Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 46
SVENSK IÄRABET1DNING.
907
anlett dem att dryfta frågan att icke bry sig om anordnandet av några resor.»
Att det icke blott ar i Husby, denna naiva skolreseuppfattning gjort sig gällande, har förut framhållits i denna tidning. Att i Stockholm lotsa sig fram med 10-20 vid stadsliv ovana elever ar sannerligen ingen sinekur.
Vad skolresorna vidare beträffar, har vid flera tillfällen framförts tanken på införandet av en skolresornas dag och därtill halvt om halvt döpt 6 juni. Ingen dag kan vara olämpligare. Vid denna tidpunkt ha en stor del av landets folkskolor ännu ej avslutat vårterminens arbete. Skulle någon dag lämpa sig som en skolresornas dag vore det väl midsommardagen. Enligt undertecknads mening föreligger likväl ej något behov av en speciell skolresedag. Skolresornas syfte ar att låta barnen med egna ögon se något, varom de förut endast läst. Att förbinda detta syfte med någon historisk dag eller en flaggdag borde därför i skolresornas eget intresse ej förekomma. Det ar två vitt skilda saker.
När jag i våras i sjukhusets radio åhörde deltagarna i skolkörernas riksstämma uppstämma sina sånger i huvudstaden, kom jag ofrivilligt att tänka på alla elever, som i brist på sångförmåga fått stanna hemma från skolresan till huvudstaden. Ty denna skolkor-resa gavs i pressen form av en skolresa. Men på en skolresa böra alla elever, som av ekonomiska förhållanden eller invaliditet icke äro förhindrade, få medfölja.
Skall denna taktik vinna insteg att skolresor anordnas för elever, begåvade i vissa ämnen, ar det bäst att i konsekvens därmed också anordna särskilda skolresor för prima matematikelever, särskilda för dito gymnastikelever, särskilda för dito teckningselever o. s. v. Nej, låt skolresorna få gå fria från dem ovidkommande saker! Låt skolresorna omfatta alla elever, som vilja och kunna medfölja, och låt skolresans verkliga syfte bli det primära: att låta eleverna genom egna iakttagelser se, det de förut endast läst om!
T. Liljeholm.
Last och återgivet.
Statsrådet Lindskog och katekesen.
Lördagen den 2 nov. höll statsrådet Lindskog ett politiskt föredrag i Lund, varvid han enligt byråreferatet yttrade följande i katekesfrågan:
Ett spörsmål, som i utomordentligt hög grad intresserar vida kretsar av vårt folk, ar den om en friare ställning för katekesen an den för närvarande har. I mitt interpellationstal i riksdagen har jag angivit min allmänna inställning till detta spörsmål, och jag har intet att andra i det svaret. Jag finner det allt j amt vara önskvärt, om man kunde tillmötesgå en inom stora delar av vårt folk förefintlig stark åstundan i detta hänseende, och jag finner det vara rätt naturligt, om man
står med en viss förvåning inför ett förbud, som skulle innehålla, att man i kristendomsämnet ej finge inlära något, som ej ar hämtat ur bibeln eller psalmboken - att man väl finge lära sig en psalm av Luther men däremot ej lära sig några enkla och lättfattliga ord på prosa, exempelvis inledningsorden till Herrens bön i dess utsökt klassiska formulering. Det pågår för närvarande inom skolöverstyrelsen en undersökning om undervisningsplanens revision med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter, och resultatet av denna torde inom närmaste tiden vara att förvänta. Det gäller emellertid att noggrant beakta, att inga åtgärder vidtagas, som kunna riskera att medföra förbittrade strider om själva kristendomsämnet i skolan: strider, vilkas konsekvenser det vore svart att nu överblicka. Lika klart ar det, att sådana åtgärder måste undvikas, som skulle kunna medföra upprivande konflikter inom de olika skoldistrikten. Jag skulle icke anse det vara förenligt med det ansvar, som jag har, om jag icke toge den allvarligaste hänsyn även till dessa synpunkter.
Man blir ej överdrivet klok på vad hr Lindskog i verkligheten menar med sina dunkla uttalanden. Eftersträvas emellertid fred kring folkskolans kristendomsundervisning, ar det säkerligen välbetänkt att höra även på dem, som i 1919 års undervisningsplan se en av de största vinsterna för en god barnaundervisning i vårt land. De komma icke att stillasittande finna sig i att det verket förfuskas.
Skolrevisionens konturer får man
kanske söka ana sig till av ecklesiastikministerns Lunda-tal. Eeferatet i denna del har följande lydelse:
Beträffande 1927 ars stora skolbeslut har den erfarenhet, som vunnits, ingalunda försvagat utan tvärtom stärkt mig i den uppfattning, som jag ar 1927 hade. På avgörande punkter har det visat sig vara ett förhastat och omoget beslut. Men att jag därför skulle söka verka för ’en revidering hän till just de linjer, ,som jag den gången förfäktade och som jag fortfarande anser ha varit de riktigaste, ar uteslutet. Det ar otänkbart, ej endast med hänsyn till de parlamentariska möjligheterna utan även därtill att skolan har rätt att få ro och rast i sitt arbete, sa att den ej kastas f rån den ena organisationsformen till den andra. Vi ha tyvärr haft alldeles för mycket av det slaget. Men just med hänsyn till denna skolans rätt att få andrum ar det lika nödvändigt att inom ramen för den nya organisationen genomföra den revision, som synes absolut oundgänglig och ofrånkomlig. Främst härvidlag ställer jag kravet på en smidigare, efter levande livet anpassad proportion mellan den fyraåriga och den femåriga linjen. Det
ar ju en ren absurditet att det exempelvis i en skola skall finnas tre parallelllinjer, av vilka de två upptaga 4 å 5 elever, under det att den tredje har vida större tillströmning an den kan taga emot. När man här krampaktigt hakat sig fast vid det stela schemat, sa måste detta vara förestavat av den insikten, att den fyraåriga linjen på sina ställen har för sin tillvaro behov av den tvångsmatning, som åstadkommes ge^ nom att den femåriga skolan ej kan ta emot alla elever, som önska att där vinna inträde. Här måste i främsta rummet en ändring ske. En annan punkt gäller lyceilinjerna.
»Kom väl ihåg, min käre Kriton, att olämpligt tal ej blott ar i och för sig syndigt, utan att det även skadar själarna.»
Hr Lindskog hade som Översättare av Faidon haft anledning att erinra sig detta Sokrates visa råd, innan han levererade sådana rövarhistorier som dem, att man »krampaktigt hakat sig fast vid det stela schemat», eller att man planerat »tvångsmatning» av den fyraåriga realskolelinjen, då antalet parallellavdelningar vid de olika läroverken bestämts. Som medlem av 1927 års Skolutskott vet han alltför väl (eller borde i vart fall veta), att antalet avdelningar av de olika realskoletyperna vid läroverk med tre serier parallellavdelningar bestämts uteslutande med ledning av de olika läroverkens lärjungeförhållanden. Och som ecklesiastikminister kan han ej vara okunnig om uttalandet av 1927 ars riksdag, som just med avseende harpa yttrade, »att erfarenheten givetvis kan göra vissa jämkningar i densamma (den lokala organisationen) önskvärda på grund av lokala förhållanden, ändrat elevantal m. m.» Det ar nästan genant att behöva erinra religionens och moralens högste väktare i landet härom.
Vad bottenskolevännerna hållit och hålla på ar allenast, att en jämkning skall göras på grund av verklig erfarenhet och icke vid en tidpunkt, då ingen tillförlitlig sådan kunnat vinnas. Hr Lindskog vågar tydligen icke avvakta denna stund. Däruti visar han sig som den skolpolitiska partimannen.
Kriget och skolorna. »Världsalliansen för främjande av internationell vänskap genom kyrkorna» samt »Den kristliga världskonferensen» ha verkställt en opartisk undersökning om nationalismen i de olika staternas läroböcker för ungdomen. Kapporten omfattar 16 länder. Ur resumén hämtas följande resultat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
