Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 33
ser saont dessutom litet pröva på svårare, såsom balans- och hävrörelser.
Om några veckor få således alla barnen gemensamt vara ’med om gymnastiken. Det ar en synnerligen ojämn skara, men något annat sätt ar väl inte möjligt. En del lärare dela på folkskolan och småskolan under gymnastiktimmarna. De icke deltagande klasserna få då ha tyst övning i något annat ämne. Huruvida man får tillämpa sådant undervisningssätt ar tvivelaktigt, och i varje fall måste man då ha gymnastiksal eller annan lämplig lokal.
Gymnastiken ar ett svårt problem for lärare i B 3-skolan, och därför skulle det vara synnerligen intressant att höra några äldre och mera erfarna lärare yttra sig i detta spörsmål.
Säkerligen skola inlägg mottagas med stor tacksamhet av många.
Gunnar Rörby.
Last och återgivet.
Det svenska skolväsendet, sådant det utvecklat sig särskilt under det senaste årtiondet, kalfatras och nerhånas över alla gränser inom vissa kretsar i Sverige. Ju mindre herrar krltici känna till om den sak vari de utlåta sig, dess mera storordiga äro de, dess mera nedlåtande i omdömena.
Ibland når dem emellertid ett ord utifrån, som kommer dem för ett ögonblick att falla ur rollen. Gustav Sund-bärgs karaktäristik av svensken som en yrkesbelackare gent emot sitt eget men svag för det utländska förnekar sig icke.
Vi föranledas till dessa reflexioner av två uttalanden, som i dagarna återgivits av ett par huvudstadstidningar, vilka sannerligen eljest icke bruka slösa med lovord över senaste tiders skolutveckling.
I Svenska Dagbladet (h.) läsa vi under en väldig rubrik: »Sveriges skolväsen får högsta betyget av brittiska experter» bi. a. uttalanden av chefen för det irländska undervisningsministeriets »Technical instruction branch», mr J, Ingram, samt föreståndaren för Heriot "Watt College i Edinburg, rektor Smatt, vilka ingående studerat svenskt skolväsen. Båda förklara med en mun, »att deras förväntningar beträffande vårt lands omtalade bildningsväsen i högsta grad överträffats av vad de fått se».
- Något sa genomtänkt och sa in i minsta detalj välorganiserat som Sveriges skolväsen i alla dess förgreningar kan man knappast tänka sig, säger mr
Ingram. Vi ha nu med skolöverstyrel- ! sens benägna hjälp fått se allt det basta ni ha att visa på området här i Stockholm, både av byggnader och system, läroverk, folkskolor, kommunala mellanskolor, elementarskolor, yrkesskolor och hantverksskolor, högskolan och handelshögskolan - allt har passerat revy för våra ögon. For min del har jag också deltagit i lärarkongressen i Malmö och besökt Svalöv och en del läroanstalter i södra Sverige, och jag måste saga, att man blir högst imponerad. Naturligtvis äro förhållandena i England och Irland mycket olika mot i Sverige, men vi ha under dessa dagar lärt oss mycket, som skall komma bra till pass.
Han prisar särskilt de svenska lärarnas över lag ådagalagda pedagogiska intresse samt den entusiasm, med vilken man på skolhåll i hela landet går in for sin uppgift.
- Det märkes tydligt, yttrar mr Ingram, att man kommit till ett land, där folket sedan långliga tider satt bildningen i högsätet, där man sätter varde på uppfostran. Den uppmärksamhet man här ägnar varje liten detalj i undervisningsarbetet ar beundransvärd. I fråga om yrkesskolorna och hantverksskolorna ha vi fäst oss vid den praktiska utformning de här hos er fått och den utomordentliga kontakt med industrien, .som de ha.
Åtskilligt av vad som här lovprisas ar knutet till det, som beslutades av riksdag och regering under det förkättrade året 1918.
Stockholmstidningen (1) har ungefär samtidigt en rubrik: »Det svenska skolväsendet får lovord.» Under denna lämnas ett referat från ett introducerande möte före öppningshögtidligheterna vid den stora internationella skolkongressen i Helsingör. Det ar ordföranden i organisationskommittén, skolinspektör G. J. Arvin i Köpenhamn, som utlåter sig om det svenska skolväsendet:
För de nordiska länderna ar det av utomordentlig betydelse, att denna kongress förlagts hit. En särskild eloge måste givas det svenska skolväsendet, ty där har man lyckats skapa fram en ungdomsskola på s j älvverksamhetens grund. Vi danskar, som brista mycket i organisationsförmåga, ha åtskilligt att lära av Sverige.
Arvins ord få sin betydelse dels därför, att han ar en av samtidens främste skolmän i Norden, och dels därför, att han verkligen känner till Sveriges skolförhållanden, icke minst den svenska barn- och ungdomsskolans.
Vore det förmätet att hädanefter kunna få räkna på något större förståelse för och värdesättning av det om-
och nydaningsarbete, som pågår i den svenska skolan?
När man förra hösten började genomföra skolreformen, fick man i regel klasserna i den femåriga realskolan fyllda, under det att den fyraåriga fick nöja sig med mindre klasser, skriver i Falukuriren (fr.) märket G. V. Genast var man färdig att saga: »Var det inte det vi sa?» Däremot ar att invända, att det ar helt naturligt att agitationen i pressen burit frukt. Föräldrarna ha ej satt sig in i saken utan litat till sina liv- och husorgan. En annan sak ar, att de barn ur folkskolans avgångsklasser, som ärnat sig till läroverket, redan tidigare lämnat folkskolan, enar anknytning då förefanns endast efter genomgången tredje klass. Under sådana förhållanden ar det ej att undra på, att resultatet ej blivit bättre. Det lär ej heller ha varit riksdagens mening, att den fyraåriga realskolan skulle starta förrän hösten 1930.
Skolreformens motståndare äro synnerligen konsekventa i sin kamp. Därför ar det väl ingen skolform, som blivit sa illa åtgången som lyceet. Detta bygger på sexårig folkskola och ar ämnat att f öra sina elever till studentexamen på 6 ar. Realexamen avlägges ej, men terminsbetyget från vårterminen i fjärde klassen far samma vitsord som ett betyg i realexamen. Lyceet ar avsett för elever, om vilka det nu med säkerhet kan antagas, att de ej stanna förrän vid studentexamen. Denna skulle således kunna avläggas efter 12 ars studier i folkskola och läroverk, alltså precis på samma tid som om man följer den omhuldade femåriga realskolan (4 ar i folkskolan, 5 i realskolan och 3 i gymnasiet). Denna omständighet har tydligen varit en tillräcklig orsak för skolreformens fiender att kasta sig över lyceiformen, under det man förklarade, att denna var den sämsta tänkbara skolform.
Nu har regeringen uppdragit åt 1927 ars Skolsakkunniga att utreda frågan om vilka ändringar som behöva vidtagas i skolreformen. Det ar svårt att förstå, vilket sakligt intresse som kan ligga härunder, ty att dra några säkra slutsatser beträffande en reform, som ännu ej ar genomförd, ar givetvis omöjligt. Övergångstidens svårigheter få ej anses ha permanent karaktär. Däremot ar det lättare att förstå, att regeringen kan ha behov av att tillmötesgå sina egna i denna fråga. Alltså ett politiskt intresse.
Humbugen i att omgiva den nu iscensatta »skolrevisionen» med någon nimbus av saklighet genomskådas i allt vidare kretsar.
En rätt israelit bland katekesreaK-tionärerna har fått komma till orda i Falköpings Tidning. Det ar märket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
