- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
827

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 42

SVENSK LÄRARETIDNING.

827

för inte kan ha någon riktigt klar föreställning om det brottsliga i att åtminstone delvis söka tillmötesgå riksdagens tydligt uttalade önskan om ett rationellt ordnande av hithörande frågor, ar kanske just nu en smula tvivelsam om det riktiga i att placera hr Holmdahl på en post, där han på det hela taget passar lika bra som getabocken i örtagårdsmästarens roll. Å andra sidan har hr Holmdahl själv knappast någon anledning till tacksamhet mot dem, som för ett ar sedan växlade honom in på fel spår i livet. För en person med hans andliga habitus borde det givna och skönt vinkande målet vara att en dag få bänka sig i den krets av ärevördiga anakronismer, isom kallas svenska biskopar. Kanske ar det ännu inte för sent att rätta misstaget och befria honom från den smärtsamma uppgiften att mot sin egen vilja nödgas marschera i spetsen för vårt skolväsens fortsatta demokratisering och sekularisering.

Ty att detta kommer att bli utvecklingens gång även i fortsättningen, därom kan N. D. A. vara övertygad, trots den »märkliga reservationen». En fluga gör nämligen ingen sommar.

Uttalandena här ovan få självfallet, liksom alla övriga presscitat, stå för den citerade tidningens egen räkning. De borde emellertid vara ägnade att övertyga envar om att chefen för skolöverstyrelsen kommer i en för hela hans äm-betsställning skev och slutligen ohållbar position, om han inför det allmänna medvetandet kommer att framstå såsom politisk och kyrkopolitisk partigängare.

Till varsamhet i katekesfrågan manas kyrkomötet även av Stockholms Dagblad (h). Tidningen skriver bi. a.:

Bakom eventuella motioner att kyrkomötet skall uttala sig för katekesens återinförande stå stora grupper kyrkofolk. Emellertid finns det inom kyrkan också en stark betänksamhet mot att upptaga en strid med staten, d. v. s. riksdagens majoritet, i denna fråga. Något verkligt vitalt intresse för kyrkan anses icke stå på spel. Även på religiöst håll ar man nämligen icke enig om lämpligheten att använda katekesen som* lärobok i kristendom på folkskolans lägre stadier. De frireligiösa ha sålunda för sin del i riksdagen deklarerat, att de finna den nuvarande anordningen, att undervisningen baseras direkt på bibeln, vara att föredraga. Även inom vissa kyrkliga kretsar torde samma åsikter återfinnas.

Även den som anser, att katekesens förvisande från folkskolans undervisning var en omotiverad åtgärd, kan instämma med dem, som avråda från att etablera någon kamp med riksdagen i denna sak. Av representanter för kretsar, som tidigare framträtt som kristen-

domsfientlig&j har det nu förklarats, att man från det hållet icke önskar någon strid; man ser gärna att kyrkan utför sin stora gärning i vårt folk och man anser, att den också kan på det hela taget därvid få vara i fred för statens inblandning.

Starka skäl synas därför föreligga för kyrkan att icke framkalla en brytning med staten.

Från kyrkomötets sida har svaret redan kommit i form av en motion, till vilken vi återkomma, sedan den blivit i tryck tillgänglig. Biskop Stadeners maning till återhållsamhet har förklingat ohörd. 1929 års kyrkomöte kommer tydligen att inleda en period av återupp-blossad kamp mellan de ledande statskyrkomännen och de framstegsvänliga krafterna inom nationen. »Skolreaktio-nen vädrar morgonluft», skrev häromdagen en liberal huvudstadstidning. Det skall bli intressant att se, om kyrkomötet inte förlyfter sig på uppgiften att skruva utvecklingen tillbaka.

Från halvtidsläsningens landamären.

I Hulareds församling, Älvsborgs län, föreligger frågan om heltidsläsningens införande. Enligt ett i Göteborgsposten infört referat yttrar kyrkostämman i saken bi. a.:

Om vardagsläsning framtvingas i Hulared mot en enhällig opinion, kommer barnantalet i denna skola att starkt förminskas. Ty endast de barn, som bli tvingade därtill, komma att sändas dit och sa många som möjligt att i stället söka sig till andra skolor. Skola sa maktmedel tillgripas för att uppehålla barnantalet vid en skola, som gjorts förhatlig, äventyras till obotlig skada for undervisningen det goda förhållandet mellan skola och hem, som nu ar rådande.

I allt vidare kretsar börjar också, betonar stämman, den åsikten göra sig allt mer gällande, att varannandags-läsning ar den skolform, som bäst lämpar sig for landsbygdsförhållandena, speciellt i rena jordbruksbygder. Skola och hem komplettera då varandra på ett lyckligt satt. I skolan bibringas barnen bokliga kunskaper och i hemmen få de den praktiska utbildningen för livet. Till förfång för denna skulle skolgång och skolarbete ta barnens hela tid och alla krafter i anspråk, om vardagsläsning införes. Denna medför dessutom - heter det till sist - kostnader och olägenheter för föräldrarna. Och de långa skolvägarna inverka ofta menligt på barnens hälsotillstånd.

Vi återgåvo härförleden en indignerad protest från en tidning över att vi betecknat bi. a. Västergötland som en

landsända, som utmärkts för folkskolefientlighet i påfallande grad. Uttalandet här ovan bar syn för sägen. I en officiell skrivelse hotas ganska ohöljt med lagtrots och illojalitet, om vederbörande stadsmyndigheter handla i enlighet med laga förordningar.

Den gamle högerpolitikern E. O. Magnusson i Tumhult skrev for några dagar sedan närmast med tanke på folkhögskolorna bi. a.:

Vår tid ställer långt större krav på den enskilde individen an fars och farfars tid. Kampen för tillvaron har blivit allt mera hård. Man kan beklaga detta förhållande, om man sa vill, men man kan icke andra det. Därför måste ungdomen gå sa väl rustad som möjligt ut i livet. Städernas ungdom har till sitt förfogande sa många bildningsmöjligheter: aftonskolor, yrkesskolor och föreläsningar, som antingen helt saknas eller ej i samma mån erbjuda sig på landet. Landsbygdens ungdom måste för att ej bliva handicapad uppsöka sådana skolor, som lämpa sig för dess förhållanden och livsuppgifter.

Det skall förvisso visa sig, att det kapital, som nedlagts på ungdomens utbildning, skall komma tillbaks med lika god ränta som det, vilket nedlagts i kloka grundförbättringar på åker och äng.

Om landsbygdsbefolkningen i halvtidsläsningens trakter såge sa riktigt på folkbildningens betydelse för den jordbrukande befolkningen, skulle man icke avlas om att hålla folkskoleväsendet nere.

dagen.

Sekulariseringen.
Såsom på annat ställe återgives, pågår f. n. en livlig pressdiskussion angående frågan om folkskolans sekularisering. Inom ecklesiastikdepartementet har utarbetats ett komplex av lagförslag, som utre-mitterats till olika myndigheter för yttrande : lag om f örsamlingsstyrel-se, lag om församlingsstyrelse i Stockholm, lag om kommunala val, lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m., lag om ändring av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och. ecklesiastik indelning, lag om införande av lagen om församlingsstyrelse m. m. samt lag om skolstyrelse i vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0827.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free