Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
SVENSK LÄRARETEDNING.
Nr 27
redogjorde för några av denna undervisningsplans viktigaste bestämmelser, vari bi. a. betonas, att bibeln själv skall utgöra den direkta grunden för kristendomsundervisningen och giva en samlad och levande bild av Jesus, hans liv och verk. Avsikten ar också, att barnen skola få göra bekantskap med bibeln själv. Tal. fann, att man här första gången i vårt undervisningsväsens historia gjort allvar av den reformatoriska grundsatsen om bibelns centrala ställning.
Tal. trodde, att kritiken mot undervisningsplanen i mycket berodde på missförstånd, när man befarar avkristning eller säger, att man vill beröva oss det verkliga bibliska evangeliet. I fråga om timantalet ligger förhållandet något annorlunda till, det vore möjligt att på vissa stadier utsträckt tid vore behövlig.
Luthers lilla katekes ar för många en dyrbar och älskad bok, och sa ar den-också för min personliga del. Men går man till sådana omdömen efter dess detronisering som ovan antydda, sa måste man ju därmed, komma till den slutsatsen, att Luther ar mera kristen an Kristus själv.
Undervisningsplanen av 1919 innebär dock en väsentlig vinst, när den syftar till att ge barnen en samlad och levande bild av Jesus, hans ord och verk, och inte bara syssla med Jesu moraliska undervisning. Kan man egentligen begära mer? frågade talaren.
Men även en annan sak ar vunnen. Man har med dessa föreskrifter kommit att peka på, att detta ar .grunden för all kristendom och för alla uppriktiga kristna. Ärkebiskop Söderblom har understrukit den ekumeniska karaktären av Luthers lilla katekes. Men var finner man en sådan ekumenicitet som i bibeln själv, i nya testamentet. Att nå ett sådant mål synes vara undervisningsplanens direkta syfte. Tal. citerade därvidlag en av dess bestämmelser, som framhäver vikten av att icke stöta representanter för andra religiösa uppfattningar vid kristendomsundervisningen. Det ar dock en ganska tänkvärd sak att hålla i minnet, att kravet på den konfessionslösa religionsundervisningen nu helt och hållet tystnat.
Om talaren haft tillfälle att läsa första kammarens protokoll över interpel-lationsdebatten i katekesfrågan, skulle han ha funnit, att kravet ar 1929 haft en varm förespråkare i lektor Oscar Olsson. Ett av katekesagitationens resultat ar, att tankarna på motsatta sidan börja samlas kring kravet på en vida radikalare reform av religionsundervisningen, an den 1919 års undervisningsplan ansåg tiden vara mogen för.
Det skulle mycket förvåna, om hr
Lindskogs nåd skulle vara lättare åtkomlig an hr Holmdahls, skriver Ny
Tid (s) i en kommentar till skolöverstyrelsens yttrande i Bolstads-målet. Bolstad får nog ge tappt. Formuleringen antyder försiktigt, att ett ångerfullt och botf ärdigt hjärta hos trotsarna skulle kunna beveka högsta skolmyndigheten Sedan hr Engström och hans stridskamrater bekvämat sig att falla till föga för lagsamhällets krav, kan det resoneras om saken, men icke förr! Den ståndpunkten kan man till nöds förstå, även om det synes innesluta alltför mycket av efterlåtenhet att allvarligt reflektera på att inför de många varningar, som i fallet Bolstad föregått det sentima myndighetsingripandet, tumma på de juridiska formerna.
Om den sidan av saken kan det måhända tvistas. Vad som ur allmän synpunkt förtjänar observeras, det ar framförallt, att undervisningsplanens bestämmelser för kristendomsundervisningen ingalunda lida av den »oklarhet», som man från katekesriddarnas sida sökt intala allmänheten. För något »undanröjande» av sådan oklarhet finns följaktligen icke heller något behov. I Bolstadsstriden ha katekesens vänner icke hittills skördat någon framgång, an mindre någon berömmelse. Men de ha kommit anhängarna av en tidsenligare religionsundervisning att samla sig till ett energiskt motstånd, som bör hava bibringat vederbörande klarhet därutinnan, att varje eftergift för reaktionen innebär icke bara en dumhet utan en utmaning, som icke skulle tålas.
Ordalagen varsla även här om att katekesagitationen ar på väg att frambesvärja en rörelse, som kan bli vida besvärligare för Bolstad och dess själsfränder an 1919 års undervisningsplan.
dagen.
Också en bevisföring!
Skolöverstyrelsens klara och efter vår uppfattning oemotsägliga motivering för avstyrkandet av Bolstads ’skolråds besvär i statsbidragsfrågan har utsatts för en kritik, som utgör ett bland de kon-stifikaste aktstyckena i hela detta mål. Det ar dr Sigurd Hansson i Göteborgs Handelstidning, som levererat en längre »utredning», vars resultat ar följande:
Vad som här omedelbart faller i ögonen ar, att överstyrelsen utan vidare utgått från att ett av ett skolråd fattat beslut om en tilläggsbestämmelse till i vederbörlig ordning fastställt reglemente för skoldistriktet utövar inflytande på undervisningens faktiska anordning. Sa ar icke fallet. For undervisningen
ansvarar enligt par. 29 folkskolstadgan läraren och om man undantager skoldistrikt, där särskild kommunal folk-skolinspektör eller överlärare ar anställd, läraren allena. Läraren skall, heter det i mom. 6 i nämnda paragraf, ställa sig till noggrann efterrättelse vad honom enligt denna stadga och det för skolan gällande reglementet åligger. Visserligen skall enligt samma mom. läraren också ställa sig till noggrann efterrättelse, vad skolrådet honom med hänsyn till hans befattning föreskriver, men väl att märka endast, då skolrådet föreskriver honom det lagligen, och att det icke i detta fall ar fråga om en lagligen meddelad föreskrift framgår med all önskvärd tydlighet därav, att överstyrelsen själv karakteriserar den som en tilläggsbestämmelse för det läraren ovillkorligen bindande för skolorna gällande reglementet, vilken icke blivit i vederbörlig ordning fastställd, vad ju ock ostridigt ar förhållandet, och som därest skolöverstyrelsen har rätt i sin uppfattning om den bristande överensstämmelsen mellan föreskriftens innehåll och 1919 ars undervisningsplan icke heller i vanlig, icke i »vederbörlig» ordning lagligen kan fastställas. Ar det i verkligheten sa, att läraren icke desto mindre ställt sig vad skolrådet sålunda olagligen föreskrivit till efterrättelse och har kristendomsundervisningen i hans skola på den grund blivit sådan, att skolan icke kan anses anordnad i Överensstämmelse med gällande föreskrifter, kan rättelse härutinnan icke åvägabringas genom vägran av statsbidrag till skoldistriktet-församlingen. Skoldistriktets beslutande organ, kyrkostämman, kan icke vare sig avsätta skolråd eller giva detta föreskrifter om vad det skall besluta. När skolrådsledamöters mandattid utlöper, ar kyrkostämman i tillfälle att välja andra i deras ställe, men kan lika litet föreskriva dem som de avgående, huru de skola skicka sig vid fullgörande av sitt värv. Skolrådsledamöter äro som bekant lika litet som stads- eller kommunalfullmäktigledamöter eller riksdagsmän bundna av valmännens föreskrifter. Kyrkostämman kan an mindre med bindande verkan giva föreskrifter om det sätt, varpå läraren skall fullgöra sina lärar-åligganden, sa att undervisningen därigenom kan bringas i det skick, att skolans »anordning», i den mening skolöverstyrelsen tagit detta ord, kommer i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Det måste anses i lika grad stridande mot ett sunt rättsmedvetandes krav, att skolkommun skall gå förlustig sitt statsbidrag, därför att dess skolråd fattat ett författningsvidrigt beslut, som icke lagligen kan bringas i verkställighet, som att den skall bli det, därför att en eller flera av dessa lärare icke ställa sig par. 29 mom. 6 folkskolstadgan till efterrättelse.»
Det juridiska ansvaret för den laglösa ordning, som härskat i Bol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
