Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
757
Geografilärarkursen på Lundsberg.
Denna tidnings läsare ha redan gjort bekantskap med några av de kurser for-lärare, som hållits denna sommar. Det ar lyckligt, att sommarferierna ge denna möjlighet till förnyelse för läraren. Ty det noter på ett särskilt satt, detta att ständigt ge, att förbereda till mångahanda varje dag, därför blir det en vederkvickelse att i stället få ta emot och att få fördjupa sig inom ett bestämt område.
Undertecknad ville just med denna synpunkt för ögonen saga några ord om geografikursen på Lundsberg.
Det var förste folkskolinspektören dr Karl Nordlund, som i egenskap av ordförande i föreningen Nordens skolkommitté planlagt studiekursen på Lundsberg och samlat de framstående föreläsare och exkursionsleda?e, som medverkade vid denna kurs. Kursdeltagarna ha anledning att med tacksamhet minnas dr Nordlund, professor Nelson, rektor Samuelsson, dr Osvald, docent Magnusson, rektor Furuskog, överingenjör Forsberg, fröken Ohlson, skogschef Wesslen, dr Wirén, var och en fackman på sitt område.
Professor Nelson var ledare av de geografiska studierna. Under en serie föreläsningar och exkursioner behandlades ett bestämt gebit, Mellansvenska sänkan, det område, där 45 % av Sveriges invånare bygga och bo. Vid behandlingen av detta mångskiftande områdes natur- och kulturlandskap och dess förutsättningar för ett mångsidigt näringsliv framlades synpunkter, som förenkla och fördjupa förståelsen av såväl detta som andra områdens geografi. Professor Nelson har en särskild förmåga att lägga levande synpunkter på ämnet, att få fram det slående och karakteristiska och ej minst att ge nya uppslag.
Men det ar ej endast det direkta kun-skapsinhämtandet, som gör en sådan kurs värdefull, det ar också allt utbyte av tankar under en fri och otvungen samvaro. Dr Nordlund kan som få från början fora in i kursen den rätta kamratliga tonen och få i gång ett fritt meningsutbyte. Och hans intressekrets
ar tillräckligt vid och djup, för att han skall kunna möta alla i deras olika intressen och leda det hela till gemensamt utbyte.
Även platsen för kursen, Lundsbergs skola, var ett lyckligt val, ej minst genom det storartade värdskap rektor Gauffin med fru utövade. Lundsberg låg väl till för exkursioner till jordbruksbygd och skogsland, till gruvfält och bruksbygd.
Kursdeltagarna lämnade Lundsberg rikare på uppslag an förut, gripna av den glada arbetshåg, som kursledarnas friska grepp på arbetet gav, och med den förhoppningen, att denna kurs, som till sin planläggning var den första i sitt slag, måtte efterföljas av flera efter samma linjer. Lärarna behöva denna kontakt med vetenskaplig forskning och med varandra. __________________________E. R.
Yrkesutbildning av sinnesslöa.
Den store arbetsorganisatören Henry Ford säger i en av sina skrifter:
»I varje differentierad industri finns det fler poster, som kunna utföras av blinda, an det finns blinda att tillgå. Likaså gives det mera platser for krymplingar, an det finns krymplingar i världen. Det ar slöseri att använda en frisk, kraftig människa till ett arbete, som lika väl kan utföras av en .krympling. Det ar hårresande slöseri!»
Henry Ford har väl ej tänkt på de sinnesslöa, annars skulle han säkert ha tillagt: »Det ar slöseri att använda en andligt fullvärdig människa tiM ett arbete, som lika bra kan utföras av en sinnesslö. Det gives fler poster för de sinnesslöa, an det finns sådana.»
Henry Ford vill, kort sagt, en rationell användning av människokraften, en klok hushållning med den fullvärdiga och ett lämpligt utnyttjande av de svaga och svagaste krafterna i det gemensammas intresse och hushållning.
På vilket sätt bor då den sinnesslöe utbildas i det yrke, som bast lämpar
sig för honom? Utan tvekan kan man säga, att utbildning såsom lärling hos mästare på vanligt sätt ej alls ar att rekommendera. Detta nfaste vara olämpligt både ur mästarens och elevens synpunkt. Den förre måste för att bliva konkurrenskraftig räkna med hjälp av lärlingen och kan ej agna den tid och tillsyn åt en sinnesslö lärling, som ar nödvändig för att han skall göra framsteg.
Det fördelaktigaste vore givetvis, om det på sinnesslöanstalterna funnes möjlighet att fullt utbilda eleverna i de for dem lämpliga yrkena. Våra anstalter äro till största delen för små, för att en sådan utbildning skall kunna rationellt ifrågakomma. Dessutom sakna* vi i stor utsträckning kunnig personal. Den första frågan skulle kunna lösas genom att flera landsting samarbetade i sinnesslövården. Eleverna skulle då bättre kunna skiljas såväl i förhållande till sina anlag som till kön. Det senare synnerligen viktigt. Den andra frågan skulle kunna lösas genom anordnande av kurser för anstaltspersonalen.
Hur gestaltar sig nu en sådan yrkesutbildning av sinnesslöa? Jag skall följa gången därav vid en tysk anstalt, Heilerziehungsanstal t Calmenhof, Icl-stein i Taunus, där jag under innevarande sommar gjort ett besök. Anstalten har omkring 650 manliga och kvinnliga skyddslingar.
Val av yrke åt eleverna måste ske med mycken sorgfällighet och försiktighet. Det ar synnerligen viktigt att under lång tid planmässigt iakttaga elevens utveckling och böjelser. Det händer ofta, att man hos sinnesslöa kan finna någon ensidig begåvnings- och intresseriktning. Denna gäller det att tillvarataga och bygga vidare på.
Undervisningen i anstaltsskolan måste planmässigt och målmedvetet förbereda den kommande yrkesutbildningen. Detta sker genom beskärning av undervisningsstoffet till det för livet obetingat nödvändigaste. Sa ar t. ex. historieundervisningen inte bara överflödig utan också utan mål, emedan eleverna i regel äro sa fattiga på fantasi, att de icke kunna föreställa sig en förgången tid eller sammanställa orsak och verkan i historien. Däremot kan personhistoria ha stort varde, då de sinnesslöa gärna skaffa sig hjältar, som de söka efterlikna. I geografi kan undervisningen inskränka sig till den närmaste omgivningen, där allt kan behandlas åskådligt. Men detta område bör i stället studeras grundligt och från alla synpunkter, och helst genom utflykter. Religionsundervisningen bör i möjligaste mån vara verklighetsbeto-nad. I fråga om modersmålet gäller del ej sa mycket att få eleverna att frambringa sköna uppsatser, stilistiskt och grammatikaliskt felfria, utan i första hand gäller det att lära dem muntligt och om möjligt .skriftligt ge uttryck åt sina tankar, sa att de bli förstådda. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
