- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
844

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

844

SVENSK LÄRARTIDNING.

Nr 43

tidigt deltagit både i högskoleundervisningen och i en särskild facklärarkurs. I denna senare, som ar erkänd av undervisningsministeriet, lämnas undervisning åt lärare och lärarinnor vid folkskolorna i tyska och engelska. Kursen leder till en examen, som ger lärarkompetens för nämnda språk vid mellanskolan.

Då skolan ar 1921 upprättades, innefattade den givetvis ett experiment. Det första och viktigaste problem, som måste lösas, var skapande av enhet av de stora nationella och sociala motsättningar, som representerades av de skilda nationaliteterna och samhällsklasserna. Experimentet lyckades, sa till vida som eleverna levde i fördragsamhet och god sämja och att språkundervisningen vid skolan kunde bedrivas sa framgångsrikt, att de flesta kunde mot slutet av kursen följa föredrag på engelska språket och även deltaga i efterföljande diskussioner.

Enheten i skolan uppnåddes huvudsakligen på två vägar: den ena var sången och musiken, den andra kroppsarbetet och språkundervisningen. Sång och musik bilda ett internationellt språk, som alla förstå. Det kroppsliga arbetet kräver ej många ord, men det uppenbarar dock kanske mer an något annat en människas personlighet, hennes samvetsgrannhet, styrka eller svaghet. I det långa loppet blev dock språkundervisningen av större betydelse som förbindelseled. Den blev -sa mycket mera effektiv som eleverna fingo det främmande språket icke endast genom ögat utan även genom örat under den dagliga samvaron. Undervisning och praktisk tillämpning kunde gå hand i hand.

Däremot lyckades det icke att under första året skapa en undervisningsplan, som kunde fylla de krav, vilka med rätta kunde ställas på en internationell högskola. Från och med det andra året gavs emellertid undervisningen en fast form. Då upprättades en undervisningsplan, bestämd väsentligen av skolans internationella karaktär.

I förgrunden träder studiet av internationella förhållanden, Varje ar ingår i timplanen studium av det moderna sociala, politiska och kulturella livet i skilda länder. Åt studiet av historien lämnas stort utrymme, likaså åt kultur och litteraturhistoria. Geografien och vad därmed sammanhänger har sin givna plats och studeras givetvis med intresse i en skola med internationell prägel.

Liksom de Grundtvigska högskolorna ar den internationella högskolan personlig i metod, individualistisk i princip och etisk till sitt ändamål. Det personliga i metoden gör sig gällande i umgängeslivet lärare och elever emellan. De individuella intressena tillgodoses genom timplanen, som utan hänsyn till examina gör det möjligt for eleven att i viss omfattning specialisera sina, studier på t. ex. språk eller på sociala och

internationella förhållanden. Den etiska synpunkten kommer till sin rätt framför allt genom skolans tro på att det största av alla spörsmål gäller livet självt, och att historien, mänsklighetens levnadslopp, lär oss att förstå livet och sa finna vår plats och uppgift i samhället.

Skolans internationella karaktär har medfört obestridliga fördelar, men den har också vållat vissa svårigheter. Undervisningen av vuxna möter ofta nog vanskligheter, bottnande i elevernas skilda ståndpunkter. Det ligger i sakens natur, att dessa vanskligheter bli större, då eleverna komma från skilda länder. Olikheterna i språk t. ex. ha gjort det nödvändigt att vid språkundervisningen i viss utsträckning dela upp eleverna i mindre grupper efter nationalitet. De största svårigheterna uppkomma emellertid som en följd av elevernas olika personliga läggning och nationella temperament. j Det ar företrädesvis elever från England, Tyskland och Danmark, som frekventera skolan. De engelska eleverna föredraga den lärare, som kommer till dem såsom medarbetare och som kan medgiva, att han inte sitter inne med hela sanningen. Dem intresserar mest en undervisning, for vars resultat de ha direkt bruk. Tyskarna stanna i beundran inför den lärare, som kan giva dem ett system, en helhetsbild och kan tillfredsställa deras längtan efter idéer och abstrakta teorier. Danskarna slutligen ge företräde åt en lärare, som uppträder såsom primus inter pares. De finna sig bast tillrätta med sa litet avstånd som möjligt mellan lärare och elever.

Genom en serie skioptikonbilder demonstrerade föredragshållaren livet och arbetet inom skolan och gav samtidigt en längre, intressant framställning i fråga om nationella särdrag hos elever från vitt skilda länder.

Skolans internationella karaktär, framhöll hr Manniche slutligen, erbjuder ju svårigheter, då det gäller att finna en form, som kan tillfredsställa alla, men i gengäld giver den rikt utbyte eleverna emellan just därför, att de äro varandra sa olika. Engländarnas realitetskänsla och rätlinighet, tyskarnas flit och rika känsloliv, danskarnas intensitet och hjälpsamhet, svenskarnas taktkänsla och ridderlighet prägla skolans liv och lämna bestående intryck. Och sa avslipas och utjämnas de individuella kantigheterna under den dagliga, kamratliga samvaron.

Den personlighetens utveckling, som ar nödvändig for skapandet av ett samliv i harmoni mellan sa många olika typer, ar i grunden en utveckling av samma natur, som den världen måste genomgå för att giva verklig harmoni åt den orkester, i vilken alla nationer spela med. En sådan utveckling i etisk riktning utgör förutsättningen f or att folken skola kunna i den rätta andan träda in i ett nationernas förbund. Den in-

ternationella folkhögskolan vill i sin mån giva betingelser för att förstå de problem, som måste lösas, giva erfarenheter, som kunna utnyttjas, och - såsom den gärna vill hoppas - etiska livsvärden, vilka en ny och bättre värld kan hava bruk för.

C. L.

I samförståndets tecken.
Folkskolans nya ställning som bottenskola kräver ett gott samarbete mellan folkskolans och de högre skolornas lärare. På några platser lär denna anda av samförstånd icke vara sa synnerligen påfallande. Det torde utan överdrift kunna sägas, att förhållandena i Gävle i det avseendet gestaltat sig på ett glädjande satt. Pedagogiska sällskapet i Gävle har visat sig vara en mycket god plattform för tankeutbyte i pedagogiska spörsmål. Utan tvivel har detta sällskap sin del i det goda samarbetet.
Vid senaste sammanträdet diskuterades fordringarna i språklära vid inträdesproven till realskolan. Det synnerligen aktuella ämnet inleddes med föredrag av lärare från stadens folkskolor, Borgarskolan och läroverket.
Folkskollärarinnan fröken Nygren framhöll, att folkskolans undervisningsplan ställer det kravet på undervisningen, att den skall vara av praktiskt varde. När det gäller undervisningen i språklära bör därför någon exercis med grammatiska termer ej förekomma. Man får nämligen hålla fast vid, att folkskolans undervisning i första hand måste ta sikte på det stora flertalet elever, som ju icke ha för avsikt att fortsätta i någon högre skola. I folkskolan och särskilt då i dess lägre klasser skall språkläran skriftligen inläras och till-lämpas. For realskolan, den 4-åriga såväl som den 5-åriga, bör en på sådant satt vunnen praktisk språkkunskap vara av större värde an en mera formell och detaljrik minneskunskap. Men för att man vid inträdesprövningarna skall kunna utröna elevernas insikter i språklära, ar det nödvändigt, att de förhörsmetoder, som komma till användning, äro lämpligt anpassade efter folkskolans arbetssätt och metoder. En inträdessökande till den 5-åriga realskolans l klass bör kunna subjekt och predikat.
Hos en inträdessökande till den 4-åriga realskolan skall givetvis kännedomen om subjekt och predikat vara fullt klar, men därjämte böra sådana satsdelar som objekt och adverbial kunna grupperas kring satsens huvuddelar. Dock torde det ej vara nödvändigt att skilja på de olika slagen av objekt och adverbial. Det ar viktigt, att barnen kunna förstå satsdelarna. En mening skall vidare kunna delas upp i satser, och dessutom böra huvudsatser och bisatser kunna skiljas. Vad beträffar ordklasserna bor kännedom finnas om substantiv, pronomen, verb, adjektiv och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0844.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free