Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
869
galler detta landsbygden inom de 2 nordligare stiften. Det ar ingalunda någonting ovanligt i övre Norrland, att en lärare kan ha 5 mil och däröver att resa för att komma till ett sådant möte. Kostnaderna för en sådan resa, där det icke finnes någon regelbunden biltrafik, kunna belöpa sig till 25 kr. och däröver.
Anordnas nu t. ex. ett sådant möte mitt under en termin, och en tillfällig vikarie ar tvungen att infinna sig till det lagstadgade mötet, torde det ej vara svårt att förstå, vilka uppoffringar denna lärare måste göra. För den skull vore det ej mer an rättvist, att de lärare, som ha minst l mils resa till ett sådant möte, borde erhålla skälig ersättning för sina kostnader till och ifrån dessa möten.
Det viktigaste skälet emot ett sådant förslag ar, att en lärare kan hålla skola en sådan dag som vanligt i stället för att resa till mötet. Visst kan han det, men då har mötet förlorat sin betydelse och läraren ett tillfälle till uppmuntran i sitt mången gång enformiga och tröstlösa arbete. Genom lä-rarmötena får han ny kraft och nytt hopp om att skolarbetet ej ar sa tröstlöst, som det mången gång i de mörka stunderna vill förefalla att vara. Därför skulle säkerligen många av Norrlands lärare vara tacksamma, om de, som ha säte i riksdagen, skulle vilja framföra ärendet där. För mången skulle detta vara till mycket stor uppmuntran, och säkerligen skulle skolarbetet vinna mycket därpå. Detta sista ar ju även det -viktigaste och betydelsefullaste, emedan folkskolan har att fostra landets värdefullaste egendom, nämligen barnen, som en gång skola fortsätta arbetet efter oss.
Ragnar Malmberg.
Last och återgivet.
Katekesdebatten har åter blossat upp kring motionen i kyrkomötet. Vi skola ej trötta vår läsekrets med långa citat, men några kortare uttalanden från olika läger torde ej kunna undvikas, om vi skola hålla Svensk Läraretidnings läsare å jour med pressdiskussionen i ämnet.
I Göteborgs Stiftstidning (schar-tauansk h) finna vi följande:
Vi ha här rätt och slätt att göra med en kamp mellan kristendom och hedendom, om an i en annan form, men den ar sa mycket farligare som hedendomen representeras av avfallets män i kristen kåpa. På ett fint och farligt sätt impregneras barnen med otrosgift genom en modernistisk undervisning och modernistiska läroböcker av en Edquist, en Lindskog, en Nathan Söderblom m. fi. Ja, andra an rationalistiska och bibelkritiska läroböcker skulle icke godkännas av Skolöverstyrelsen.
Det framgår icke fullt tydligt av den
typografiska uppställningen, om denna suck kommer från en norsk pastor Pun-tervold, eller om den trängt fram ur den svenske själsfränden Oscar Haglunds betryckta sinne. I vart fall står väl slutstycket för den sistnämndes räkning:
Att Bolstads församling med full rätt kan hävda sin ståndpunkt utifrån ordet : Man måste lyda Gud mer an människor, det borde icke vara ovisst för någon kristen.
Men det går icke på politikens väg, ty köttet ar till intet nyttigt. Här må till mycken bön av de troende, parad med trohet, kärlek och offervilja. Bolstads exempel ar efterföljansvärt.
Om biskop Block och hans 11 med-motionärer råkat läsa detta i tid, hade de säkerligen inställt sin aktion i kyrkomötet. Ty de ha ju valt »politikens väg» i stället för den sistrekommende-rade.
En annan schartauansk västkusttidning, V estsvenska Dagbladet (h) anställer under rubriken »tolv lärjungar» en längre betraktelse över de å katekesmotionen befintliga och obefintliga namnen:
Det ar en händelse, som ser ut som en tanke, att de voro tolv, som vågade offentligen stiga fram och bekänna sig som lärjungar till den oförfalskade Kristi efterföljd och lära, Luther sa genialiskt, djupt och sant tolkat och givit vidare även åt de svenska kristna, vilka vilja och kunna taga emot det ädla gamla arvet - sa ligger det dock en djup tragik just i att dessa lärjungar blott voro tolv.
Folk frågar sig om namnen under Bolstadmotionen skulle blivit färre, om ateistiska socialdemokrater och andra statskyrkofiender ivrigare deltagit i kyrkomötesvalen. Den kyrkomöteskonservatism, som synes vilja skydda Värner Rydén mot Martin Luther, skulle synbarligen icke haft något att frukta, om den representerats av verkliga vänstermän i stället för nu tydligen av dylika under politisk högerfernissa.
Om årets kyrkomöte på grund av sin radikalisering icke enhälligt skulle bifalla de tolvs motion, sa ar dock trots allt att hoppas, att majoriteten går med på att kyrkomötet an en gång för landets konung och regering framhålla den oundgängliga nödvändigheten av att Rydénukasen vederfares den * ändring, motionen begär. Föregående regeringar ha negligerat den kyrkans representation, kyrkomötet ar. Att den nuvarande högerregeringen skulle följa denna tradition ar otroligt.
Den, som lever, får se. För resten råder allra minst en regering över vare sig sin livslängd eller fortbeståndet av
det slags »reformer», som genomföras mot folkmajoritetens vilja.
Västernorrlands Allehanda (fr) framdrager lektor Waldenströms kritik av katekesen vid 1908 års kyrkomöte:
Då Luther skrev katekesen, stod han, uttalade Waldenström, ännu i mångt och mycket kvar på den romersk-katolska ståndpunkten. Hans katekes ar först och främst genom sin uppställning i frågor och svar i högsta grad opedagogisk. Det finns ingen annan lärobok, i vilken man har en sådan uppställning. I katekesen förekomma vidare sådana ofantligt långa satser, långa meningar och stycken, att det vill till om en fullvuxen och fullt utbildad person skall kunna behålla dem i minnet. Waldenström hade själv i många ar varit lärare i kristendom i nederskolan, och såsom sådan hade han varit tvungen att underhålla sina kunskaper i katekesen, men han skulle (ar 1908) icke vilja underkasta sig en examen i den, ty han skulle sannolikt gå bet på de flesta stycken liksom troligen många i kyrkomötet.
Waldenströms tanke på att tentera ledamöterna av kyrkomötet i katekes ar för god att förfalla. Hur vore det att börja med en och annan av motionärerna ?
Efter att ha erinrat om katekesens sammanblandning av mosaisk lag och kristen sedelära samt om bortstympan-det ur katekesen av ett huvudstycke och ett sakrament fortsatte Waldenström:
Har man tagit bort ett huvudstycke, kunde det icke vara något helgerån att taga bort de andra. Luthers katekes, källan och roten till den tanklösa utan-läsningen, har plågat kristen tro ur flera människor an den har pluggat in sådan. Det första och nödvändigaste villkoret för att kunna åstadkomma en god lärobok för kristendomsundervisning vore att Luthers lilla katekes avlägsnades från läroplanen.
För egen del tillägger tidningen:
Utvecklingen gick också i enlighet med denna önskan, men nu arbetar man för att få katekesen åter införd i folkskolan.
Skånska Socialdemokraten hävdar i en artikel, att frågan om katekesens återinförande framför allt blivit en makt- och prestigefråga för en del av prästerskapet. Katekesläsningen i och för sig ar inte allena saliggörande:
Ungdomen för tjugo eller trettio ar sedan, som läst Luthers katekes ända till leda i skolan, var inte mera kristlig och hade inte mera religiöst sinne an den ungdom, som nu utgår från skolorna.
Salig biskop Lindström försvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
