dr Ekelöv blivit förhindrad att komma till mötet, höll folkskolinspektör Josef S. Gr alen ett f öredrag om »Religionsundervisning och karaktärsda-ning». Det utomordentligt sympatiska föredraget gav en hel del enkla och värdefulla anvisningar om hur barnens vil-jeliv kan påverkas under kristendomstimmarna, utan att läraren påtrycker dem en vuxen människas erfarenheter. Morallära kan ej inspirera på samma satt som religionslära. Men barnen skola ej göras till hycklare genom att läras taga bekännelser i sin mun. Man skall däremot ställa dem inför de avgöranden, som möter dem i deras barnatillvaro.

Inspektör B. Kärrlander höll samtidigt å annan lokal föredrag om »Den första undervisningen i läsning. Ett önskemål bland andra, ansåg talaren vara, att skrivningen uppskjutes till andra terminen, sa att elevens otränade hjärna ej överanstranges genom mångsyss-leri. I en därpå följande diskussion framfördes olika uppfattningar i fråga om inledarens på stor och mångsidig erfarenhet grundade uttalanden.

Mötets sista föredrag hölls av överlärare A. Nordlund, Sandviken, om »De skriftliga proven i folkskolan». Dels berördes frågan om standardprov, dels redogjordes för hur ett skoldistrikt kan ordna och vid betygssättning dra nytta av gemensamma skriftliga prov. I diskussionen påpekades, att dessa prov föreföllo att ge bra liten valuta, fast man sätter i gång ett tidsödande och nerv-påfrestande arbete.

Under mötet hade P. A. Norstedt & Söner, Svenska bokförlaget, Skriv- och Eitboks-A. B., Gävle skolförlag, Magnus Bergvall m. fi. firmor utställning.

Telegram från statsrådet Lubeck, svarstelegram från konungen och statsrådet Lindskog samt besök av t. f. landshövding Rydin visade, att mötet uppmärksammats även utanför lärarkåren.

»

Det finns ingen kungsväg for den, som vill meddela kunskap, ar ett vist ord. Men vi lärare ha stor nytta av att då och då påminnas om att det finns många vägar. Detta möte visade flera.

-n.

Falu landstingsseminariums 50-årsjubileum.

Den 6 juni samlades en mycket större skara lärarinnor, an som kunde rymmas i den lokal, vilken reserverats for de studiedagar, som inledde 50-årshögtiden. Sedan rektor Vendela W ester-Wahlström hälsat föreläsare och deltagare välkomna, började seminarielärare L. G. Sjöholm den första av sina fem föreläsningar över ämnet »Arbetstanken i den första undervisningen». Programmet för fortbildningskursen upptog vidare ett föredrag av folkskolinspektör E. G.. C. Brandt »Om fysisk fostran» och en föreläsning »Ur ’Skolf örf attningarna». Folkskolinspektör K. Ling e gav »Några bilder från Dalarnes skolor under 1600-och 1700-talen» och stadsläkaren E. G. Sjögren talade om »Hälsovården i småskolan».

Det rådde under de båda studiedagarna en glad iver och en entusiasm, som tydligt vittnade om att Dalarnes

Rektor Vendela Wester-Wåhlström.

småskollärarinnor visste uppskatta detta för seminariets ledning karakteristiska sätt att fira 50-årsjubileet. Lördagen - festdagen - ingick med mulen himmel, men på seminariet strålade det av blommor och blågult, av soliga anleten, gamla och unga. Förutom representanter för länets och stadens styrelse hade f. föreståndarinnan fröken Hanna Nilsson och en överväldigande stor skara f. d. elever samlats, sa att de for vardagsbehov präktiga lokalerna icke räckte till. Efter års-avslutningen, förrättad av kontraktsprosten O. Bolling, började förmiddagens högtidlighet med ett musikstycke, spelat av ett par elever. Därefter framfördes en kantat till text av rektor Vendela Wester-Wåhlström och med musikdirektör C. Högberg som kompositör. Kantaten hade följande lydelse:

Kantat

Elevkören.

Sjung, kullor och barn, i högstämd dur ett halv sekeldag ens kväde! Från denna ringa fatabur gått ut ett ädelt sädef

ty ädel ar den sad, du sår i fadrens tro och ara. hur gldtnd du täljer dina ar, hur torftig an din lära.

Från denna ringa bildningshärd gått ut en trogen skara, som öppnat bokens rika värld för barn med ögon klara.

Barnen. Elevkören.

Fågel sitter i päronträd och sjunger sa vackra visor: »Kära mor, giv barnen bröd och Ute stryk av riset.» - »Lilla fågel, sjung inte sa! Barnen bli nog snälla anda. Sjung en annan visa!»

Fågel sitter på furukvist,

vilande vackra vingar,

flöjeln dansar vid gavellist,

och spinnrockshjulet svingar.

Mor lär barnen a-b-c-d-

- tenen snurrar - och ett, två, tre.

I psalmbok med släktens namn på pärm

pekar en hand i vadmalsärm,

pilten pekar och läser,

parian sprakar och fräser.

Torrvedsstickornas varma sken

bytts i elektrisk skärpa.

Stannad och stum ar spinnrockens ten.

Tuppen slutat att värpa.

Men rosor i vinden gunga,

och an Fågel Blå kan sjunga «

Gulkolt och Hilmas hand i hand

rida väl an till sagans land

på trähäst med brokig bringa

som sunnan for sol kan springa.

Solo.

I livets grå Herren nådigt styrke var dagaträl, som har blott ett yrke! Ej mammon köpt mig till sin vasall. Mig har förunnats ett heligt kall.

Min gärning ar ej lik slavars möda blott pris for kläder och daglig föda, Mitt hela väsen jag ger som gard på Kallets heliga offerhärd.

Ej böjs min nacke för hån och tadel. Jag vet, att troheten själv ar adel. Mitt kall har rymd av en evighet. Det når, dit nitälskan lyfter det.

Om rang och vinning må andra tvista* men jag vill bedja om kallets gnista,. O, kallets Herre, Dig till mig vand, Din helga eld i mitt väsen tänd!

Solo. Barnen. Elevkören.

Karin och Sven, som i Borgården bo,

vandra till skolan i Önnemo,

lära sig läsa a-b-c-d-,

lära sig räkna ett, två, tre,

lära att knäppa händer små,

som mor i sin barndom, och bedja sa:

Gud som haver barnen kar, se till mig, som liten ar! Vart jag mig i världen vänder, står min hjälp i Herrans händer. Lyckan kommer, lyckan går. Den Gud älskar, lyckan får.

0 barnabön! »Det var en Din barndoms minnen sjunga om svunna vårars sol en sang, om blom, som vissnat unga.
Men vintern byter sig i vår, och unga hjärtan hoppas. Och släkte kommer, släkte går, och nya sippor knoppas.
Pris vare Gud för gångna ar, för ljus och mulen timma!
1 tid, som kommer, Fader var, lat oss Din nåd förnimma!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free