- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
699

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 36

SVENSK LÄRARETIDNING.

699

Några anteckningar från kongressen i Helsingör.

Deltagarna i den internationella skol-kongressen i Helsingör lia nu lämnat den vackra lilla staden vid Sundet och vinkat farväl till Kronborgs gråa stenmassor och ärggröna tak. Detta slott, vars öde genom tiderna ar en spegling av de nordiska rikenas historia, har under 14 dagar varit den fasta punkten i omkring 2,000 kongressisters mycket rörliga tillvaro.

Fort nog komma de minnesbilder från kongressdagarna att förtona, som ha tillfällighetens prägel! Dit höra klagomål över de i relation till pedagogers klena kassor för högt uppskruvade priserna på livets nödtorft, aningen om att Helsingörsmötet lagt alltför dryga bördor på de ledande och en känsla av pedagogisk övermättnad. Att Helsingör kunnat, om ock med Hälsingborgs hjälp, vara värd för oss alla, ar verkligen underbart. Danskarnas goda humör har gjort det omöjliga möjligt.

En jättekongress som denna har en starkt suggererande inverkan och måste väcka respekt för de ideer, som fört deltagare från alla delar av världen till den lilla staden i det lilla landet! Man har fått outplånliga intryck av alla dessa brokiga folktyper och av mötets babyloniska språkförbistring. Ett tydligare bevis på att den nya uppfostran ar ämne för världsdebatt kan ej ges an Helsingsörsdagarnas debatter i föreläsningssalar och på gator och torg. Från kl. 8 f. m. till 12 på natten ha orden barnet, de nya föräldrarna, de nya lä-rårna, självverksamhet, metod ljudit överallt.

Särskilt uppmärksammade deltagare ha asiaterna och några mörklagda sydamerikanare varit. Att hinduerna ej deltagit blott till lyst, märks bi. a. på några mycket skarpa uttalanden i Kron-borgs-Avisen mot engelsk brist på intresse för skolväsendet i Indien. Ganri Sankar Prasad pekar förebrående på Indiens 92 % analfabeter trots 150 års engelsk regim.

Det internationella draget har givit aftnarna stor omväxling, såväl i Badehotellets ball-room som på Casino, där under engelska, danska, tyska och polska aftnar glädjen stått högt i tak. Den stilfulla och väl organiserade Hälsingborgsdagen gav det svenska psyket i toner, färg och rörelse.

Intressanta, händelserika och arbetsamma dagar ligga bakom oss. De mer eller mindre nypedagogiskt orienterade lärare, som rest till Helsingör for att få en helhetsbild av någon metod, ha tydligen vitt skilda meningar, om förhoppningarna uppfyllts eller ej. Det stora avståndet mellan lokalerna, svårighet att uppfatta särskilt en del amerikanare samt det alltför tungt belastade programmet ha utgjort »hämningar för vår aktivitet». Kursernas och diskussionsgruppernas värde har också varit

ganska ojämnt. Omdömena måste ju bli mycket personliga, beroende på vilka kurser och grupper man valt och till hur stor del man ar »en död lärare i en ofri skola». Jag skall därför akta mig att draga dom över mig själv. Men den diskussionsgrupp, som lockat de flesta svenskar, barnet och religionen, vågar jag påstå blev till största delen besvikelse för alla nordbor. En mängd löst prat, där de enklaste uttalanden upphöjdes till nya sanningar. Emilia Fogel-clous ord voro nästan de enda, som gingo på djupet i allt detta flytande. Kurser och föredrag med namn sådana som Decroly, Phister, Ferriére, Helen Parkhurst, dr Maria Montessori ha haft entusiastiska åhörare. Projektmetoden kunde ha blivit ännu mer »pur-poseful», om ej den mycket sympatiske Fowler och övriga amerikanare talat en

Mrs Beatrice Ensor.

engelska, som bort översättas till engelska. Det meningslösa bort från skolan och mening i varje iskolans arbete, ar amerikanskt fältrop. Dr Rugg gick också i det tecknet till kamp mot föråldrade läroplaner. De amerikanska pedagogerna ha i sin frihet från historisk pietetskänsla en vana att släppa in frisk luft i skolsalen, som ar hälsobringande. Intressanta och uppslagsrika kurser ha hållits över det svara barnet, barnet och konsten, över samarbete med hemmet, över uppfostran till internationellt samförstånd m. m. Över huvud taget kan inom ramen av »den nya uppfostran» införas allt som rör sig i tiden -. blott ej. ekonomiska skolfrågor! En mycket »nyttig» serie har behandlat lärarutbildningen i skilda land, en annan den nya skolans begrepp infört i statsskolor. Det ar att hoppas, att flera sammanfattningar av kurser och föredrag efter hand inflyta i denna tidning. Varje metod kräver även i kortaste re-

sumé flera spalter för att bli fattbar. Trots utställningar, uppvisningar och massor av litteratur står man val egentligen först efter studiebesök i respektive försöksskolor verkligen klar med metodernas reella varde.
Den grönköpingsaktiga striden mellan Arvin och Nassgaard, som svenska tidningar ju gjort stort nummer av, skulle ha större betydelse for sa vitt den betydde, att Helsingörsmötets anda gått i skolanarkiens tecken. Men sa har ej varit fallet. Åtminstone vi nordbor anse - om stora andar av Nsesgaards och Anna Lindhagens typ frånräknas - att vara skolor utan revolution kunna upptaga och förverkliga de nya upp-fostringstankar, som passa vårt psyke. New Education Fellowships ledning menar tydligen ej heller, att förbundet måste riva ned och bygga nytt på brända tomter utan vida mer, att lärare, föräldrar och skolmyndigheter, en ännu osyrad deg, sa småningom skola genomsyras och spränga de former, kursplaner och schema, som förbundet anser hindra läraren att realisera den nya uppfostrans huvudprinciper. T. o. m. redan nu kan en lärare av Guds nåde, fylld av entusiasm för den eller den pedagogiska linjen, leva den nya skolans liv i en skola, som ej hör till »de frias» grupp. En dansk lärare sade: »Jag håller i ena handen en lerklump, som ett barn i ’den fria skolan’ format något av, i den andra en lerklump, som ett barn i ’den gamla skolan’ format något av. Jag ser ingen skillnad.»
En viss varsamhet bör kanske iakttagas med slagorden ny och gammal skola. Jag tror de skapa övermod å ena sidan och missmod å andra.
Sa mycket nytt har knappt Helsingörsmötet för övrigt givit. Det har givit en bestämdare inriktning för förut intresserade, givit personliga impulser, ökad litteratur- och personkännedom, Vara egna föregångsmän och -kvinnor -ha - prisade vare de! -sa pass tidigt fört oss in i dessa tankegångar, att vi nu i lugn hört på och t. o. m. hunnit tänka litet bredvid.
Går man i minnet tillbaka till de framstående, till dels lysande personlig-ligheter, som verka för förbundets idéer, sätter man två kvinnor bland de främsta. För mig står Elisabeth Kotten som en inkarnation av förbundets bärande idéer. En lysande intelligens, ett varmt hjärta, en ödmjuk, intensiv ande i en bräcklig kroppshydda, Kväkardra-get ger karske hennes bild den starkaste motsättningen mot Mrs Ensor, charmant, överallt närvarande, alltid spirituell, lindande sina »friends» kring sitt fina lillfinger. Charmant och dyrkad ar också dr Montessori. Hon har alltid en stab omkring sig. Kvinnan spelar en stor roll i detta förbund. En hel del av talarna äro amerikanskor och engelskor i ledande ställning i sina land. Men kongressen har också levandegjort för oss många av de stora manliga peda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free