Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr
SVENSK LÄKARETIDNING.
779
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
De skriftliga avgångsproven,
Ibland händer det, att just motsatsen bevisas till det, som åsyftas. Sa tycker jag ar fallet med folkskolinspektör Brandts inlägg i nr 38, »Folkskolans skriftliga avgångsprov».
I denna artikel söker förf. sålunda bi. a. bevisa, att de skriftliga avgångsproven inte alls bli någon orsak till »hets och jakt» i arbetet utan i stället utöva ett mycket välgörande inflytande, och inte heller äro de ämnade som något slags prov för läraren.
Om det skulle vara något slags mening med själva ordet avgångs-»prov», sa borde ju detta utgöra måttstocken för elevernas betyg och naturligtvis också för deras event. avgång från skolan. Men att detta ar outförbart med de betingelser, under vilka folkskolan arbetar (alla barn, hur obildbara och obegåvade de an äro, måste ju mottagas där), det inse både vänner och motståndare till de omskrivna proven. Detta medger också dr Brandt oför-blommerat, och därmed faller det enda skäl, varmed dessa prov kunna försvaras.
Kommer sa den stora nyttan av proven. -Det ar att barnen »stimuleras och sporras» till ökat arbete. Detta uttryck for tanken osökt till »hets och jäkt», ty att sporra ar ovillkorligen att hetsa. Utan att undervärdera tävlingsmomentet (naturligast inom en klass), måste man ställa sig tveksam inför utsikten att barnen hela sin skoltid - eller åtminstone under sista läsåret - ständigt skola arbeta med detta mål för ögonen: »Vi måste gno för att bli sa bra som möjligt i avgångs-provet, annars kanske den eller den klassen övertrumfar oss.» Här kunde invändas, att ändamålet helgar medlen, då det ar ett sa synnerligen önskvärt mål, som åsyftas. Men det bleve väl en bra krass synpunkt över hela arbetet. Lika bra resultat kan säkert vinnas, om barnens intresse och ambition väckes, och det ar väl i längden sundare. Jag tror inte heller, att normala barn under en längre tid kunna stimuleras eller sporras till oavlåtligt intensivt arbete för en dylik tävlan. Somliga reagera med säkerhet och bry sig ej om det, andra bli nervösa och oroliga.
Den värsta sporren och hetsen får nog emellertid läraren. Han har ett bestämt antal timmar till rättskrivning och räkning och ingen behöver väl tvivla på, att han har ett levande intresse att föra barnen sa långt som möjligt i dessa ämnen. Att införa dylika uppvisningsprov verkar (misstroende mot lärarna, att de ej på bästa sätt utnyttja den angivna tiden. Att proven skulle ge en impuls till »ökad s j al v verksamhet» av barnen låter egendomligt. Rättskrivning och räkning ha ju i alla tider varit ämnen, som bedrivits som s j älv verksamhet, och de skriftliga övningar, som ges i andra ämnen, böra väl ej bestämmas med tanke på övning i rättskrivning.
Att proven ge anledning till »planlagda provräkningar och provskrivningar» borde
knappast nämnts som motivering, sa vanliga som dylika äro förut.
Om vederbörande däremot tro, att resp. lärare sköta sitt arbete även utan prov, men att resultatet genom dessa blir bättre,förutsattes väl då, att nämnda ämnen favoriseras, t. ex. genom att ta ökad tid till rättskrivning från andra grenar av modersmålsundervisningen. Detta antar jag också praktiseras på sina håll. Det vore dock att beklaga, ty hur viktig t. ex. en god rättskrivning an ar, må den dock ej överskattas. Kan ett barn formulera en mening korrekt men har ett stavfel i den, anser jag det bättre an om det vore tvärtom. Det vore därför mera mening med att ha prov i uppsats- an i rättskrivning, om dylika prov vore av den föregivna nyttan.
Dr Brandt påstår, att de, som uttalat sig mot proven, ej ha prövat deras välsignelse-bringande verkan. Om många tiga, som i flera ar måst anordna dylika prov, sa behöver det ej betyda, att de ha samma uppfattning av dem som dr Brandt.
Citat av inspektörer och överlärare ha ej i denna fråga samma betydelse som uttalanden av lärare, som själva arbeta i skolan.
»De skriftliga avgångsproven äro en skolans inre angelägenhet, som ej ha med offentligheten att skaffa», anser dr Brandt. Om det finge vara en klassens inre angelägenhet, vore an bättre.
Det medges, att det ar »underligt tal», att folkskollärarens nit och skicklighet bedömes efter elevernas avgångsprov i motsats till t. ex. realskolans lärare, men sa ar dock förhållandet. De, som se proven, se eller känna ej eleverna i den klass, som presterat dem.
Jag anser därför, att fastställda skriftliga avgångsprov äro direkt skadliga genom att förrycka och oroa det normala arbetet i skolan. Dessutom äro de missvisande som arbetsresultat, då elev materialet inom folkskolan ar i hög grad olikartat.
Ester Zetterlund.
Där man har erfarenhet.
Må det tillåtas undertecknad, som genom redaktionens tillmötesgående fått i denna tidning publicera ett par insändare om de skriftliga avgångsproven i folkskolan, att fästa kamraters uppmärksamhet på de beslut, som tvenne dalakretsar av S. A. F. just i dagarna fattat rörande den brännande frågan.
Västerbergslagskretsen och Södra Dalarnas lärarförening, som båda uttala sig för att avgångsprövning i folkskolan bör äga rum på annan tid an årsexamen samt att den icke bör vara offentlig, finna de skriftliga avgångsproven gagneliga for skolarbetet. Ben förra kretsen önskar, att bestämmelse om proven bör införas i folkskolestadgan, medan den senare anser ändring i stadgan obehövlig, eftersom skriftliga prov mycket väl kunna före-
komma även enligt nu gällande bestämmelser. Emellertid gör kretsen det uttalandet, vilket förtjänar noteras, att »med den erfarenhet kretsen har angående avgångsprövnings anordnande i enlighet med inspektörsmötets önskemål, anse vi, att de skriftliga proven icke menligt inverkat på eller hämmat skolans normala liv utan visat sig ha ett gott inflytande på skolarbetet.»
Undertecknad vågar hålla före att just för sådana skoldistrikts vidkommande, där man icke prövat de skriftliga avgångsproven och därför ställer sig avvisande, en tydlig författningsbestämmelse vore önskvärd, medan den uppenbarligen ar mindre behövlig, där nian redan har den gynnsamma erfarenheten av dessa prov.
E. G. C. Brandt.
Last och återgivet
Gnatet över folkskollärarnas provisoriska avlöningsförbättring liar ännu icke tystnat i bondeförbundets press. Hur pass genomtarvliga uttryck detta understundom kan taga sig, ger Svenska Landsbygden (bf.) ett typiskt exempel på. En författare, som betecknar sig som »Lantman i mell. Skåne» har fått tillfälle att på följande satt utbreda sig över ämnet:
Bekant ar att folkskollärarkåren under fjorårets val i vissa trakter agiterade för högern. De har ock fått sin lon. For c :a 20 ar sedan voro skollärare allmänt liberala och detta parti arbetade alltid för folkskollärarekåren. Men sedan Värner Kydén kom till väldet inom socialistpartiet blev det modernt att skollärare blevo socialister. Emellertid uppväxte inom de verkliga arbetarnas led en ganska stark opinion mot skoi-lärarintresset. Nu har en stor del av dessa, särskilt de yngre, blivit högermän. Och där fick dom genast sin belöning. Det ar dock att undra över om Lindman var riktigt glad över att ge lärarna 6 mill. Men han hade tagit Lindskog till skolminister och därför blev han väl nödd och tvungen. Ty Lindskog ar om möjligt ännu mer omättlig an Kydén, då det gäller tjänstemannalöner. I alla fall kan man ej tycka annat an synd om högerns lantmän då de säkert i många fall mycket ovilligt måste rosta för skollärarelönernas höjning sedan de måst rösta mot hjälp åt betodlarna enligt order från högkvarteret. Högerns bonderiksdagsmän viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
