Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
799
etc., ehuru den fastställda kyrkobibein angiver orden såsom interpolerade.?
Skola de längre och bättre läroverkslinjerna förfuskas? Under denna rubrik har »Tidning för Sveriges läroverk» i sina senaste två nummer publicerat ett av dr Knut Wickman vid höstens läro-verkslärarmöte hållet föredrag. Föredraget innehåller en i detalj genomförd kritik av läroverkens nya kursplaner, särskilt med hänsyn till undervisningen i historia och modersmålet. I fråga om kursplanen for den femåriga realskolan kritiseras på det skarpaste, att denna lagts sa, att den 5-åriga realskolan i verkligheten blivit 4-årig. Motsvarande kritik ägnas också kursplanen för det 4-åriga gymnasiet. Föredraget avslutas med följande ord:
Den utredning, som nu slutförts, torde ha klarlagt, att de båda längre läro-Verkslinjerna i ämnena modersmålet och historia ej alls uppnått den effektivitet, som vi hade väntat. Vi voro ar 1927 naiva nog att tro, att den 5-åriga realskolan skulle få vara 5-årig och det 4-åriga gymnasiet 4-årigt. Men när vid beslutets utformning hänsynen till våra ämnens berättigade intressen kommo i kollision med de skolpolitiska beräkningarna, fingo tyvärr de förra vika för de senare. Resultatet har blivit, att man nu förfuskat även det, som från början föreföll vara mest sunt och livsdugligt inom den nya läroverksorganisationen.
Kritiken sammanfaller i mångt ocn mycket med vad den, som skriver detta, vid upprepade tillfällen uttalat. Som kursplanerna lagts, blir den fem-åriga realskolan sämre an vad den behövt bli och avgjort sämre an den fyraåriga.
Vilka »skolpolitiska beräkningar», som därvid kunna ha influerat, ar oss okänt. Bottenskolevännerna ha, såvitt oss ar bekant, städse hävdat den meningen, att man skulle göra det basta möjliga av båda realskoletyperna. Snarare får väl det dåliga resultatet tillskrivas de omständigheter, som Dagens Nyheter för några dagar sedan formulerade i följande uttalande:
Inom parentes sagt kan man icke annat an beklaga, att de flesta utredningar och förslag på senaste tiden inom skolans värld verkställts av ålderstigna män.
Den, som skriver detta, har ideligen framhållit det orimliga i att satta gamla pensionärer, som ha hela sin förtid knuten till ett övergivet skolsystem, att arbeta ut planer för ett nytt. Det torde
väl vara frågan, om man någonstädes i universum kan uppsöka en motsvarighet till en sådan ordning. Rivande kvastar blir det en gång, som få städa efter 1927 ars Skolsakkunniga.
Beträffande Skolradions verksamhet
har lektor Gösta Bergman för en tidning gjort följande uttalande:
Vid höstterminens början startade skolradion under de gynnsammaste auspicier. Vi ha sålunda kunnat inregistrera ett betydande istegrat intresse för saken och särskilt ar detta förhållandet for folkskolornas vidkommande. Det ar nämligen f. n. ett avsevärt större antal folkskolor, som nu använda sig av skolradion i sin undervisningsverksamhet, an vad tidigare var förhållandet. Men det bor ju då också erinras, att säsongens program fått sin sammansättning med tanke särskilt på folkskolorna. Ett annat vittnesbörd, att skolradion vunnit ökad mark, ar även den stora efterfrågan på våra programhäften.
Helt naturligt ställer man sig alltjämt avvaktande på en hel del ställen, och anledningen ar, ganska förklarligt för resten, att man vill söka ordna saken på bästa och i ekonomiskt avseende på det fördelaktigaste sättet. Och på många platser ar det ju helt och hållet den ekonomiska sidan av saken, som ar den avgörande för dröjsmålet med radioanläggningar.
B etr af f ande systemet hörtelefoner eller högtalare i Skolradions tjänst, sa fann dr Bergman för sin del, att en fullt modern högtalare, men endast sådan, lämnar ett lika tillfredsställande resultat som en anläggning med hörtelefoner.
Intresset för det nya undervisningsmedlet inom folkskolan ar glädjande. I mycket befinner sig skolradion ännu på experimentets stadium. Men deri behöver för sin fullkomning stödet av ett växande intresse inom. skolmannens krets.
Tärna folkhögskola har tagit ett initiativ, som förtjänar uppmärksamhet inom de vidaste kretsar. Västmanlands läns Tidning berättar härom bi. a.:
I ar bjuder Tärna folkhögskola på en ny utbildningsgren, en ledarkurs för intresserade gymnaster. En första början i denna riktning gjordes redan i fjol, då 17 elever från olika delar av landet deltogo i den ordinarie vinterkursen och den i samband därmed anordnade särskilda kursen för gymnastikledare. Av dessa 17 ynglingar äro 11 i aktivt arbete i den frivilliga gymnastikens tjänst, ledande gymnastikövningar i skolhus eller ordenslokaler ute i bygderna. Uppmuntrad av detta goda resultat har skolan även i ar inlagt
en gymnastikledarkurs i sitt vinterprogram.
Denna speciella kurs avser att giva teoretisk och praktisk utbildning åt folkhögskolelever, vilka ha för avsikt att efter slutad kurs jämsides med sitt övriga arbete något agna sig åt den frivilliga gymnastiken. Kursen omfattar tio timmar i veckan, fördelade på gymnastikteori, anatomi och fysiologi samt praktiska övningar i att leda gymnastikavdelningar. Av de tio timmarna tagas åtta från skolämnen av, skola vi saga, mindre vikt, varjämte deltagarna få lov att prestera två timmars extra arbete per vecka. Kursen kan närmast betraktas som en studiecirkel för särskilt intresserade, som på detta sätt få underkasta sig ett ökat arbete. Den står öppen för alla, vilket inte utesluter att ynglingar ur idrottsvärlden äro eftersökta såsom särskilt lämpade för uppgiften ifråga. Ökade stipendiemedel underlätta vistelsen vid folkhögskolan, varjämte bidrag torde vara att förvänta från olika gymnastikförbund.
Att en svensk folkhögskola på detta satt vidgar sitt program, till att omfatta även fysisk fostran, kan innebära början till en löftesrik utveckling. Nils Bukh begynte sin verksamhet i en folkhögskola på Fyen. Han har på den vägen nått den danska landsbygdsbefolkningen och inom denna skapat en förståelse och ett intresse för gymnastik och sund kroppskultur, vartill intet motstycke finnes vare sig hos oss eller annorstädes. Vi instämma på det livligaste i tidningens välgångsönskan:
Man må hoppas, att denna dess insatser skola leda till en landsgagnelig utveckling med mål att på ett lämpligt satt tillgodose det vaknande kravet på fysisk fostran hos i första hand landsbygdens manliga och kvinnliga ungdom.
Tidsbild. För följande skildring av förhållandena i en obygd svarar Norr-ländsJca Socialdemokraten.
Allt sedan den flyttande mindre folkskolan i Bodträsk -omändrats till fast dito, ha föräldrar och målsmän, sa när som på ett par undantag, ställt sig avogt stämda mot den förbättrade skolformen, som annars for en sunt tänkande familjefader eller målsman borde hava ingivit glädje och tacksamhet. Barnens skolgång har i gemen varit synnerligen oregelbunden. Av fastställda antal skoldagar har i regel stora flertalet skolpliktiga barn ej besökt skolan mer an cirka hälften, uppgivande olika orsaker, dock mest: »brist ?på kläder och skor».
Nu har dock, sedan höstterminen tog sin början, denna bristande vilja till skolbesök tagit sig uttryck i allmän skolstrejk, vilket resulterade i att lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
