Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
739
önskvärt antal ratt räknade tal^måste anan fråga sig, om provet ifråga var f or** svart. JämifÖrt med stoekholmsprovet y^r det självklart alldeles iför svårt. En provräkniti^stipp-gift bör vara ,så tankeskärpande som’lö&jligt.
Någon »masskuggning» >bör aldrig ske i folkskolans avgångsprövning. .Kvarsittning bör äga rum i de lägre klasserna med elever, som ej kunna följa med kamraterna, allt i enlighet med skolstadgans föreskrifter och for de efterblivna elevernas eget bästa. En eller möjligen ett par elever kunna sålunda någon gång behöva utgallras ur en klass for att gå om. Att ur en klass på en gång utgallra närmare tiotalet elever och därmed belasta en kollega, vilket har hänt, bor naturligtvis aldrig förekomma.
Att uppställa ett visst antal ratt räknade exempel som absolut villkor for avgång ur folkskolan, det tror jag ingen verklig folk-skolpedagog ifrågasätter.
Att avgångsp-roven »gäller införande av prov för lärarkåren och icke for skolans elever», som en kollega framhåller i en artikel, och vilket också behandlas i en ledare i Sv. Ltg nr 35, rubricerad »Examensdrill», ar för undertecknad något nytt. Varje ’folkskolman vet, att i synnerhet ifolkskoleklasserna med deras ojämna elevmaterial äro varandra betydligt olika. Gör läraren det basta möjliga av den undervisningstid, eleven enligt lag har ratt till, då har han också uppfyllt sina åligganden som lärare.
Att vidare fastställa likformiga prov för alla landets folkskolor låter sig av naturliga skäl icke göra. Här spelar lästidens längd, skolformen och andra lokala förhållanden in. Proven böra uppställas inom resp. skoldistrikt och helst i samråd lärarpersonal och lokal skolmyndighet emellan.
Just med tanke på 19’27 års skolreform, och för kåren brännande aktuella frågor anser undertecknad det glädjande, om karen icke motsatte sig anställandet av skriftliga prov av omförmält slag. Eventuella .försök att med dessa avgångsprov för eleverna »sätta läraren på prov» (Föreningen, 2:a häftet 1929) böra givetvis med alla medel omintetgöras.
Vad sa beträffar själva avgångsprövningen heter det ju i folkskolestadgan, § 47, mom. i: »anställes i närvaro av skolrådets ordförande eller någon annan dess ledamot särskild prövning». Denna passus måste val tydas sa, att prövningen icke kan få Hi detsamma som det i § 46, mom. l, omtalade »offentliga förhör med lärjungarna» samt att prövningen icke ar offentlig. I den ena paragrafen talas ju direkt om »offentligt förhör» (= årsexamen), i den andra om »prövning» »i närvaro av skolrådets ordförande eller någon annan dess ledamot». Redan nu iförutsätter sålunda stadgan, om man icke vill göra avsiktliga .försök att blanda bort korten, att prövning och årsexamen skola äga rum på skilda tider, varför någon ändring i detta stycke icke ar av behov påkallad. Ett tillägg om att prövningen skall vara såväl skriftlig som muntlig kunde kanske for en del skoldistrikts vidkommande vara behövligt. De skoldistrikt, som redan infört systemet med såväl skriftliga som muntliga prov, klara
sig emellertid detta eventuella tillägg förutan.
Men inga »normialexempel »for skriftliga prov»!
T. Liljeholm.
Last och återgivet.
Egendomliga frågor till de svenska skolmyndigheterna rörande den nya läroverksorganisationen. Under denna rubrik går i tidningen Östgöten (1) folkskolinspektör K. E. Zackrisson skarpt till rätta med den Bergqvistska utredningskomedin. Efter att ha återgivit frågorna till folkskolestyrelserna skriver hr Z.
Dessa frågor, uppställda av en kommitté, bland vars medlemmar en f. d. skolgeneral och en f. d. ecklesiastikminister befinna sig, äro på tvåfaldigt sätt egendomliga. Först och främst utsändes de på en särdeles olycklig tid. Frågorna äro daterade den 5 juli, då landets folkskolexpeditioner till största delen stängts för en månads tid, och de skulle besvaras före den l september. Under sommaren hålla folkskolestyrelserna blott i trängande fall sammanträden, och från första delen av augusti hava städernas folkskolinspektörer båda händerna fulla med arbeten for det kommande läsåret. Skolmannen ibland nämnda »skolsakkunnige» borde hava vetat, att den angivna tiden var den i .alla avseenden olämpligaste på hela året.1
Ännu egendomligare äro frågornas art. Detta förstås utan langa förklaringar av var och en, som har kännedom om att den nya läroverksorganisationen trädde i kraft i viss utsträckning först med föregående läsår, att de nya realskolorna sålunda icke prövats mer an under ett läsår samt att den 5-åriga realskolans utbyggnad i de flesta städer, sa t. ex. i Linköping, först med det nu påbörjade läsåret begynts, i det först då en första klass av denna skoltyp inrättades. Det ar ju givet, att under sådana förhållanden inga som helst sakligt motiverade svar ha kunnat avgivas på de framställda frågorna* med ett enda undantag för frågan 4 ovan, där uppgift begäres om det antal lärjungar, som under åren 1925-1929 övergått från folkskolan till läroverket. Men detta svar lämnar ingen säker siffra på lärjungetillströmningen till läroverket1 i sådana städer, där såsom i Linköping de flesta av de gossar, vilka under alla händelser skola söka inträda i läroverket, begagnat sig av undervisningen i privatskolor. Under dylika förhållanden -måste de avgivna svaren från alla landets folkskolestyrelser komma att byg-
Kurs. av oss.
ga på styrelsernas subjektiva uppfattning, vilken i hög grad torde skifta på olika orter, och vilken givetvis influeras i ena eller andra riktningen av den föregående inställningen till den nya läroverksreformen, som ju diskuterats och vunnit troende eller framkallat skeptiker allt ifrån den tid planerna på en dylik reform först togo någorlunda fast gestalt.
Vi avtrycka denna kritik såsom ett bevis till många andra om hur denna »utredning» värdesättes av kommunalt erfarna personer ur olika partier. Även om det skulle vara sant, vad en förf. i Norra Västerbotten (hr Almkvist?) uppgivit, att de sakkunniga handlat efter direktiv, sa förbättras därigenom icke det kvalitativa värdet i utredningen. För övrigt verkar det rena ynkedomen, när två f. d. ecklesiastikministrar, därav en förutvarande skolgeneral, framställas som viljelösa verkställare av hr Lindskogs order. Man blir väl inte en betjänt, därför att man tar plats i en kommitté!
Förklaringen till den ringa lärjungetillströmningen från folkskolan till den 4-åriga realskolan, skriver folkskolinspektör Zackrisson i sin ovanberörda kritik, ar sa lätt skönjbar, att var och en i skolfrågor något initierad måst förundra sig över, att ingen av de tidningar, som med anledning av det ringa lärjungeantalet i nämnda realskola ansett den nya organisationen redan hava visat sin oduglighet, funnit på den. Alla de lärjungar i folkskolan, som ämnat sig in i -läroverk, hava ju redan trätt in i den gamla 6-åriga realskolans första klass från folkskolans tredje. Samma förklaring gäller för det förhållandevis ringa lärjungeantalet i första klass av den innevarande höst nyinrättade 5-åriga realskolan.
Eesultatet av inträdesprövningarna hava varit mycket olika på olika platser. I flera städer har kuggningsprocen-ten varit mycket hög. I andra låg. Förklaringen härtill kan givetvis till dels ligga i folkskolans olika utveckling på olika platser, men man torde ej misstaga sig allt for mycket, om man även söker en ej ringa orsak i de olika läroverkens och de prövande lärarnas skiftande inställning till folkskolan som bottenskola. I Linköping har resultatet av inträdesprövningarna hittills varit mycket gott. Till den 4-åriga realskolan sök- . te såväl 1928 som innevarande höst 6 elever i folkskolans sjätte klass och alla intogos. Till den 5-åriga realskolan sökte i höst 10 elever från klasserna 4 och 5 i folkskolan, och av dem vunno 8 inträde. Det goda resultatet av inträdesprövningarna härstädes torde till ej ringa del ha sin grund i det goda samarbetet mellan de avlämnande lärarna i folkskolan och prövande i läroverket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
