Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
761
Skoltiden.
I n:r 36 av Svensk Läraretidning förekommer under rubriken »Läst ock återgivet» en intervju, som Göteborgs Morgonpost haft med överlärare Julius Ingwarsson om en fortsätt-ningsskolkurs sommartid i Göteborg, varvid hr Ingwarsson ’bi. a. skulle ha yttrat: .»Ute i de stora kulturländerna arbetar man ju också nu allmänt mot en förlängning av skoltiden och det fordras, att skolan skall ge en fostran, som duger i livet. Varför skola vi då här i Sverige söka sträva bakåt?» Visserligen låter det litet tvetydigt: »mot en förlängning av skoltiden». .Att arbeta »mot» en sak betyder väl i vanliga iall att söka hindra densamma, att i förevarande -fall söka förhindra »en förlängning av skoltiden». Borde givetvis i stället hetat »för en förlängning av skoltiden», vilken mening tydligare framskymtar i referat från hr Ingwarssons föreläsning vid skol-ledarkurisen på Vendelsherg. Det var emellertid icke detta »mot» och för som var huvudsaken.
I samma nummer av Sv. Ltg rakar stå en av de numera oupphörligt återkommande notiserna »Avgång från skolan». Den var av följande lydelse:
Avgång från skolan. K. m:t har medgivit, att den omständigheten, att »Sten Adrian >Sa-lomonsson från Slätthögs församling och Elsa Viola Karlsson från Humlebotten i iStora Mell-by församling, vilka, födda respektive den 13 april och den l januari 1917, vid slutet av vårterminen 1929 genomgått folkskolans sjätte klass, ej uppnått för avgång ifrån folkskola stadgad ålder, icke må utgöra hinder >för att de befrias från vidare skolgång i ’folkskolan samt att därifrån åt dem meddelas avgångsbetyg enligt § 47 mom. l folkskolestadgan.
När landets högsta myndighet gång efter annan förkortar skoltiden för elever, som icke inneha den for avgång erforderliga åldern, ty för övergång från folkskola till annan läroanstalt fordras ej avgångsbetyg utan endast flyttningsbetyg, varför det i de återkommande fallen om tidigare avgång troligen endast gäller elever, som ej övergå till annan läroanstalt, då ar det ej att .förvåna sig över, att en lokal skolstyrelse frestar att också lägga sitt strå till stacken. Att en del elever skola få avgå från folkskolan, när de i realiteten endast äro 11 ^ ar (se Sv. Ltg n:r i32), medan andra, som ordentligt fullgjort sin skolplikt men £å grund av efterblivenhet nödgats kvarstå till 14-15 års ålder, ar tråkigt och skapar oreda och trassel inom skolan, vilken i stället nu mer an någonsin ar i behov av »ro» och »arbetsfred», såsom en talare uttryckte sig vid ett nyligen hållet skolmöte. Ingen avgång före det stadgeenliga 13 ar!
’ T. Liljeholm.
Ingen bor försumma
att for sina kamrater framhålla betydelsen av att hålla ett
eget exemplar av Svensk Eäi*a?>e tidning.
Last ock återgivet.
Anspråkslöst. I »Sunt Förnuft», organ for Skattebetalarnas förening, finnas då och då små guldkorn att hämta, I senaste nummer har en signatur, som kallar sig »Lärare», framfört följande, som vi icke vilja undanhålla var läsekrets :
På senare tid har det visat sig, att de hundraden av studenter, som utbildas i vart land for varje ar, och på vilkas utbildning såväl staten som kommunerna nedlagt stora summor, få allt svårare att finna utkomst. De ingå som integrerande del i den istora, icke räknade skara av arbetslösa, som varken lagstiftare eller fackföreningskassor ägna någon hjälp.
Hur kan det vara möjligt, att tvärtemot att underlätta dessa unga mans (och kvinnors) placering i produktivt arbete, statliga åtgärder ifrågasättas att helt enkelt stänga vissa banor för dem?
Man har funnit, att för att begränsa utbildningen av folkskollärare, en restriktion i tilloppet till seminarierna bor företagas, vilket kan vara sunt for att ej locka folk in på en bana, som hotar att bli överfylld. En naturlig sådan restriktion vore ju, att tills vidare endast lämna studenter tillträde till dessa skolor och övriga elever i mån av utrymme, eftersom alltså: 1. det allmänna redan nedlagt en hel del kapital på deras utbildning; 2. seminarieel-evernas kunskapsnivå* skulle oerhört höjas; 3. tiden for utbildande av folkskollärare skulle reduceras från fyra till ett ar; 4. hela folkskollärarkårens anseende och bildningsnivå skulle rycka upp i ett helt nytt plan; 5. undervisningen i folkskolorna isäkerligen skulle bli betydligt mera allmänbildande; 6. en bland de for närvarande for studenter gynnsammaste levnadsbanorna öppnas f or dessa (ty, vilken levnadsbana kan for närvarande med ett ars utbildning for en student lämna en sådan ställning och sådana löneförmåner, som en folkskollärares!) ; 7. ett isådant arrangement skulle årligen spara stora kostnader for staten (även om de ev. övertaliga lär ar-krafterna vid seminarierna skulle beviljas några års tjänstledighet f or rekreation i Medelhavsländerna). ;
Det vore skada, om förslagsställaren undanhölle seminariekommittén sina snillrika tankar. Men ar det verkligen säkert, att seminarierna skulle tala påfrestningen av en sa »oerhörd» höjning i elevernas »kunskapsnivå», av sa mycken förtätad lärdom? Och skulle folk-skollärarkåren utan skada till sin själ kunna genomleva, att dess »anseende och bildningsnivå» plötsligt höjdes upp i »plan» med studenters f »Någon rang-
ordning ska det val vara», sa Jeppa Larsson.
Folkskolestyrelsernas svar på skoi-sakkunnigas beryktade frågor, refereras i lokaltidningarna, i den man styrelserna hinna behandla spörsmålen. Kraven på att få svar fore den l sept. ha, sa vitt vi funnit, ej kunnat efterkommas. Förmodligen skriva vi oktober månad, innan de sakkunniga få sin vetgirighet mera allmänt stillad.
Samtliga folkskolestyrelser, vars svar vi sett refererade, påpeka också med styrka, att erfarenheterna äro alltför ringa och osäkra, for att man av dem skall kunna draga några tillförlitliga slutsatser.
Ur högen av referat isaxa vi här ett par.
FolksJcolestyrelsen i Göteborg påpekar sålunda inledningsvis, att man knappast kan uttala sig med större bestämdhet i de spörsmål, de sakkunniga berört, förrän tidigast 1931, då den gamla organisationen upphört att öva inverkan på frekvensen i realskolorna. Om man med lärjungefrekvens får avse antalet intagna elever, finner folkskolestyrelsen, att denna varit någorlunda tillfredsställande vid den 5-åriga realskolan, tillfredsställande vid den 4-åriga realskolan f or flickor, men mindre tillfredsställande, i vad det gäller den 4-åriga realskolan for gossar.
Anledningarna till den ringa sökandefrekvensen till den 4-åriga linjen för gossar anser styrelsen för det första vara, att skolorganisationen trätt i kraft sa tidigt, att en avsevärd del av de lärjungar, for vilka denna linje närmast måste anses vara avsedd, övergått till läroverk redan fore avslutad kurs i den sexåriga folkskolan. För det andra ha de, som genomgått alla «sex folkskoleklasserna i allmänhet föredragit , den kommunala mellanskolan framför den 4-åriga realskolan, närmast på grund av de förmåner av ekonomisk art, mellanskolan kan bjuda i jämförelse med läroverken.
Norrköpings folkskolestyrelse framhåller bi. a.: Då den nya skolorganisationen ej verkat längre tid an ett ar och ’då dessutom de omständigheter, som anförts i svaret på tredje frågan, ytterligare minskat möjligheterna att nu kunna avgiva något bestämt omdöme rörande lärjungefrekvensen för framtiden, anser sig folkskolestyrelsen for närvarande icke kunna avgiva ett uttömmande svar på denna fråga. Styreisen vill därför inskränka sig till att i detta sammanhang endast framhålla, att frågan om härvarande kommunala mellanskolas fortsatta vara eller icke vara kommer att högst väsentligt inverka på antalet inträdessökande till den fyraåriga realskolan.
Erfarenheterna av den nya läroverks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
