Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
763
folkbildning, grundad på vårt goda folkskoleväsende.
Slutstycket här ar ett praktfullt exempel på det obeskrivliga pladder, som en del tidningar. servera, sa snart det gäller skolfrågor. Man skulle gott kunna satta upp ett ganska ordentligt pris till den, som kan klargöra, vad artikelförfattaren egentligen menar med de bada slutmeningarna i sitt opus. Ty någon redig tanke torde svårligen stå att utläsa ur detta sammelsurium.
Emellertid lämnar tidningen ett meddelande, som ar ägnat att väcka ett visst uppseende. Kommittén säges ha »inriktat sig på ett förslag till problemlösning i en ett-årig form». Det ar i sa fall onekligen raskt marscherat, då verksamheten omfattat endast några få veckor. De från 300 skolrådsordförande inhämtade yttrandena förefalla också något apokryfiska, då kommittén veterligen ej hunnit införskaffa ett enda. Antagligen avses därmed de av ’bondeförbundets riksdagsgrupp på privat väg insamlade »yttranden», som spökade i vårens riksdagsdebatter. Vi antaga, att kommittén visligen aktar sig för att bilda sig några omdömen på grundvalen av ett sådant material.
Hela Östergötlands Dagblads här behandlade uppsats, av vilken en hel del högertidningar vetat göra ett nummer, verkar sa pass »laved», som danskarna saga, att den bör upptagas med största försiktighet. .
Över det bristande intresset för yrkesutbildning och yrkesskolor klagar en annan östgötatidning, nämligen Östgöta Correspondenten (h).
Man tycker, -skriver tidningen, att det skulle ligga i både föräldrars, yrkesutövarnas och fackföreningarnas intresse att bättre an hittills sörja för att ungdomen tillhålles att besöka dessa skolor, men att döma av anslutningen här i Linköping inom särskilt hantverksyrket saknas intresse for att förbättra den teoretiska grundvalen för ungdomens förvärvsarbete.
Orsaken beror val till en övervägande del på tanklöshet och oförstånd, men man kan därför icke nöja sig med denna underlåtenhet, som icke blott ar till. men for produktionen, utan även kan bli ödesdiger för det uppväxande släktets framtid. I främsta rummet borde det tillkomma föräldrarna att se till, att de möjligheter till yrkesutbildning, som lärlings- och yrkesskolorna avse att bibringa, tillvaratagas. De ha därvid stod i lagens bestämmelser om att arbetsgivare äro skyldiga att lämna ledighet för bevistande av sådana kurser. Men även
mästare och andra yrkesutövare borde finna det förenligt med sina intressen att stödja denna utbildning, då de säkerligen äro mera betjänta av lärlingar, som vid sidan av vad som hos dem i yrket inhämtas erhålla undervisning i yrkesskolor. Inom vissa samhällen med yrkesskolor existerar också ett intimt samarbete mellan skolorna och arbetsgivarna, mångenstädes sa intimt, att dessa senare icke antaga andra lärlingar an sådana, som besökt eller besöka yrkesskolor. Detta ar något, som man borde ha i minnet även här i Linköping. För fattiga föräldrar ar det helt naturligt frestande att sa fort som möjligt bereda ungdomen något förvärvsarbete, och då ligger det ofta närmast till hands att låta de unga erhålla anställning som springpojkar eller spring-flickor, på vilka det stundom ar ratt stor efterfrågan. Här har man kanhända ett av de förnämsta hindren for besök vid yrkes- och lärlingsskolor. Genom bättre samförstånd och samverkan mellan arbetsgivare och föräldrar skulle dock, tycker man, även detta hinder, om icke helt undanröjas, sa dock begränsas, antingen sa, att större ledighet bereddes, eller också sa, att arbetsgivarna, såsom på en del håll sker, fordrade som villkor för anställning en kurs vid lärlings- och yrkesskola.
Det gläder oss ätt kunna helt instämma i dessa uttalanden. Just det sistnämnda har visat sig som ett verksamt medel i både in- och utlandet. Det torde sålunda vara allmänt bekant, att Ford och många andra industrimagnater uppställa sådana anställningskrav. Från vårt eget land ha vi ett lysande exempel från den unga arbetarstaden Ludvika. Enligt vad rektorn vid Ludvika lärlingsskolor, ingenjör Carl Tu-nelli, meddelat en platstidning, kan beträffande den i dagarna påbörjade undervisningen om desamma meddelas:
I avdelningen for blandade hantverks- och industriella yrken äro 42 elever anmälda, därav 23 i första klassen och 19 i andra, i avdelningen för husligt arbete, d. v. s. skolköks- och samhörande undervisning 13 elever, i avdelningen för handelsundervisningen 14 elever, i kurser för äldre (över 18 ar) 48 elever, alltså äro sammanlagt 117 personer anmälda till undervisningen. De äro fördelade på följande läroämnen: Ritning 52, räkning 27, teknologi 41, mek. verkstadsarbete 37, transformatorarbete 16, snickeri 9, maskinskrivning 17, engelska språket 10, tyska ispråket 10, klädsömnad i ku]rser for äldre 9. Som framgår kan anslutningen betraktas som god i förhållande till platsens storlek, fortsätter ing. Tunelli. Lärlings- och yrkesskolorna äro ju som bekant statsunderstödda. Reglemente, kursplaner och arbetsordning måste vara granskade och godkända av k.
skolöverstyrelsen. Ludvikaskolan bekostas till ungefär lika delar av staten pch Ludvika stad. Socknen erlägger en överenskommen avgift for elever, vilka bo i Ludvika socken.
Ungdom i åldern 15-17 ar hänvisas till de tre huvudavdelningarna för hantverk och jndustri, for handel och för husligt arbete. Till vardera av dessa avdelningar höra ett bestämt antal obligatoriska ämnen. Inga av dessa kunna heller bortväljas. I kurser för äldre däremot får eleven välja ett eller flera ämnen efter behag. Utom de obligatoriska ämnena finnas även för yngre elever vissa frivilliga ämnen. Men väljer eleven ett frivilligt ämne, nödgas han eller hon naturligtvis finna sig i ökat timtal pr vecka.
Överlärare Wiklund i Ludvika, som i samma tidning konstaterar denna glädjande anslutning, anger också som en förklaring härtill bi. a.:
Att intresset för lärlingsskoleunder-visningen här i Ludvika ar sa relativt stort, beror därpå, att industrien här i staden utövar en viss press på ungdomen. Den sa att saga fordrar, att ungdomen skall skaffa sig sa goda teoretiska grunder som möjligt, innan den inträder i det praktiska förvärvsarbetet.
Arbetsgivarna skulle gagna både ungdomen och sin egen näring, om de i allmänhet visade samma framsynthet, som de allmänt synas göra uppe i denna framåtgående bergslagsstad.
c/agen.
Inför ett förlängt uppskov.
I dagarna har genom pressen gatt ett meddelande från 1928 års lönekommitté. Ordföranden, generaldirektören greve Hamilton, upplyser, att kommitténs huvudbetänkande tidigast kan överlämnas till regeringen på våren 1930. Betänkandet kommer att innefatta själva principerna samt huvudsakligen de verk, som redan äro lönereglerade. Någon proposition i frågan kan icke föreläggas riksdagen före 1931, då yttranden dessförinnan måste inhämtas från vederbörande ämbetsverk och organisationer.
Meddelandet i fråga kommer knappast oväntat. Under debatten i riksdagen angående provisorisk avlöningsf örbättring åt lärarna lämnades .upplysningar, som gåvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
