Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
801
skolestadgan icke blott söker tillgodose berättigade krav på underlättande av fortsättningsskolpliktens fullgörande, utan jämväl kommet* att omfatta läroinnehållet, särskilt ämnena arbetskun-skap och medborgarkunskap. De mera teoretiskt-tekniska yrkesmomenten liksom kommunal- och statskunskapen tillhöra val egentligen lärlings- och yrkesskolornas samt de högre ungdomsskolornas program. Utrymmet för dessa ämnen synes därför lämpligen kunna begränsas för att giva rum åt näringsgeografiska, närings- och samhällshisto-riska samt enklare ekonomiska och hygieniska moment, ägnade att giva eleverna en för deras ålder anpassad orientering i produktionslivets utveckling, dess förutsättningar och samhälleliga ansvar och betydelse samt de hygieniska villkoren för ett sunt arbetsliv. Den speciella uppgift, som fortsättningsskolan jämlikt 1918 års riksdagsbeslut I frågan fått sig förelagd - nämligen att -såsom praktisk ungdomsskola grundlägga och förbereda de ungas utbildning för deras levnadsyrke och befordra deras framtida medborgerliga duglighet - synes härigenom kunna på ändamålsenligare satt fyllas.
Förslaget går sålunda ut på en genomgripande omläggning av våra fortsättningsskolor beträffande ämnena arbetskunskap och medborgarkunskap. Självfallet måste ett sådant förslag upptagas med ett synnerligt intresse bland fortsättningsskolans lärare, som skulle komma att förmedla arbetsfredens tankar till det unga släktet. Och man kan a priori gå ut därifrån, att våra lärare i fortsättningsskolorna med glädje skulle se sin uppgift utvidgad till att tjäna ett sa eminent samhällsintresse som det att medverka till ökad förståelse samhällsklasserna emellan.
Om vi sålunda tro oss våga uttala den meningen, att våra folkskolemän ställa sig i hög grad sympatiska till tanken, att fortsättningsskolan må genom sin undervisning kunna tjäna den sak, som arbetsfredsdelegationen vill främja, sa tjänar det ingenting till att dölja, att detta endast kan ske, om fortsättnings skolan får arbeta under härför nödvändiga förutsättningar. Och de ofrånkomliga förutsättningarna därvidlag äro framförallt två:
l:o) att fortsättningsskolan får tillräcklig tid för sådan undervisning, och
2ro) att dess lärjungar nått den ålder och andliga mognad, att de
överhuvud taget kunna fatta de problem, som undervisningen avser.
Det ar ganska angeläget, att man från början gör klart för sig, att fortsättningsskolan icke kan göra det omöjliga. F. n. sitter en kommitté och sysslar med problemet att eventuellt stryka bort det ena av de två fortsättningsskoleåren. En sådan åtgärd torde knappast kunna genomföras utan en minskning i de fattiga 360 timmar, som iiu utgöra minimum av lästid. Men därmed sänkes också lärjungarnas ålder till 13-14 ar. Dessa barn skola undervisas i »näringsgeografiska, närings- och samhällshistoriska samt enklare ekonomiska och hygieniska moment». De skola i det sammanhanget erhålla »orientering i produktionslivets utveckling, dess förutsättningar och samhälleliga ansvar och betydelse» etc. Vi tro, att de allra flesta barn- och ungdomslärare skola - hur mycket de an intressera sig för saken - nödgas förklara, att barn i 13-14-årsål-dern äro för unga och andligt outvecklade för att kunna tillgodogöra sig en undervisning över dessa verkligt svåra och invecklade problem.
Det finnes här i Sverige en föreställning om vad barn kunna smälta, som bottnar i en djup okunnighet om det mest elementära av barnpsykologi. Man vill inte sätta sig in i att det fordras en viss ålder och förståndsutveckling för att kunna fatta vissa invecklade problem. På barndomsskolan - en ettårig fortsättningsskola blir ingenting annat - ställas anspråk att meddela undervisning i ämnen, som tillhöra ungdomsålderns, ibland t. o. m. ett högre åldersstadium. Samtidigt upprätthålla vi den lägsta skolålder, som något kulturfolk har. Nu senast har England genomfört 15-årsåldern som ’skolpliktsgräns, och Mac Donalds regering har for avsikt att därovanpå lägga två obligatoriska fortsättningsskolår. Här överväger man en sänkning.
Arbetsfredsdelegationen uttalar den meningen, att de teoretiskt tekniska yrkesmomenten liksom kommunal- och statskunskapen tillhöra egentligen lärlings- och yrkesskolornas samt de högre ungdomsskolornas program. Denna uppfattning leder till att mer an 90 %. av Sveri-
ges barn skulle gå ut i livet utan ens . den elementäraste kännedom om våra kommunala och statliga förhållanden - en ståndpunkt som nog i och för sig torde kunna betecknas som synnerligen illa genomtänkt. Ur den synpunkt, som här avhandlas, nämligen om barns förmåga att tillgodogöra sig undervisning, torde det emellertid vara obestridligt, att barn ha lättare att fatta exempelvis räkning och teckning i anslutning till någon praktisk arbetsuppgift, som de ha för händer, eller det enklaste om kommun och stat an de svåra ekonomiska och sociala problem, som nu föreslås träda i deras ställe.
Vi ha med dessa påpekanden icke velat lägga stenar i vägen för de uppslag, som kommit från arbetsfredsdelegationens ’Sida. Fortsättningsskolan måste göra, vad den kan för att främja denna viktiga samhällsangelägenhet. Men det ar nödvändigt, att den får erforderlig tid till sitt förfogande, och att den får meddela undervisning i sa’svara ämnen icke åt barn i 13-14-års-åldern utan åt lärjungar i en mognare ålder.
Att på en gång införa undervisningsmoment som de föreslagna och sänka fortsättningsskoleåldern, det ar att styra efter maximen: den ena handen vet icke, vad den andra gör.
Den samhällsangelägenhet, som arbetsfredsdelegationen övervägt, ar sa stor och viktig, att den fullt ut förtjänar tillgodoseende, även om ungdomen icke blir i tillfälle att hafsa genom fortsättningsskolan på kortast möjliga tid.
Lärarkårens rättsliga ställning. På
grund av 1929 ars riksdags beslut i fråga om en förbättrad rättslig ställning for lärare vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola har k. m: t utfärdat en förordning beträffande de ändringar i folkskolestadgan, som av beslutet föraiiletts. Förordningen återgives på annat ställe i dagens nummer.
Statens resestipendier. Årets riksdag beviljade för budgetåret 1929-1930 ett anslag av 25,000 kronor till resestipendier åt lärare vid vissa till folkundervisningen hörande läroanstalter att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
