Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 45
SVENSK LARA RETIDNING.
883
högt, kastas i prövningsdegeln for äatt få utrönt, om det består provet. Och vi :måste bekänna, att utvecklingen ar icke alltid jämt fortgående utan företer ibland stillastående och tillbakagång. Vi se också, att det ar svårt att få den moraliska och sedliga utvecklingen att hålla jämna steg med den materiella. Men vi måste dock tro på, att samhället skall gå framåt. Men skall detta ske, sa måste åt det nya släktet kulturarvet förmedlas. Detta arv innehåller stora värden, både materiella och andliga. De kanske största värdena äro de, som kunna vaxa fram i varje enskilt människobröst, när de farliga naturdrifterna icke ensamma få råda utan behärskas av upphöjda religiösa och sedliga krafter, som kunna leda tankarna och besluten till det, som ar av verkligt värde för samhället.
Skolan kan icke ensam skänka detta arv. Man måste också gå i livets hårda skola. Men i barndomen hör fostrargärningen i första rummet hemmet till. Där verkar föräldrarnas fostrargärning som den starkaste kraften på barnets vilje- och känsloliv till inövande av goda vanor och utbildande av en god karaktär. Men det ar mycket, som icke hemmen kunna göra, och då far skolan taga vid och vara hemmens hjälparinna, och det ar ingen ringa uppgift.
Kulturarvet ar icke såsom ett penningarv, att man kan gå till banken och kvittera ut det, utan här gäller Goethes ord: »Vad, du ärvt av dina fader, förvärva det, att du må besitta det!» Och man förvärvar det genom ett samvetsgrant och ihärdigt arbete. Därför måste varje skola vara en arbetsskola. Läraren måste utföra ett mödosamt arbete. Men först och sist skola barnen arbeta. Att folkskolan ar en barndomsskola, har man förr kanske icke riktigt haft ögonen oppna for. Man hade då den uppfattningen, att barnen skulle inlära en massa for dem oförståeliga saker utantill, vilka man förmodade skulle sitta kvar som en fördold skatt, som de sedan kunde anlända. Men det satt icke kvar, därför att det aldrig hade fått något riktigt fäste i barnet» Numera vill man, att barnen skola vara barn och lära som barn. Naturligtvis skola de också fästa kunskaper i minnet, men det skall vara sådant, som de ha intresse for och kunna begripa. Män inser nu, att barnen lära snabbare det, som de förstå, och att arbetet går bäst, då det ar förenat med glädje. Mången tror, att då barnen arbeta med intresse och glädje, sa blir det bara lek. Men ar det icke sa, att leken for barnet har samma betydelse som arbetet för den vuxne. Icke skulle leken upptaga den plats i barnets liv, som den gör, om den icke hade den stora betydelsen att vara den väg, som naturen anvisat for att bereda barnet till kommande allvar. Barnet skall alltså arbeta, men det skall ske med glädje. När vi äldre kunna saga, att arbetet gått som en lek for oss, sa ar det ett gott betyg.
Men man har också betraktat barnet såsom en blott mottagande varelse, som man kunde stoppa kunskaper i, såsom man stoppar korv. Men den, som har erfarenhet om barn, har ju sett, att det ar tvärtom. Verksamhetslusten ar den mest karakteristiska for barnen. Därför skola de lära genom egen medverkan, annars blir det ej mycket med lärdomen. Ju mera detta sker, desto mer blir det som de inhämta deras verkliga egendom. Boken blir den förnämsta kunskapskällan, men även där skall sa mycket som möjligt tillägnandet ske genom egna ansträngningar. Men det vore naturligtvis ett fel att göra boken till den enda kunskapskällan. Vi veta, att man inhämtar kunskaper nästan bättre också på en annan väg. Verkligheten undervisar bättre an boken. Därför ar det karakteristiskt för skolan i vår tid, att man vill fora barnen ut i verkligheten, när sa later sig göra, vid sidan av boken.’ , Vidare ar det i barndomsskolan icke nog med, att lärjungarna få taga emot sa livliga och starka intryck som möjligt. Allt
själslivs egenskap ar, att det går från intryck till uttryck. Barnen måste Ja ge uttryck for, vad de lärt och vad som rör sig inom dem. Därför söker man nu mer an förr öva denna uttrycksförmåga. Det viktigaste uttrycksmedlet ar språket. Genom särskilda tal- och uppsatsövningar i ämnen, som ligga inom barnens erfarenhet, söker man bibringa dem förmåga att behandla språket. Men ett annat uttrycksmedel ar handens arbete. Det ar ej sa gott att säga, vilket arbete som fort människan längst fram i kulturutveckling, språkets eller handens. Därför skall det vara en allsidig utveckling, sa att icke blott språkets uttrycksmedel utan också handens komma till användning. Det senare sker bi. a. genom teckning, slöjd, trädgårdsskötsel och hushållsgöromål.
Slutligen måste barndomsskolan komma ihåg vikten av en sund själ i en sund kropp, sa att den fysiska fostran kommer till heders likaväl som den psykiska.
Folkskolan skall vara en allmän barndomsskola. Den ar skyldig att taga emot alla barn, fattiga och rika, begåvade och obegåvade. Det ar därför folkskolans plikt att individualisera sin undervisning sa, att varje barn kan få det, som bäst bidrager till att utveckla dess speciella anlag. Andra skolor ha det sa ställt, att om det ar någon, som inte kan följa med, sa får den gå sin vag. Men folkskolan kan icke göra sa. Denna folkskolans allmänna karaktär måste man komma ihåg, då man bedömer resultatet av dess verksamhet. Men folkskolan ar också allmän i den meningen, att den ej ar någon fackskola eller yrkesskola. Folkskolan skall vara en skola för den allmänt medborgerliga bildningen. Den kan icke utbilda för något visst yrke. Den skall giva barnet den allmänna folkskolebildning, som kan bli till nytta för det, på vilken plats det an kommer i framtiden. Men dit hör ju också att bereda lär r jungarna till att bliva dugliga arbetare. Det måste ju vara sa, att flertalet av folkskolans lärjungar skola bli handens arbetare. Därför har man tagit med handens arbete i undervisningen. Men vi måste komma ihåg, att varje arbete utföres också med hjärnan, och på vilken plats man an blir ställd, sa behövs inte bara handarbete utan även intelligens. Varpå beror det, att Sverige har en ,sa högt kvalificerad arbetarestam? Jo, på att de äro vakna och intelligenta. Vi skola komma ihåg, att icke minst när det gäller insatser på det industriella och ekonomiska området, sa kräves det personer med intelligens och vaken blick. Det ar därför icke blott arbetet med händerna, som förbereder manuellt arbete, utan all undervisning, såsom modersmålet, geografi och naturkunnighet m. ni.
Men i en skola, som skall ge allmänt medborgerlig bildning, måste man tanka på, att de unga skola bli medborgare i ett samhälle, där medborgarrätten blivit utsträckt till alla myndiga män och kvinnor. Skall demokratin bli till välsignelse, sa måste denna maktutövning ske med insikt och under ansvar. Även därtill skall folkskolan medverka, men icke på det sättet, att man pluggar i de små grundlagar och författningar utan genom en för dem avpassad historieundervisning med bilder från samhällslivet. För övrigt kunna alla skolans ämnen bidraga, eftersom man ju i det medborgerliga livet behöver personer med vaken blick och intelligens.
Men först och sist skall man ha i tankarna, att de unga äro människor, och att det ar skolans plikt att fostra dem till människor i ordets innersta och egentliga mening, människor, som ha öppen blick för livets högre värden, om vilka Viktor Rydberg talar i sin berömda kantat: »Vad rätt du tänkt etc.» Det ar skolans högsta uppgift att hjälpa de unga att tillägna sig dessa värden. Här ar det i första rummet kristendomsundervisningen, som skall vara medlet. Litteraturläsningen kan också hjälpa till, men for övrigt
kan vilket ämne som helst öppna blicken för det som ar sant, skönt och gott.
Folkskolan har alltså en betydelsefull, omfattande och mångskiftande uppgift. Det ar ju på sin plats, under en jubelfest som denna, att framhålla, hurusom en lärargärning genom kamratskapets gemenskap och de impulser, som samlivet skänker, blir i stånd att fylla den uppgift, som jag här har skildrat. Jag vill därför sluta med att tillönska Strängnästraktens lärareförening ett lyckosamt och framgångsrikt arbete for folkskolans sak till glädje för sig själv och framför allt till gagn och välsignelse for den ungdom, som fostras i dessa fagra bygder av vart kara Sverige, att de måtte bli goda medborgare och sanna människor till välsignelse för hela vårt fosterland.
Såsom en värdig avslutning på jubileumsfestligheterna följde till sist en konsertavdelning, då Strängnäs musikförening under ledning av musikdirektör Lewerén på ett mycket förtjänstfullt sätt framförde Kydbergs ståtliga Jubelfestkantat med musik av Josephson. Solister voro fru Anna Persson, Strängnäs, och tillsyningsläraren Otto Persson, Eskilstuna.
Rik. Löwenström.
Stockholmslärarnas provisoriska löneförbättring.
I anledning av en artikel i Sunt Förnuft om den provisoriska löneförbättringens utbetalande i Stockholm har S. A. F: s pressombudsman, hr Osvald Rydén, tillställt nämnda tidskrifts redaktion följande genmäle.
I tidskriften Sunt Förnufts oktobernummer återfinnes en artikel, i vilken med en viss,skärpa påtalas den av folk-skollär arkåren i Stockholm inledda aktionen i syfte, att den av årets riksdag beviljade provisoriska avlöningsförbätt-ringen matte komma lärarkåren till. godo. Med anledning av vissa i artikeln gjorda uttalanden anhålles om plats for nedanstående inlägg.
Artikelförfattaren förklarar i början av sitt opus helt kategoriskt att det ar »fullt klart, att de 285,000 kr. *per ar, varmed stadens statsbidrag ökats, skola tillfalla staden». Men redan mot slutet av artikeln ar han tydligen på glid, självsäkerheten har en smula fått maka åt sig inför det enkla sakförhållandet, att Stockholms stad dock ar skyldig att till lärarkåren utbetala den tillförsäkrade minimilönen jämte lagstadgade naturaförmåner. Författaren finner nämligen, att »om vissa lärarinnor anses få för lag bostadsersättning av staden, sa får det tas under övervägande, huruvida denna bor något höjas». Ändå ett medgivande!
Vad ha då regering och riksdag avsett med den beslutade avlöningsförbättringen? För vem ar denna avlöningsförbättring avsedd: for lärarna eller kommunerna? Ja, svaret på den frågan ar val närmast och säkrast att söka i statsmakternas uttalanden och beslut i frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
