Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
»ett åtminstone partiellt surrogat» för en undersökning lärer väl knappast kunna ifrågakomma.
Kristendomsämnet i folkskolan enligt nya undervisningsplanen har behandlats i ett föredrag av överläraren Erik Sandell, Öckerö, vid Allmänna val-mansförbundets sommarkurs i Strängnäs.
BI. a. sökte föredragshållaren därvid göra slut på talet om att katekesen använts for själlös utanläsning. Han yttrade:
Dessa två böcker: »bibliskan» och katekesen skulle alltså läras i folkskolan j utantill, sa att barnen kunde läsa upp, utan tvekan, något visst stycke, som begärdes, och likaledes utan tvekan klara alla »Vad ar det?» och »Hur sker det?» I regel begrepo de ratt litet av det, som rabblades upp. Men om de begrepo något eller ej var heller inte det huvudsakliga, utan det huvudsakliga var, att katekesexercisen gick bra på examina!! Ja, sa ungefär har det sagts, och sa har det skrivits i alla möjliga tidningar. Sa säges det fortfarande. Ett verkligt skolexempel på ordets makt över tanken. Uttrycket »rabbelmetod» känna vi alla till. Men med förlov sagt: det ar en sanning med mycket stor modifikation, att undervisningen i någon större utsträckning bedrivits på det viset - om an sa skett i en del fall. D. v. s.: utan-läsningen praktiserades nog allmänt både i folkskolor och på läroverk, både i kristendom och i andra ämnen, och den gör val sa i viss utsträckning an i dag, jag nämner sådana saker som multiplikationstabellen, rättskrivningsregler och grammatikaliska regler över huvud taget, latinska namn på växter och djur, historiska årtal och data etc., där man måste tala om plugg och inte kan komma ifrån den saken. For att nu kunna skilja mellan lovlig och icke lovlig utanläsning uppfanns för den senare beteckningen »själlös» och »själsdödande». Hit hörde, vad som lästes utantill i kristendom. -Särskilt de sista fem åren före 1919 talades mycket och ofta om vilken själsdödande och fördummande undervisning folkets, den stora massans barn fingo i folkskolorna i kristendomsämnet.
För den nu levande generationen av svenskar blir det nog svårt att få någon ändring i uppfattningen om att »själlös» utanläsning bedrivits i skolans religionsundervisning årtionde efter årtionde. Hågkomsten av vad som f öre-kommit ligger alltför nära.
För övrigt ar det en grotesk jämförelse, då inlärandet av kristendomens huvudstycken sammanställes med inpluggandet av multiplikationstabellen, rättskrivningsregler och grammatiska regler överhuvudtaget!
Examensdrill.
Bland de ärenden, som innevarande ar utsändas till behandling i S. A. F: s kretsar, ar icke minst frågan om »Examensväsendet i folkskolan» förtjänt av uppmärksamhet.
I en tid, då inom psykologien och. pedagogiken mer kraftigt an någonsin betonas vikten av att det individuella hos barnen skall "uppmärksammas och tillvaratagas och att i anslutning härtill undervisningen sa långt möjligt skall individualiseras, omhuldas jämväl ett motsatt strävande, strävandet efter likformiga examensresultat i barndomsskolan. "V:’
Vad folkskolan närmast vidkommer äro inkörsportarna för dessa strävanden i huvudsak två. En av dessa ar att finna i den något ändrade ställning i var skolorganisation, som folkskolan erhållit genom 1927 ars skolreform. Denna nya ställning har på ett och annat håll drivit upp en stämning, som om det hädanefter måste, kosta vad det vill, bliva en fullständig nyorientering i vad gäller folkskolans arbetsresultat. Det ar, som om man räknade med, att folkskolan vore till endast för att vara en preparandan-stalt för de allmänna läroverken. Saken ar sa mycket egendomligare, som någon grund för denna nervositet icke kan utläsas vare sig ur 1927 års riksdagsbeslut i skolfrågan eller de förhandlingar som, såvitt känt ar, föregingo detsamma. Det ar väl också att förvänta, att examensoron, där den av här nämnda anledning tilläventyrs förefinnes, skall snart nog försvinna.
Allvarligare ar tvivelsutan den andra anledningen till examenssträvandena: dessas förkämpar söka nämligen en stödjepunkt for sina önskningar i en bestämmelse i folkskolestadgan, nämligen bestämmelsen om avgångsprövnings anordnande.
Det märkliga ar emellertid, att stadgandet om avgångsprövning införts i var skolförfattning i ett helt annat syfte an examensväsendets. Den leder -sitt ursprung
från ett kungl, cirkulär, son; F. F. Carlson kontrasignerade ar 1864. I en karakteristik av detta cirkulär skrev Alfred Dalin ar 1892: »Oregelbunden och godtycklig skolgång var alltfort vanlig. På många ställen voro icke ens hälften av de inskrivna barnen närvarande, och av många besöktes skolor icke alls eller blott några få veckor. Även mot detta onda sökte förutnämnda cirkulär råda bot genom föreskrifter om no,ggran-na anteckningar över skolpliktiga barn och deras skolgång samt om av g ang spr övning.y>
Avgångsprövningen var sålunda en anordning, som gavs åt skolan och dess myndigheter för att tillförsäkra barnen deras lagstadgade ratt till skolgång. Om föräldrar och målsmän ville taga barnen ur skolan, innan denna blivit i stadgad ordning genomgången, skulle representanterna för skolan kunna peka på bestämmelsen om avgångsprövning. Sa länge barnen ej bestått denna, vore skolgången ej fullgjord!
I våra dagar har mot skolgången varit föga att anmärka. Den anordning, som benämnes avgångsprövning, har då börjat utnyttjas i helt annat syfte an det, för vilket den skapats. Inom vissa skoldistrikt, t. o. m. i något av statens inspektörsdistrikt, gives i folkskolans avgångsklasser gemensamma skriftliga uppgifter, företrädesvis i rättskrivning och räkning, dessas lösning bearbetas statistiskt, poängsumma erhålles för olika klasser, jämförelser anställas beträffande de olika resultaten. Sa införes de olika klasserna och lärarna emellan något av det mest krassa, ett materialistiskt tidevarv kan dyrka, nämligen konkurrens. På ett eller annat håll säges det öppet, att de skriftliga avgångsproven anordnas, för att en »högre standard» skall ernås.
I en till redaktionen insänd berättelse över folkskolorna i en norrländsk stad for läsåret 1927-1928 återgives det »vid avgångsskriv-ningarna för 6 :e klassen» lämnade rättskrivningsprovet, varefter det heter: »Som resultat antecknades medeltalet stavfel per elev med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
