Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
723
Det erinras inledningsvis i skrivelsen om en av stadens folkskolinspektör i slutet av ar 1925 verkställd utredning rörande barnantal och lärarbehov vid Malmö folkskolor, vars resultat var sådant, att skolstyrelsen såg sig nödsakad att fr. o. m. ar 1926 indraga alla ledigblivna ordinarie tjänster. Under det att dittills befordran till ordinarie kunnat vinnas efter i genomsnitt 3 års tjänstgöring, måste man nu räkna med en väntetid, som ar ytterst oviss men som för de äldsta extra lärarna sannolikt torde röra sig omkring 15 ar (för småskollärarinnor troligen närmare 25 ar). .
Då det förefinnes en betydande löneskillnad mellan en e. o. lärare ocli en ord. lärare i l: a lönegraden (i Malmö ej mindre an 1,275 kr. pr ar), blir det givetvis i hög grad ekonomiskt kännbart för vederbörande lärare, om de nödgas stå kvar i den lägre löneställningen sa exceptionellt lang tid, som f. n. ar fallet i Malmö. I en bifogad siffertablå visas, att det här rör sig om belopp, vida större an man vid hastigt påseende skulle kunna vänta. Det framgår därav, att en obefordrad manlig lärare, under förutsättning att han kan befordras efter 15 års tjänstgöring, under hela sin tjänstetid kommer att uppbära ett sammanlagt lönebelopp, som med ej mindre an 36,636 kr. understiger det, han skulle uppburit, därest han kunnat vinna ordinarie anställning efter 3 ar, vilket som nämnts, tidigare varit det normala i Malmö. Motsvarande belopp bli för en e. o. tjänstgöring av 8 och 12 ar resp. 15,265 och 27,477 kr. Om man, som rimligt ar, även tager hänsyn till räntan på de belopp, som lärare genom försenad befordran går miste om, bli givetvis nämnda summor betydligt större.
Till de mörka befordringsutsikterna kommer sa, att den extra personalens löneställning i Malmö ar icke oväsentligt lägre an i andra jämförliga städer, detta vare sig man tager hänsyn till de absoluta lönebeloppen eller sätter dessa i relation till lönen för ordinarie personal. Av en bifogad lönetablå framgår, att man allmänt i de större städerna sökt kompensera de icke ordinarie lärarna, vilkas löneställning uppenbarligen ansetts böra ligga ej alltför långt under de ordinaries", då det gäller en tjänstgöringstid av flera ar och ej som i landsorten endast en eller annan termin. An har detta skett genom särskilda lönetillägg för e. o. lärare, an därigenom, att dessa erhålla bostads- och bränsleersättning för större lägenhet an l rum och kök. Detta senare ar lagligt fastställt minimum för sådan lärare, och i Malmö utgår ersättning därför med sammanlagt 740 kr. Framställningen understryker kraftigt, att denna bostadsstandard ar orimligt låg, särskilt med hänsyn till att flera av dessa lärare äro gifta och familjeförsörjare.
Under hänvisning till ovannämnda förhållanden karakteriseras framtidsutsikterna för den obefordrade personalen vid Malmö folkskolor såsom verkligt avskräckande och ägnade att allvarligt hota den goda rekrytering av lärarkrafter, som Malmö stad tidigare kunnat räkna med.
Även om bekymmersamma förhållanden i anledning av den sjunkande nativiteten på många håll inträtt för den obefordrade lärargenerationen, torde det faktiska laget vara sådant, att Malmölärarna ha det svårare an några andra. För de e. o. småskollärarinnorna ar ställningen hart när tröstlös. Vi hoppas därför, att stadens beslutande myndigheter i största möjliga mån behjärta den gjorda framställningen. I det långa loppet vinner ett samhälle på humanitet gentemot sina lärare.
dagen.
Onödig irritation.
For snart ett kvartsekel sedan utspelades i rikets tredje stad en på den tiden mycket uppmärksammad strid, om de s. k. katekesparaderna. Lundabiskopen hade i samband med visitation i en av stadens församlingar kallat folkskolbarnen och deras lärare till förhör i kyrkan. Läroverkens barn och deras lärare erhöllo ingen kallelse. Åtgärden, som stödde sig på några antikverade stadganden i 1686 års kyrkolag, väckte en kraftig opposition bland flertalet av stadens folkskollärare, vilka i ett öppet brev till biskopen protesterade mot åtgärden i fråga. Skolrådet försökte inskrida på disciplinär väg mot protestanterna. En stor del av den svenska pressen blandade sig i fejden, och länge gingo stridens vågor höga i anledning av vad som passerat. Som slutsumma av det hela fastslogs, att ingen lärare i detta land kan av en biskop kommenderas upp till visitationsförhör i kyrkan. Självfallet kan icke heller någon biskop tvinga föräldrarna att sända sina barn till ett sådant förhör.
Det har efter denna fejd i allmänhet varit tyst kring de s. k. katekesparaderna. Biskoparna ha ofta valt formen att inbjuda barn och; lärare i olika skolor att komma till
städes. Det hela har fått karaktär av frivillighet, och därmed har en friktionsanledning bortfallit. De förståndigare bland biskoparna ha föredragit att övervara undervisningen i församlingens skolor, och därvid ha de självfallet mottagits på det hjärtligaste av vederbörande lärare. Den gamla striden har hållit på att ebba ut till båtnad för båda parterna.
Då och då dyker emellertid en prelattyp upp, som åstadkommer oro och opposition. Vi ha sålunda på det yttersta i dessa dagar fått bevittna, hur den nye biskopen i Göteborgs stift lyckats reta upp en stor del av befolkningen i Lysekil i anledning av ett där i dagarna arrangerat visitationsförhör. Biskopen synes visserligen .- efter ortspressens uppgifter att döma - ha valt formen att »inbjuda» lärare och barn till förhöret i fråga. Men tiden för förhöret har förlagts sa, att höstterminen utsatts att taga sin början tidigare an vanligt, och detta arrangemang har till på köpet vidtagits på egen hand av skolstyrelsens ordförande, prosten Liisch, utan att vederbörande folkskolestyrelse i saken åtsports.
Det hela har föranlett ett opinionsmöte i staden, där man efter en .- av pressreferaten att döma - saklig och värdig debatt enhälligt antagit ett uttalande, som underskrivet av bi. a. en av länets riksdagsmän, tillställts biskopen. Vi återgiva uttalandet i fråga, då det koncist torde återge en vitt utbredd både lärare- och föräldra-opinion i frågan:
Detta möte, besökt av föräldrar och målsmän i Lysekil jämte övriga intresserade, anse biskopens kallelse till förhör, vad det gäller folkskolans elever, vara ett obehörigt ingripande i skolans arbete. Då det redan ar 1911 fastslagits, att vare sig lärare eller elever ha skyldighet att inställa sig till dylika förhör, förväntar mötet, att kallelsen beträffande de åsyftade folkskoleklassernas lärare oeh elever återtages. Skulle sa icke ske, uttalar mötet som sin mening, att de föräldrar och målsmän, som icke gilla denna biskopens åtgärd, hålla sina barn hemma från förhöret och därmed ådagalägga sitt ogillande av åtgärden ifråga.
Mötet hälsar i övrigt biskopens intresse för folkundervisningen med tillfredsställelse men hävdar den uppfattningen, att den övervakning, som lagligen till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
