Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 46
I England äro läroböckerna genomgående imperialistiska och militaristiska. Länderna utanför imperiet behandlas ytterst knapphändigt och överlägset. En ändring till det bättre har visserligen kunnat iakttagas, men ännu ar det oändligt långt kvar till objektivitet. Vad Belgien beträffar, var nationalkänslan efter kriget sa oerhört uppdriven och fick uttryck i läroböckerna till den grad, att regeringen nödgades ingripa mot förgiftningen. Men krigsandan ar alltjämt utpräglad i en massa läroböcker.
Fransmännen påpeka, att man där satt igång med en metodisk kampanj mot de tidigare förläggarna av krigspropagandalitteratur for skolundervisning. Den tyska rapporten anstränger sig att visa, att varken före eller efter kriget har det i de tyska läroböckerna förekommit nationalistiska överdrifter. Ett intressant avsnitt i den tyska redogörelsen avhandlar svårigheten, att i läroböckerna giva en framställning om Tysklands inre politiska strider efter fredsslutet och de många svåra problem, som fredskrisen representerar. Att Österrike längtar till en förening med Tyska riket framgår med all önskvärd tydlighet därav, att hela lärobokslitteraturen ar ny och i historieundervisningen riktar hela folkets tankar på tyskhetens ideal, medan förr troheten mot härskarhuset var allt. Att i Ungern allt kretsar kring en revision av fredsfördraget, kan man ju förstå, liksom att i en del av grannstaterna den ungerska nationalismen målas på väggen i de starkaste färger. Att detta näppeligen ar ägnat att främja fred och försoning, torde vara självklart.
De nordiska länderna anse sig kunna f or säkra, att numera en bestämd tendens gör sig gällande hos dem att komma ifrån krigets förhärligande och lägga vikten vid kulturhistorien. Alltmer tränger den meningen igenom, att en verklig och stark nationalkänsla ingalunda behöver söka sin näring i motsättningar och ovänskap mellan folken, och att det ar den inre nationella växten historieundervisningen bör levandegöra för vår ungdom.
Dess värre ar det nog inte ens i Skandinavien sa helt med förbättringen av läroböckerna i historia. Men »tendensen» till en förbättring ar nog en realitet. Därom varslar icke minst det av centralstyrelserna for de nordiska lärarföreningarna tagna initiativet att tillsätta en gemensam kommitté för tankens befordrande.
Kyrkomötets reträtt i katekesfrågan
kommenteras i pressen landet runt. Endast de schartauanska västkusttidningarna ha, när denna sammanställning göres, underlåtit att taga till orda. Några saxhugg från pressorgan ur olika läger må vara tillåtna.
Vi börja med Nya Dagligt Allehanda (h), som i liöga toner prisat katekesmotionärernas klokhet och duktighet. Nu efter nederlaget heter det:
Kyrkomötets senaste beslut i katekesfrågan synes väl förtjäna det omdöme vederbörande utskottsordförande gav därom, nämligen att det »ar icke någon negativ kompromiss, utan ett enande av tankar, vilkas bottenriktning syftar åt samma hall».
Det ar till att vara förnöjsam efter alla de stora orden!
Norrköpings Tidningar (h) sammanfattar sitt slutomdöme sålunda:
Kyrkomötesbeslutet gick i försiktighetens tecken, och därom ar ej annat an gott att saga. Själva utskottsutlåtandet var smidigt formulerat och kan, fritt från överdrifter som det ar, gagna den stora sak, det gäller. Den skulle däremot knappast befrämjas av att en ny, kanske uppslitande katekesstrid drages upp, i all synnerhet, som resultaten av kristendomsundervisningen med föreslagna uppmjukningar av undervisningsplanen enligt sakkunnigas uppfattning böra bli tillfredsställande. Vad skolöverstyrelsens chef hade att saga, ökade givetvis intresset för skolöverstyrelsens väntade utlåtande i katekesfrågan samt för k. m :ts därpå följande beslut. Man må hoppas det basta av dem, ty katekesfrågan ar för stora folklager en stor och viktig fråga, ja, en livsfråga. Katekesen bibehåller synbarligen sin makt över sinnena. Vad det nu gäller ar framför allt att skaffa katekesen frihet, icke att göra den till ett tvång. Kyrkomötesbeslutet kan fattas som ett steg i den ratta riktningen.
Vi konstatera med tillfredsställelse den behärskade tonen i dessa uttalanden. Föreställningen, att en lösning efter kyrkomötets linjer skulle avblåsa katekesstriden, ar emellertid sa felaktig som möjligt.
Stockholms Dagblad (h) manar till moderation inom kyrkliga kretsar:
Kyrkomötets ståndpunkt innebär en betydlig modifikation av de krav, som tidigare från visst kyrkligt håll framförts. Det ar uppenbart, att den nuvarande ordningen, vid vilken bibeln utgör utgångspunkten för kristendomsundervisningen, visat sig vara ganska god. Auktoritativa uttalanden gjordes också under debatten, som vitsordade, att den nuvarande undervisningsplanen har betydande fördelar. Under nuvarande förhållanden har också kristendomsämnet en ganska tryggad ställning på folkskolans schema. Att åter riva upp striden med statsmakterna vore därför både onödigt och olyckligt.
Utan tvivel ar också detta resonemang riktigt. Med tillfredsställelse kan emellertid konstateras, att konflikten mellan kyrkomötet och riksdagen i denna fråga i hög grad mildrats. I riksdagen har det försäkrats, att man även i radikala kretsar icke ämnar gå till attack mot kristendomsundervisningen i skolorna, om den bedrives efter den nuvarande ordningen. Kyrkomötet har nu också gett ett - om också reserverat - erkännande av dennas förtjänster. Tiden har onekligen mildrat motsättningar, som en gång voro mycket starka.
i En sund och riktig syn på hela läget!
Svenska Morgonbladet, de frisinnades huvudorgan, bedömer ställningen på följande sätt:
Hr Holmdahl framhöll det ur kristlig synpunkt värdefulla i, att kristendomsämnet alltsedan 1919 fått en mera tryggad ställning. Anlopp en från kris-tendomsf ientligt håll ha avstannat. Men man måste fråga sig, om detta sa glädjande stillestånd skulle komma att fortsätta, i händelse kyrkomötets beslut accepterades även av statsmakterna. Helt säkert icke. Striden skulle blossa upp på nytt. Den i utskottsförslaget förordade valfriheten skulle ute i bygderna ge anledning till ständiga strider mellan katekesens vänner och fiender. Och sa skulle hela kristendomsämnets ställning på skolschemat äventyras.
Den risken bör och får icke tagas.
En annan tidning av samma färg, Nerikes Allehanda, framhåller med ännu större skärpa, att kyrkomötets beslut rimligtvis icke kan vinna statsmakternas bifall.
Det skulle kunna medföra foga önskvärda stridigheter och godtyckligheter i skolorna och församlingarna, och Luthers katekes ar f. ö. i vissa delar sådan, att den med hänsyn till de många olika uppfattningarna i dessa frågor icke l>ör inläras i de offentliga skolorna - att icke tala om det pedagogiskt oriktiga och för den religiösa känslan förtorkande i »katekesplugget». Den genom undervisningsplanen av 1919 införda ordningen med bibelläsning såsom grundvalen for kristendomsundervisningen har visat sa gott resultat och fick även under kyrkomötesdebatten sa vackra vitsord, att den kan anses ha visat sig vara av vida större varde an ett själlöst inpluggande av sterila dogmer.
Då under debatten även den konservativa »skolgeneralen» hr Holmdahl visade sig ha förståelse för dessa synpunkter och Bolstads-agitationen sålunda icke får någon uppmuntran från detta håll, bör man kunna hoppas på, att hela denna reaktionära och våldsamt uppskruvade agitation nu kan avlysais och skolan får vara i fred for vidare strid på detta område. Blir det strid kan det f. ö. hända, att denna kommer att röra sig om hela kristendomsundervisningens vara eller icke vara. Och det kan väl icke från religionsvänligt håll anses önskvärt.
Något stod från frisinnat eller liberalt håll ar uppenbarligen ej att förvänta for kyrkomötets nya program.
For övrigt ligger det mycket i Socialdemokratens kommentar till beslutet, då tidningen bi. a. skriver;
I formen har ju visserligen kyrkomötet nu frånfallit sitt tidigare krav av 1925, som gick ungefär efter den Blockska motionens karska linjer, och som ännu ar f öremål for k. m:ts övervägan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
