- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
525

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nr 26

SVENSK LÄRARETIDNING.

525

Högtidstalet hölls av seminariets förutvarande styrelseordförande, nuvarande lektorn i Stockholm Enar Sahlin.

Efter att inledningsvis ha erinrat om att man samlats för att fira seminariets 50-års-jubileum och att femtio år i varje människas liv är en lang tid, trodde sig tal. giva uttryck åt allas glädje över att se så många av dem vara närvarande, vilka genomgingo landstingsseminariet på 70- och 80-talet. Vidare vände sig tal. till f. d. föreståndarinnan för landstingsseminariet, fröken Hanna Nilsson, vilken under en tidrymd av 38 år innehaft nämnda befattning och hälsade henne tacksamt och vördnadsfullt.

I våra dagar, framhöll tal. vidare, är det lärarinnans uppgift att göra skolan till ett hem och hemmen till skolor. I den bygd de bli satta att verka böra de giva folkets barn boken och dess innehåll samt - sången. Folket längtar efter sång, fastän det numera glömt att sjunga. När sången sjunges, gå orden djupare, än om vi läsa dem, och sjunga vi själva med, då öppnas vårt inre. Låt Sveriges folk åter förtjäna namnet »ett sjungande folk»! Se även till att bevara den sunda kärnan hos vårt folk, ty hur skicklig undervisningen än är, om inte kärnan är sund, går folkbildningen tillbaka.

Tal. slöt sitt högtidstal med framhållande av att småskollärarinnorna ha ett stort ansvar, ty det är de, som skola väcka till liv barnens intresse for boken och sången.

Efter lektor Sahlins tal höll Kopparbergs läns landstings ordförande riksdagsmannen Bernhard Eriksson ett schvungfullt anförande. Han framförde landstingets lyckönskan till seminariet och tingets tack till dess styrelse samt till forna och nuvarande lärare.

Talet väckte synbarligen stark anklang. Den imponerande högtidligheten avslöts med Stenhammars »Sverige».

Medan de olika elevårgångarna höllo klassmöten, samlades ett antal särskilt inbjudna till lunch å Kullen, varest värdskapet sköttes av seminariestyrelsens ordförande, folkskolinspektör Brandt, som i ett spirituellt anförande hälsade hedersgästerna. Talet besvarades av lektor Sahlin.

Hälsningstelegram anlände från generaldirektör Otto Holmdahl, från undervisningsråden N. O. Bruce och Sven Nylund, borgmästare J. Cornelius, från förutvarande rektorn vid folkskoleseminariet i Falun lektor Joh. Johansson och från ett mycket stort antal f. d. elever.

Kl. 6 började aftonsamkvämet med ett sagospel, utfört av övningsskolans barn, varpå Spegel-Anna och fröken Anna Dalkvist, båda f. d. elever, uppträdde och berättade på sockenmål till publikens synnerliga nöje. Därefter serverades supé för cirka 300 personer, ett kraftprov i en skola. Sist följde minnestalens rad, mellan vilka kören utförde en rad vackra nummer. På det hela taget må sägas, att sånglärarinnan fröken Ellen Johansson hade en mycket lyckad dag. Ett par minnestalare riktade sig med tacksamma ord till seminariets tillstädesvarande f. föreståndarinna och hennes arbetskamrat under många ar fröken Emmy Karlson. Om förutvarande lärarinnan Jenny Peterssons gärning vid seminariet talade fröken Anna Halvarsson i Nås.

Prosten Bolling framförde i ett hjärtligt anförande församlingens tack till festarrangören rektor Wahlström och hennes medhjälpare.

Seminariet celebrerar ytterligare sitt jubileum genom att utge en minnesskrift. Såsom under jubileumsdagarna konstaterades, visade 50-åringen inga tecken till ålderdomsskröplighet.

-n.

Esperanto-undervisning i Stockholm.

På försök har under det gångna läsåret esperanto-undervisning varit anordnad i en 8:e klass i Mälarhöjdens folkskola i Stockholm. Undervisningen har varit förlagd till för den främmande språkundervisningen anslagna fyra veckotimmar. Då detta försök ar det första, som under liknande förhållanden ägt rum i Sverige, torde några delar ur den av mig till Stockholms folkskoledirektion avgivna berättelsen även intressera en vidare krets.

Under höstterminen skedde undervisningen enligt den av Andreo Che lanserade talmetoden. På grund av det undervisade språkets enkla grammatik och logiska konstruktion inhämtade eleverna under höstterminen språkets elementer och erhöllo en icke ringa talfärdighet om livets vardagliga förhållanden. Detta visade sig vid ett besök i december av hr Che, som for klassen berättade om sitt folk och dess sedvänjor. Genom frågor, individuellt besvarade, visade det sig, att barnen till fullo förstodo föredragshållaren.

Höstterminen ägnades samtidigt åt skriftliga övningar för att därigenom inprägla grammatiska regler och ge eleverna vana vid skriftlig behandling av språket. Då påbörjades också en korrespondens med barn i olika länder, vilken brevväxling väsentligt utökades under vårterminen. Till en början gåvos naturligtvis en del anvisningar för denna korrespondens, men senare ha eleverna fullt självständigt skött den. Därigenom ha eleverna kommit i personlig kontakt med barn i de mest skilda länder. Livligast» har korrespondensen varit med Estland, Polen, Tyskland, England och Österrike. Men även med ett flertal av de övriga europeiska länderna och med utomeuropeiska, såsom U. S. A., Egypten, Australien och Japan, har brevväxling ägt rum. Då korrespondensen varit individuell - inga gemensamma »klass-brev» ha avsänts - har den av barnen omfattats med synnerligt intresse och skänkt dem stor glädje.

Under vårterminen ha eleverna övats i läsning av esperanto-text. Först användes en lättare läsebok, avsedd för nybörjare, Setälä: Esperanto-kurso. Sedermera anskaffades Andersens sagor, översatta till esperanto. Denna bok är ej tillrättalagd för nybörjare och innehåller inga grammatiska utredningar eller bifogade ordförklaringar. Likväl visade det sig, att eleverna självständigt - med tillhjälp av ett mindre esperanto-lexikon, Carl Ohlsson: Dubbel fickordbok i esperanto - på ett utmärkt satt kunde klara av läxor på till en början en halv sida och sedermera en dryg sida, kvartoformat. Det är att märka, att även de elever, som voro språkligt sämre begåvade, på ett fullt tillfredsställande sätt löste uppgifterna.
Genom textläsningen vidgades elevernas ordförråd, och allt grundligare trängde de in i det undervisade språket. I mars besöktes klassen av lektor H. Seppik från Dorpat, som på esperanto höll ett föredrag om Estland och dess innebyggare. Eleverna visade sig förstå varje del i det detaljrika föredraget. Den 29 maj har slutligen indiern Lakshmiswar Sinha, lärare vid Rabindranath Tagores institut i Santi-niketan utanför Calcutta, hållit ett föredrag om Indien med infogade skildringar över Indiens folk samt personliga upplevelser i djungeln. Trots att detta föredrag på grund av indiernas spekulativa tänkesätt delvis var av mera abstrakt natur och därför i och för sig språkligt ganska svårt, kunde eleverna även vid detta föredrag f Öl j a det sagda, vilket bäst visade sig genom efteråt uttalade personliga åsikter om olika delar av föredraget. Vid samtal med hr Sinha utfrågade eleverna honom om olika saker från hans hemland.
Det har alltså visat sig möjligt för lärjungar vid det åldersstadium det här rört sig om (14-15 års ålder) att vid esperantoundervisning under ett år lära sig 1) förstå det talade ordet, 2) kunna skriftligt meddela sina tankar åt andra och 3) kunna utan större ansträngning läsa esperanto-text av ordinär svårighetsgrad. Till detta bör fogas elevernas framsteg i grammatikkunskaper. Det enkla, logiska esperanto reder upp de grammatiska begreppen och klargör på ett för barnen övertygande sätt grammatikens betydelse för ett språk.
Ett försök sådant som det under läsåret skedda rullar upp problemet: den främmande språkundervisningen i folkskolan. Avsikten med denna undervisning ar 1) att meddela eleverna förmåga att reda sig med det undervisade språket, 2) att väcka elevernas håg till fortsatta studier i ämnet och 3) skänka-eleverna glädje och nytta av undervisningen.
Vad de två första punkterna beträffar kan kort och gott konstateras, att esperanto-undervisningen på ett tillfredsställande sätt fyllt måttet. Att undervisningen berett samtliga elever glädje är också ett faktum. Komma vi så till den praktiska nyttan av undervisningen. Här bör då först omnämnas, att ett antal av de under detta läsår undervisade eleverna komma att om någon vecka - såsom följd av förd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free