Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 42
gande flertalet av städerna har begagnat sig av denna möjlighet, och man har inte hört, att därav uppstått några för vare sig skola eller kyrka ledsamma eller -skadliga följder. Tvärtom synes överallt råda belåtenhet med denna anordning. Att verkningarna skulle bli av annan art på landsbygden, finns inte den minsta anledning att vänta.
Att kommande riksdagar skulle inta en annan ståndpunkt i fråga om folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen an flera föregående riksmöten, har man ingen anledning att antaga. Ecklesiastikdepartementets lagutkast härom står säkerligen i samklang med de nuvarande kamrarnas uppfattning, och en proposition efter den linjen har utan tvivel god utsikt att i huvudsak vinna riksdagens bifall. Det bör härvid påpekas, att det icke ar fråga om någon obligatorisk överföring av folkskoleväsendets angelägenheter till den borgerliga kommunen utan endast om en fakultativ sådan, där vederbörande kommun själv önskar det och k. m: t finner skal tillmötesgå en sådan önskan - alltså ett mycket måttfullt förslag.
Dagens Nyheter (1) gör följande reflexioner :
Vad eckelesiastikministern låtit kom-. ma sig till last, ar att han, följande en klar och konsekvent utvecklingslinje, ställt sig riksdagens tydligt och senast i ar givna direktiv till efterättelse. Den kommuniké, som utsänts i saken, ar fullt tillfyllestgörande. Det kan tilläggas, att det angripna utkastet redan vunnit flertalet myndigheters understöd, däribland åtskilliga domkapitels. Och nu vill Nya Dagligt Allehanda, att utvecklingen skall brytas och riksdagens direktiv betraktas som obefintliga. Tidpunkten för en sådan karsk non-possu-muspolitik ar onekligen sa illa vald, som gärna tänkas kan. Läroverken äro sekulariserade, städernas folkskolor äro det också i stor utsträckning. Enhets-skolereformen ar genomförd, och motsättningen mellan läroverk och folkskola hävd. Och i en sådan situation skulle man plötsligt visa hornen och tjurhålla på en skillnad först mellan läroverk och folkskola och sedan mellan folkskola i stad och på land. Man kan verkligen fråga sig, vad det ar som gör, att landsbygdens folkskolor tarva en kyrklig uppsikt, som läroverken och städernas folkskolor redan undandragit sig. Det förefaller närmast som en omyndighetsförklaring for landsbygdens vidkommande. Även ur en annan synpunkt ar tidpunkten for en demonstrationspolitik av antydd art synnerligen illa vald. Ecklesiastikminister Lindskog lika litet som ministären Lindman ar knappast den, som av ödet utsetts att bryta strömmen av en klar och konsekvent utveckling. Det parlamentariska underlaget och den politiska prestigen i övrigt
inbjuder knappast till ett vågstycke, vars utgång ar på förhand given, och som blott kan mynna ut däri, att en ny dekonfityr lägges till föregående.
Sa ett par utdrag ur den socialdemokratiska pressen.
Ny Tid (s) skriver bi. a.:
Från vårt håll måste med styrka krävas, att städningen sker grundligt. Självskrivenheten måste helt upphöra. Och det bör tillika allvarligt övervägas, om steget icke bör tagas fullt ut och statskyrkorepresentantens ställning begränsas till en rent rådgivande. Det kan därför på goda grunder sättas i fråga, att prästen erhåller allenast säte men icke stämma i skolstyrelsen eller skolrådet i analogi med vad som gäller om skolans sakkunnige representant. I längden torde en sådan ställning även för prästerskapet bli den angenämaste. En duktig, för folkundervisningen nitälskande präst behöver förmodligen icke riskera att bliva avkopplad från ledningen av skolväsendet. Men det ar stor skillnad att intaga ledareställningen på grund av ådagalagd personlig duglighet efter medborgarnas fria val an såsom självskriven ämbetsman, som kyrkan satt att hävda sitt välde över folkundervisningen.
Den saken bör vara uppenbar. Och vare sig ecklesiastikministern vanemäs-sigt faller undan för det klerikala larmet eller icke, lär riksdagen hava i sin hand att omsider bringa till stånd en demokratisk ordning, som fullt ut markerar, att folkundervisningen ar en folkets och samhällets angelägenhet, icke en statskyrkofunktion.
Tidningen Folket (s) varierar samma tema:
I religionens namn ropar nu hr Ljunglund sitt giv akt. Högern, som skall vara kristendomens vapendragare i det politiska livet, kan icke vara tillfreds med, att en ecklesiastikminister i en högerregering sätter opinionen i de kristliga dygdernas parti åt sidan till förmån för riksdagen.
Förmodligen har hr Ljunglund ingenting för sitt besvär som en kyrkans tappre riddersman. Den reformering av folkskoleväsendets författningar, som syftar till att lägga även landsbygdens folkskolor under den borgerliga kommunen, ligger i linje med utvecklingen till mera ändamålsenlighet i kommunalförvaltningen. Det skulle icke förvåna oss, om riksdagen i det stycket befinnes villig att, till hr Ljunglunds förskräckelse, gå ännu ett stycke längre, an hr Lindskog kan följa med.
N. D. A. har onekligen fått ett svagt understöd for sin mening på de flesta håll.
Vi hänvisa for övrigt till vår ledare på annan plats i dagens nummer.
Skolöverstyrelsens yttrande över ovanberörda lagförslag har avgivits och går, med undantag for några mindre detaljer, i tillstyrkande riktning. Generaldirektör Holmdahl har emellertid anmält avvikande mening av följande lydelse:
Ett överflyttande av skolärendena från den kyrkliga till den borgerliga kommunen i enlighet med detta lagförslag skulle enligt min mening i flertalet landskommuner innebära minskade garantier för kontinuitet, effektivitet och sakkunskap i den lokala ledningen av kommunens skolväsen, därigenom att kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i skolrådet ej skulle få sin motsvarighet i den nya folkskolestyrelsen. Från skolans synpunkt sett måste jag därför ifrågasätta lämpligheten av att rätten till en dylik överflyttning medgives landskommun i den utsträckning förslaget avser.
Uttalandet i fråga har föranlett åtskilliga inlägg i pressen. Socialdemokraten ställer generaldirektörens kompetens att bedöma detta spörsmål »från skolans synpunkt» i jämförelse med övriga ledamöters i skolöverstyrelsen och yttrar därvid bi. a.:
Bland dessa finnas åtskilliga personer, som känna den svenska landsbygdens folkskoleväsen både utan och innan, och som måste anses äga helt andra förutsättningar att riktigt och objektivt bedöma dessa frågor an hr Holmdahl, vilkens tidigare befattning med folkskoleundervisningen i vårt land inskränker sig till att han under några ar handlett kvinnliga seminarister i kristendomskunskap och varit medlem av storstaden Stockholms folkskoledirektion. Generaldirektörens fullkomliga isolering inom sitt eget ämbetsverk ar ett vältaligt och genant vittnesbörd om hur främmande han i verkligheten står for det svenska skolväsen, vars intressen och behov hr Lindman i sin outgrundliga vishet satt honom att omhän-derhava. Men han synes t. o. m. stå ganska främmande för vad man i detta spörsmål tänker inom vida kretsar av det svenska prästerskapet, där man, som vi redan förut påpekat, på många håll ingenting hellre önskar an att bli befriad från självskrivenheten och slippa att, ofta mot både sin egen och skolstyrelsens vilja, tvingas ned i ordförandestolen.
Hr Holmdahl representerar alltså i denna fråga varken - som han själv vill göra gällande - folkskolans intressen, ej heller kyrkoherdarnas. Han representerar endast och allenast det kyrkliga maktbegäret och den sterila konservatismen.
Hr Lindskog, som inte ar teolog, utan bara professor i grekiska, och som där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
