Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr £0
SVENSK LÄRARETIDNINQ.
599
linjen nnmro 2 i höst börja sin verksamhet. Och när det väl blir kant, att lärjungarna vid dessa läroverk vinna ett ar till studentexamen och samtidigt utan prövning nppnå realexamen efter fyra ar, vore det sannerligen egendomligt, om icke lärjungar skulle infinna sig - om de bara få lov! Årets riksdag har därjämte minskat fordringarna for inträde, sa att dessa överensstämma med de för realskolan uppställda. Det hade sannerligen funnits goda skäl att invänta ytterligare erfarenhet, innan ra-seringsarbetet sättes i scen. Och över hela landet kan det konstateras, att tillströmningen till den fyraåriga realskolan ar i stigande; vid flera läroverk ar den lika stark som till den omhuldade femåriga, högerns och läroverkslärarnas skötebarn, trots att övergångsåreii icke äro tillända. I vår ha sålunda enligt tillgängliga uppgifter till första klassen av den förra godkänts omkring 1,400 av över 1,900 inträdessökande. Motsvarande siffror i fråga om den femåriga äro 1,900 av 2,700. Efter höstprövningarna kan enligt samma uppgifter antalet lärjungar i den fyraåriga realskolans begynnelseklass beräknas överstiga 2,000, mot omkring 2,400 i den femåriga.
Och inom kort ställer sig jämförelsen med stor sannolikhet ännu gynnsammare till enhetsskolans förmån. Ny Tid har redan tidigare tillåtit sig havda den meningen, att den fyraåriga realskolan ar den bästa av de båda formerna, den femåriga alltså den sämre. Denna uppfattning har erhållit ett mycket betydelsefullt stöd i resultatet av det första årets arbete, sådant det framträder i flyttningarna till andra klassen. Vid ett tiotal läroverk hava nämligen samtliga lärjungar i den fyraåriga realskolan erhållit flyttning, i intet fall har detta skett i den sexåriga realskolans första klass och endast i ett fall i den femåriga realskolan. Och ser man på de gamla allmänna läroverk, där båda typerna förekomma, finner man, att i den femåriga realskolan ej mindre an 37 proc. av gossarna och 24 proc. av flickorna icke flyttats till högre klass. I den fyraåriga realskolan åter äro motsvarande siffror 27 proc. och 16 proc., sålunda för bagge lärjungegrupperna väsentligen lägre. Sa småningom kommer alltså sanningen i dagen. I längden kan man icke uppehålla livet med feta tidningsrubriker och grovt vilseledande framställningar ! När föräldrarna väl få klart för sig, att den femåriga realskolan ar den för deras barn tyngsta och besvärligaste, lär ingen an sa välorganiserad skolpolitisk »upplysningsverksamhet» kunna java, vad erfarenheten ådagalagt,
Hur skulle det vara, om D. N. och andra upphöjda organ för sanning och ratt ådagalade sin »saklighet» genom att avtrycka dessa uppgifter till omväxling med de färgade, som publiceras under braskande och feta rubriker?
etage
n.
Det nyaste undervisningsmedlet.
Skolradion börjar ute i världen bli ett undervisningsmedel av betydelse. I England har utvecklingen hunnit sa långt, att flera tusen skolklasser erhålla systematiskt anordnad undervisning inom vissa ämnesområden pr radio, och rörelsen i fråga befinner sig där i stark växt. Även vårt grannland Danmark har liunnit ett gott stycke på väg.
I Sverige igångsattes de första försöken under medverkan från skolöverstyrelsens sida höstterminen 1928. Försöken voro i stort sett misslyckade. Dålig planläggning och dåliga radioapparater i skolorna voro huvudanledningarna. Under vårterminen 1929 fortsattes försöken. Lektor Gösta Bergman fick uppdraget att särskilt ägna sig häråt. Ett sammandrag av lians rapport över vårens skolradiout-sändningar återfinnes på annat ställe i dagens nummer av Svensk Läraretidning. Det framgår uppenbart av densamma, att skolradion genom vårens försök vunnit ett ökat förtroende.
Säkerligen stå vi nu inför början av en utveckling av mycket stor betydelse för undervisningen inom alla slag av svenska skolor. Under sådana förhållanden ar det ägnat att väcka förvåning, att svårigheter nu resas mot att hr Bergman erhåller nödig tjänstledighet för fullföljandet av de framgångsrikt påbörjade försöken å Skolradions område. Även om man gärna vill behjärta den omtanke om Sundsvallsläroverkets bästa, som talar ur rektor Bönnholms energiska motstånd mot en fortsatt tjänstledighet för lektor Bergman, sa har man dock svårt att värja sig för intrycket, att rektor B. ser denna angelägenhet ur en alltför snäv synpunkt. Arbetet med Skolradions ledning kan ej kastas från den ene till den andre, om resultatet skall bli tillfredsställande. Och det ar knappast rimligt att begära, att en ämbetsman skall lämna sin statstjänst för att ägna sig åt denna verksamhet, sa länge
det hela befinner sig på det första experimentets stadium.
Det ar därför att hoppas, att regeringen lämnar lektor Bergman ledighet för experimentets fullföljande.
I detta sammanhang torde några synpunkter beträffande Skolradions fortsatta verksamhet förtjäna beaktande.
Vad först programmet beträffar, synes en uppdelning i görligaste mån böra ske med hänsyn till de viktigaste skolformerna! Läroverken och därmed jämförliga läroanstalter böra erhålla ett med hänsyn till sina tider och sina kurser avpassat program. Folkskolorna kunna också göra anspråk på samma förmåner. Och även fortsättningsskolorna kunna i stor utsträckning tillgodogöra sig Skolradions utsändningar, om lektionerna i där förekommande ämnen förläggas till den tid i början av nyåret, då de flesta fortsättningsskolorna äro i verksamhet.
Naturligtvis kunna invändningar göras från Badiotjänsts sida mot en alltför stark splittring av tiderna. Men detta företag har sa stora inkomster och intar genom sin monopolställning en sa ofantligt gynnad position, att man har ratt att från dess sida kräva ganska ordentliga uppoffringar för en angelägenhet som denna.
Beträffande föreläsare i skolradion framhåller lektor Bergman angelägenheten av att härtill förvärvas -särskilt lämpade personer. Erfarenheterna i utlandet ha givit till resultat, att man regelmässigt stannat för lärare såsom föreläsare i skolradion. Personer, som ha vana att undervisa barn och ungdom, och som ha ett härför lämpat röstorgan jämte skicklighet att enkelt och åskådligt klargöra mer eller mindre invecklade problem, ha visat sig bättre lösa uppgiften an några andra. Försöken i Sverige peka i samma riktning.
Framgången i skolradioverk-samheten beror emellertid först och främst på skolornas radioapparater. I marknaden förekomma åtskilliga billiga och för skolradion undermåliga apparater. Det ar bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
