Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 39
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Examensvåsendet i folkskolan.
Det kan tyvärr inte förhindras, att om man skall ta till orda mot. det förslag, som inspektörsförbundet Iranifört, sa imåste man göra sig skyldig till upprepning av skäl, som mångfaldiga gånger förut .framlagts. Detta till trots, kan jag icke underlåta att framlägga de skäl, som för mig varit avgörande, då jag som enskild medlem av S. A. F. gatt att ta ställning till frågan.
Naturligtvis avser inspektörsiför bundet med sin framställning endast och allenast att åstadkomma basta möjliga resultat av arbetet i folkskolan. Och därför ar förslaget vart ett allvarligt övervägande. Men naturligtvis befriar det oss icke från skyldigheten att ta den ståndpunkt till frågan, som var egen ärliga övertygelse >för oss till. Folkskolan som grundskola ar åtminstone i viss utsträckning beslutad. Det var en ifolkskolans myndighetsförklaring, .som därmed avgavs. Det gäller att förena alla goda krafter i strävan att folkskolan skall vara sin uppgift vuxen. Varje van av ett enhetligt och demokratiskt skolsystem måste med glädje hälsa denna strävan. Emellertid, då det gäller att välja medel för att alltmera dugliggöra folkskolan och hoja dess kunskapsresultat, gäller det att välja med urskillning och tf ramiför allt inte påyrka åtgärder, som till -sina ikonsekvenser kunna bli .ödesdigra iför folkskolans eget mål och arbete. Jag har en känsla av att det .föreliggande förslaget icke ar ägnat att befordra folkskolans sunda utveckling.
Jag hade trott, att examina i mera pressande former var en institution ställd på avskrivning, framför allt hade jag inte trott på att krav skulle ’framställas på provs införande vid undervisningsanstalter, som hittills i största utsträckning lyckligtvis undgått den schablonmlässighet, som prov äro uttryck for. Vår tid strävar till humanitet och individualisering, således till likformighetens raka motsats. Men att samtidigt påyrka en individualiserad undervisning och plädera for provs anställande, det synes mig vara att företräda två motsatta ståndpunkter. Jag betvivlar inte, att avgångsprov förekomma även där en individualiserad undervisning kommit som längst, imien ar det inte d sa fall ett utslag av att »människan av naturen ar konservativ». Förmodligen ha dylika, prov förekommit fore de nya undervisningsmetodernas införande, eller också begagnar man sig av andra skal utav »dubbel bokföring», ty att dessa saker äro principiellt oförenliga, kan val knappast ’förnekas. Jag-tillmäter emellertid inte denna sak en sa avgörande betydelse, som den kanske ar förtjänt av. Därför att den individualiserade
undervisningsmetoden har en lång och mödosam vag att tillryggalägga, innan den fullt och allestädes slagit igenom. Och när en gång den dagen kommer, har, det ar min bestämda övertygelse, avgångsprov med vad därtill hörer ’funnit sin rätta plats i - ’Svenska skolmuseet. Det vilar något otidsenligt över allt vad examensväsende heter.
Mera avgörande ar /för ’mig övertygelsen, att tendensen till ett utvecklat examensväsende ar ett tecken på folkskolans begynnande mekanisering, där flyttnings- och avgångs-Tätt bestämmes av en enkel räkneoperation av siffror och poängantal. Jag ar sa »konservativ», att jag fortfarande anser, att vid betygssättning, scim inverkar på flyttning och avgång, måste icke blott kunskaps resultatet utan också sociala och humanitära synpunkter få göra sig gällande. Folkskolan ar dock en obligatorisk undervisningsanstalt med skyldighet att ta emot elever med högst skii-tande begåvning och miljöförhållanden.
.Skall ett avgångsprov få någon som helst betydelse for ett barns avgång, sa kommer det att medföra en verklig renässans for kvarsittaresyfbemet. Och jag betvivlar, att detta tblir till båtnad vare sig for barnen själva eller skolans anseende.
Då det vinkas med att avgångsprovet; icbe skulle få någon avgörande betydelse, sa synes mig det hela bli ännu mera onödigt och betydelselöst. Det ar onödigt, ty barnens sikrift-liga arbete ar glädjande omhuldat i var tids folkskola. Själv tillämpar jajg det i allra största utsträckning utan att några skriftliga lavgångsprov drivit mig därtill. Emellertid ifår man även härvidlag komima ihåg att »lagom ar bast».
Detta var några ord om prov i allmänhet. Emellertid torde många av kretsarna ställt .sig avvisande därför att förslaget syftar till något utöver, vad nuvarande bestämmelser medgiva. Ty många, som inte i och for sfg ha något att invända mot avgångsprov inom vissa skoldistrikt, som besluta därom, alltså dessa, vilka anse sig kunna instämma med centralstyrelsen uti att »verkställas proven med sträng hänsyn till lokala förutsättningar och äro frågor och uppgifter uppställda efter verkligt pedagogiska synpunkter^ kunna de naturligtvis ha sitt varde», många av dem, som äro tillfredsställda ’med detta uttalande, äro icke beredda att medverka till en bestämmelse, som gör avgångsproven obligatoriska i hela vart land. Just häri torde förklaringen ligga till att kretsarna sannolikt gå på avslagslinjen.
Z. Karlsson.
Folkskolans skriftliga avgångsprov.
I förra numret av Sv. Ltg gör folkskolinspektör Brandt ännu ett försök att i sista stund få Sveriges lärarkår att gå med på en skärpning av bestämmelserna i folkskolestadgans § 47 angående avgångsprövning. Han anför där ett uttalande från lärarkåren i ett stort distrikt och tillägger: »Ett sådant omdöme av en lärarkår, som i åratal prövat anordningen, måste ovillkorligen, därest man vill döma objektivt, anses äga större värde an motsatta uttalanden av kårer utan erfarenhet av hur dylika prov verka.» Ja, naturligtvis, om det gäller att få systemet frivilligt prövat inom andra distrikt. Man må dock icke förbise, att det nu ar jfrågan om att i lag fastlåsa en föreskrift, som skulle kunna ge folkskolinspektörer och lokala skolstyrelser utrymme till de mest extrema tolkningar. Om, såsom hr Brandt säger, »avgångsskrivningen ar den sista provskrivningen för året - det ar allt,» då kan man med skall fråga, varför just .den skrivningen skall behöva särskilt omnämnas i folkskolestadgan såsom ett obligatoriskt moment. Ånej, det ar nog ’fullt berättigat, att Sveriges lärarkår ställer sig betänksam mot en reform, om vilken man har all anledning antaga, att densamma kan ge upphov till allsköns trassel. Kommer bestämmelsen en gång in i folkskolestadgan, sa sitter dien där, och den kan sedan komma att brukas som en knutpiska. Nu går inte detta. Nu ha vi frihet att införa proven, om vi bliva övertygade om deras varde, men vi kunna också avstå från dem, om vi göra erfarenheter, som motiverar detta. Ar det månne denna frihet, som haft någon inverkan, när det gällde erfarenheterna i Stora Tuna? Och dock vet jag, att det just även där morrats från lärarhåll. Men det kommer inte till synes i mötesresolutionerna. Man drar sig väl for att i onödan utsätta sig iför sin skolinspektörs misshag, helst om denne besitter en sa flö-diande vältalighet som just dr Brandt.
Här skulle kunna sagas åtskilligt om detta försök att på folkskolans område tvinga fram stramare och ligorösare examens bestämmelser, under det att utvecklingen, när det gäller högre skolor, tenderar att gå i motsatt riktning. Men inga hårda ord. Man må endast hoppas, att kretsarna enhälligt slå vakt om den frihet, som förslaget avser att beröva vårt skolväsen. De första resultaten från kretsmötena äro redan kända. Må de följande bli dem lika!
Seth Steninger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
