Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
SVENSK LÄRARTIDNING.
Nr 43
innebära en utsträckning av" fortsätt-ningsskoleplikten över hela den amerikanska kontinenten. Man har nämligen, >som i början antyddes, mer och mer börjat inse, att de unga före sextonårsåldern ha skäligen små utsikter att kunna få fast fot i förvärvslivet. Tidigare ar det inte heller möjligt för fortsättningsskolan att ge dem egentlig fackutbildning eller djupare medborgerlig skolning, vilken fordrar en mera mogen ålder.
Som envar ser, ar detta till punkt och pricka, vad vi i Sverige erfarit och strävat för. Där fortsättningsskolan blivit bäst organiserad, ha alla dessa önskemål vunnit beaktande, sa långt som vi med vår abnormt korta skoltid och vår ringa undervisningstid i fortsättningsskolan kunnat göra.
Meddelandet om att man i Amerika mer och mer kommit till uppfattning om att barnen före 16 ar ha mycket ringa utsikt att få fast fot i arbetslivet, stämmer också till fullo med vad vi upprepade gånger framhållit. Den snillrika tanken att minska ungdomsarbetslösheten genom att skara bort ett fortsättningsskoleår, har tydligen ej uppstått i Amerika. Den ar tills vidare svenskt patent.
Kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i de tilltänkta folkskolestyrelserna i landskommunerna diskuteras alltjämt på det livligaste i pressen. Några korta utdrag anföras här nedan.
Stockholmstidningen (1) :"
Slutligen ar att märka, att i de domkapitelsutlåtanden, som hittills ingått - det fattas endast ett par - angående ecklesiastikdepartementets ifrågavarande lagutkast, i allmänhet ingen invändning göres mot förslaget, att kyrkoherden icke skall vara självskriven ordförande i skolstyrelsen. Detta förhållande synes böra vara ägnat att lugna deras oro, som anse det vara ett farligt attentat mot svenska kyrkan, om kyrkoherdens självskrivenhet i detta fall icke av lagstiftarna godtages. Han kvarstår enligt förslaget som självskriven ordförande i kyrkostämma och kyrkofullmäktige, i kyrkoråd och skolråd.
I en cirkulärledare till åtskilliga liberala tidningar, bi. a. Östgöten, heter
det: i
Fritt val ar i detta som i andra fall bäst för det offentliga arbetet och samarbetet. Kyrkoherden tillförsäkras dessutom i det nya förslaget talan i skolstyrelsen, varigenom hans insikt på området kan göras fruktbärande. Dessutom finns intet hinder för att han väljes till skolrådets ordförande, om han
därtill anses lämplig. Det ar endast självskrivenheten, som upphör, men sa mycket bättre kan hans sakkunskap gö: ra sig gällande, om den tvångsfritt tages i anspråk for skolans räkning. För övrigt ar hela denna fråga utdebatte-rad och mogen för ett avgörande, som ej heller länge torde låta vänta på sig hur an kyrkomötet ställer sig till förslaget.
Östergötlands Folkblad (s) :
Prästens självskrivenhet som ordförande för kommunens skolväsende kan omöjligen förenas med vår tids demokratiska förhållanden, och den bör därför med det snaraste avskaffas. I ett samhälle, där varje vuxen medborgare äger rätt att genom sin rost inverka på samhällets angelägenheter, kan det icke tillåtas att den viktiga posten som skolordförande hålles vikt för en viss tjänsteman; även härutinnan böra de röstberättigade äga rätt att genom sina förtroendemän göra sin vilja gällande och alltså till ordförande utse den, som de anse ur olika synpunkter bäst kvalificerad for uppdraget. Genom understrykandet av detta självklara krav ha vi dock ingalunda velat göra gällande, att prästens -självskrivenhet såsom ordförande inom skolmyndigheten varit enbart till skada under tid som gått. Nej - utan tvivel torde det kunna framdragas flera fall, där prästen av omtanke om folkskolan måst ställa sig i harnesk mot åtskilliga snåla sockenpampar av den gamla typen, och på detta satt utfört en kulturgärning av icke ringa betydelse. Men å andra sidan torde det nog få anses obestridligt, att vissa präster icke lagt i dagen något större intresse för en rationell utveckling av vårt skolväsende, liksom det också kan påvisas fall, där prästmannen av andra orsaker icke visat -sig var.a fullt lämplig för uppgiften som ordförande.
I Boliusposten (h) skriver Carl Nor-borg:
Ännu en värderik tillgång torde den självskrivna ordförandeposten i skolrådet innesluta, och den ar sannerligen inte den minst värdefulla: genom att kyrkoherden sitter som ordförande och ar självskriven sådan ar politiken borteliminerad ur skolstyrelsen. Skolrådets ledamöter liksom kyrkorådets väljas enligt politiska linjer - beklagligtvis - och* den dag kyrkoherdes självskrivenhet i skolrådet upphör, skola partierna slåss om ordförandestolen. Partipampen av höger- eller vänsterfärg skall ta hand om det hela! Spåren förskräcka! Ett ar säkert: de som skörda vinst av »reformen» äro inte skolorna, inte lärarna, inte barnen, inte församlingarna. Det ar partipamparna.
Det sistnämnda ar nog det svagaste skal bland alla. Särskilt när det kommer från ett stift, där präster gång på
gång anmälas för att predika politik i kyrkorna.
Till någon lidelse i denna fråga ar det emellertid svart att låta sig uppeldas. Skolan reder sig nog med både det ena och det andra systemet.
En trogen väktare. Under denna rubrik går Skånska Socialdemokraten skarpt till rätta med generaldirektör Holmdahl. Ur den långa vidräkningen saxa vi ett par brottstycken:
När den lindmanska regeringen för ungefär ett ar sedan utnämnde lektor Otto Holmdahl till chef för det svenska skolväsendet, placerade den på denna betydande kulturpost en trogen väktare kring allt gammalt och förlegat. Som en partibelöning betraktades utnämningen i vida kretsar. Den var givetvis samtidigt ett led i högerns strävanden att i görligaste mån söka bromsa de krafter, som arbeta på att demokratisera såväl vårt skolväsendes former som dess anda.
Det har också visat sig, att hr Holmdahl väl förstått denna sin partipolitiska uppgift. Vid ett par tillfällen under den gångna riksdagen gick han i andra kammaren och i strid mot skolöverstyrelsens mening formligen i spetsen för de skolreaktionära krafter, som ha sin politiska hemvist i stor utsträckning inom högern. På sistone har hr Holmdahl t. o. m. blivit mera konungslig an konungen själv.
Visserligen ha klerikala krafter varit i rörelse för att bevara det prästerliga väldet över vår landsbygds folkskoleväsende, men det ar väl icke precis nödvändigt for hr Holmdahl att lystra till och respektera allt, som kommer från det hållet. Det går helt enkelt icke för sig i längden i vår tid på den höga post hr Holmdahl bekläder i vårt skolväsende.
Det vore bäst för både hr Holmdahl och hans ämbete, om han sa litet som möjligt komme att ge lastarenom rum i fråga om beskyllningar för skolreaktionära tendenser.
Bland katekesmotionärerna vid kyrkomötet återfinnas tre biskopar och bland dessa tre vår egen stiftschef, hans högvördighet biskopen i Strängnäs, Sam Stadener, skriver Folket (s). Förmodligen kommer denna underrättelse att framkalla förvåning bland många människor, vilka leva i den föreställningen, att biskop Stadener ar en i teologiska frågor vidsynt och framsynt man. Hos oss har däremot hans inställning till katekesläsningen icke framkallat någon överraskning;
Skam till sägandes, hora även vi till de förvånade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
