Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 36
ars ålder visa den utveckling och intelligens, som normalt tillkommer ett två ars barn. De av Gasell utarbetade, enkla och fyndiga försökssituationerna möjliggöra alltså att t. o. m. redan under första halva levnadsåret med betydlig säkerhet utgallra de barn, som komma att visa sig einnesslöa, efterblivna, normala eller överbegåvade under sin senare levnad. Speciellt vid val av fosterbarn har denna sak givetvis stor betydelse.
Ämnet for lic. Lindes andra föreläsning var »Om olater hos barn».
Efter att ha ’framhållit att sammaiiv-etötningar mellan barn och vuxna icke kunna undgås, när det gäller barn med g:ry till självständighet, uppdelade föreläsaren de s. k. olaterna i fyra olika grupper. Till den första gruppen hörde handlingar, som betingas av barnets säregna konstitution. Att inte sitta stilla vid bordet, skräpa ner, föra oväsen o. 6. v., ar naturligt för små barn. En hel del lögner höra också till denna grupp. Barnet förväxlar efterverkningar av sinnesintryck och rena fantasiupplevelser med :vad som verkligen hänt.
Det andra slaget av olater bero på att barnet prövas i en annan miljö an den vanliga. Barn äro som bekant »besvärligast» borta. Det ar orimligt att fordra, att små barn skola uppträda korrekt i en miljö, for vilken de icke uppfostrats. I samband härmed påpekades vikten av att kvarstanna i den miljö, man vuxit upp i.
Den tredje gruppen av olaterna utgöras av de e. k. symbolhandlingarna, d. v. s. handlingar, som ha en både for den vuxne och barnet självt dold mening. Dylika tvångsceremonier, isom spela stor roll inom psykoanalysen, uppträda även på ett högre åldersstadium, framför allt under pubertetsperio-den.
En hel del olater slutligen äro inte .annat an försök att draga till sig uppmärksamhet eller straff. I det senare fallet var det fråga om någon till det undermedvetna förträngd skuldföreställning, som krävde försoning.
Lie. Lindes tredje och sista föreläsning vid mötet handlade om »Barnets personlighetsutveckling».
Barnets personlighetsutveckliing bestämdes framför allt dels av driften till makt odh dels av gemensamhetsdriften. Allt eftersom ett barn utvecklades efter den förra eller senare »ledlinjen» uppstode två huvudtyper av människor: »Kuben- och Benjaminstyperna». Den förra var aktiv: tyckte om att styra och ställa, den senare passiv. Den förra typen representerades mest utpräglat av den äldste å en syskonskara, den andra av den yngste.
Man borde inte kräva lydnaden som en karaktärsegenskap, en träning till lydnad vore motiverad endast i specialfall. Mönsterbarn bleve f. ö. i allmänhet mer eller mindre odugliga i praktiska livet, och aktiva barn revolterade mer eller mindre våldsamt mot krav på ovillkorlig lydnad.
En alltför sträng uppfostran, kännetecknad av straff och förlåtelse med eventuellt efterföljande smekningar, vore en fara för karak-tärsdaningen. Men den överdrivna ömheten vore likaledes farlig.
En oförsiktig kritik av ett barns förmåga i ett eller annat avseende kunde hos detta framkalla en mindervärdighetskänsla, som gjorde det mer eller mindre odugligt. Förmågan att uträtta något grundade sig dock ytterst på s j al vif örtroende.
Föreläsaren berörde den av psykoanalytikerna ofta åberopade s. k. Ödipuskomplexen och gav exempel på hur skuldkänslan kunde framkalla brottsliga handlingar.
Han slutade med att framhålla, att tidiga upplevelser vore avgörande för karaktärsda-ningen.
Dagen avslutades med en konsert i kyrkan. Vid denna medverkade direk-
tör N. Sanden i Östersund, vars »Improvisation över skolsånger» särskilt slog an, folkskolläraren Pelle Olsson, som bi. a. sjöng en aria ur »Kantat vid Alanäs kyrka® invigning», och Frösö utmärkta sångkör under kantor Arvid Herntks ledning.
Sista mötesdagen talade folkskolläraren Gunnar Ahlberg från Göteborg om »Arbetsprincipens tillämpning vid historieundervisningen». Om innehållet i detta föredrag, som väckte stor uppmärksamhet, kan här endast några antydningar göras.
Arbetsskolans metoder böra även användas vid historieundervisningen. En undervisning i historia, »om endast består i berättande, förmår inte att underhålla ett aktivt intresse på det åldersstadium det här ar fråga om. Därigenom råkar ämnet i vanrykte och blir inte föremål for samma metodiska intresse från lärarnas sida som ämnena geografi och naturkunnighet. Arbetsskolemetoderna rycka upp historieundervisningen ur det dödvatten den råkat i. Kulturhistorien, som nu skall stå i centrum, lämpar sig också synnerligen val för detta arbetssätt. Även i historia böra barnen rita kartor, göra grafiska framställningar, teckna, skriva uppsatser, samla bilder o. s. v., och resultaten av arbetet undan for undan insättas i en barnens arbetsbok i historia. Talaren gav därpå med ekioptikonets hjälp en mängd ypperliga exempel på arbetsuppgifter i ämnet.
Den därpå följande diskussionen rörde sig om arbetsskoleprincipens till-lämpning i allmänhet i folkskolan. Från olika hall framlades intressanta erfarenheter, som visade, att länets lärarkår inte står främmande för de moderna strävandena att taga barnens självverksamhet i anspråk vid undervisningen.
Då folkskolinspektör Sehlin blivit förhindrad närvara vid mötet och alltså ej kunde medverka vid avslutningen, ägde denna rum omedelbart efter diskussionen. Efter en unison sang spelade direktör N. Sanden en av sina egna kompositioner, varefter riksdagsman J. P. Johansson med några ord förklarade det sjunde länslärarmötet avslutat.
Därefter begärdes ordet av folkskolläraren E. G. Eisberg, som begagnade tillfället att framföra ett varmt tack från länets lärarkår till hr Johansson för allt vad han uträttat i riksdagen till folkskolans och lärarkårens fromma och slutade med att utbringa ett leve för honom, vilket kraftigt besvarades av de närvarande.
Hr,Risberg tolkade även deltagarnas tacksamhet mot Östersundskretsens styrelse, som anordnat det givande mötet.
Nästa möte anordnas även av Östersundskretsen, till vilken alltså förslag till frågor, som böra behandlas, sedermera kunna insändas.
Ett telegram avsändes under mötet till ecklesiastikministern, som svarade med välgångsönskningar. En telegrafisk hälsning ingick också från folkskolinspektör Frans Hedenmark i Skellefteå.
Kurs i labiologi.
Med stod av statsmedel anordnar skolöverstyrelsen och Svenska föreningen för dövas väl under oktober och november innevarande ar en utbildningskurs för lärare för hörselsvaga barn. Kursledare ar den för sitt intresserade arbete till de dövas fromma välkända fru Alma Prawitz, Äppelviken. Skolöverstyrelsen har i dagarna till kursdeltagare utsett 5 folk- och småskollärarinnor. Ännu finns plats for 3 deltagare. Stipendium å 150 kronor utbetalas till 6 deltagare, under villkor att vederbörande skoldistrikt tillskjuter minst lika stort belopp. Dessutom kunna ordinarie och extra ordinarie lärare vid folkskola erhålla viss ersättning for mistade avlöningsförmåner.
Vid kursen förekommer undervisning i barnpsykologi och barnaålderns psykopatologi, ljudfysiologi, talrubbningar, talteknik samt labiologi (avläsning).
Kursen avser att satta de däri deltagande i stånd att undervisa lomhörda barn i konsten att avläsa andras tal genom att aktgiva på den talandes mun, ävensom att undervisa dessa barn i vanliga skolämnen i en for dem lämpad form. Genom hörselnedsättning få barnen ofta ett begränsat ord- och begrepp sförråd och ha därför svart att följa undervisningen i skolan och att stå i kontakt med sin omgivning. Kursen ar avsedd icke endast för de lärare, som - på en del större platser - ha fått sig anförtrodd undervisning av en hel klass av hörselsvaga barn, utan även för lärare på varje plats i Sverige, där något hörselsvagt skolbarn skall meddelas undervisning och danas till en nyttig samhällsmedlem.
En fördel med den nu planerade kursen ar, att den anordnas i nära samarbete med den under hösten vid folkskoleseminariet i Stockholm pågående kursen för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn ävensom med dö vstumlär ar seminariet å Manilla.
Det ar första gången en dylik kurs anordnas med statsmakternas stod och vore det att hoppas, att man kunde fortsätta på den inslagna vägen. Men därtill fordras intresse, inte endasf från lärarnas sida utan även från skolmyndigheternas. För en ringa penning, högst 150 kronor, kunna kommunerna bidraga till att en av deras lärare får tillfälle att deltaga i här ifrågavarande utbildning för att efter genomgången kurs kunna bidraga till förbättrandet av undervisningen for de lomhörda skolbarnen ävensom vara föräldrarna till hjälp vid dessa barns uppfostran.
5. A. F:s jubileumsinsamling av-ser att åstadkomma en hjälpfond för behövande lärare och lärarinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>