Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 47
re bror, liten men naggande god - »Tummeliten» - vars uppgift ar att för ett billigt pris roa småherrskapen. Han tycks - liksom förut - äga alla förutsättningar att lyckas, men sa har han också sådana pålitliga medhjälpare som Hugo Gyllander, Einar Nerman, Stina Broomé och andra. Einar Månsson har skrivit en riktigt natt och lärorik, men därför ingalunda tråkig saga, kallad »Har du rent mjöl i påsen?»
Liksom föregående ar utgivas båda jultidningarna i en gemensam praktupplaga med särskilt omslag i trefärgs-tryck.
Förlagets barnkalender Fågel Blå kan nu se tillbaka på en trettiotvåårig lyckosam levnad - en ålderssiffra, som talar för sig själv. Medarbetarstaben utgöres av våra främsta sagoberättare, och som alltid ar den konstnärliga utsmyckningen förstklassig. Här berättar Einar Månsson en lustig saga i god gammal stil om kungen, som fick ett gädd-ben i halsen; Jörgen Block bidrager med en fin och välgjord liten skiss, kallad »Vill Vall i Velom»; Frida Åslund har en frisk och trevlig historia från Norrland; Albin Widén har byggt på ett originellt uppslag, hämtat från Skansen; Oscaria Kjellberg skildrar »Storkaxens» öden; Harald Johnsson har skrivit en vacker verslegend, och även Hugo Gyllander har lämnat ett versifierat bidrag. Övriga medverkande äro Ruth Milles, Edit Ahrenlöf, Helge Heerberger, Axel Söderström och Bibbi Kilander-Sahlin. Helt visst behöver »Fågel Blå» inga vidare rekommendationer.
»Titteli Ture» heter förlagets andra lilla kalender med sagor och berättelser för smått folk. Även här vittnar urvalet om redaktionens högt ställda fordringar, och Maj Lindmans teckningar ha den rätta, ursprungliga och naiva charmen. »Titteli Ture» har säkerligen förstått att finna raka vägen till publikens hjärtan.
Sin stoltaste kulturella insats har dock Svensk Läraretidnings förlag enligt allmänt förmenande gjort med sitt numera nästan klassiska barnbibliotek, »Saga», som till innevarande jul utsänt sitt 138: e band. Det ar en skattkammare av omätligt värde, som härmed öppnats för Sveriges barn av olika åldrar och smakriktningar. Här finnas sagor, legender, äventyrsböcker, historia, kulturhistoria, reseskildringar, folklivsskildringar och dramatik i behaglig omväxling, och urvalet har företagits med betryggande skicklighet och samvetsgrannhet. En Sagadel kan lugnt sättas i varje barns hand, i den säkra förvissningen att innehållet ar gott och vederhäftigt. Serien bjuder på mästerverk av Walter Scott, Thackeray, Kipling, Dumas, Jules Verne, Stanley, Cooper, H. C. An-
dersen, bröderna Grimm m. fi., och av svenska författare ha särskilt Henrik Wranér, Hugo Gyllander, Rolf Norden-streng och Anna Maria Roos ställt sina krafter till redaktionens förfogande.
Förlaget har i dagarna utgivit Coo-pers berömda »H j or t dödar en». Sagabibliotekets översättning följer troget texten och överträffar betydligt de tolkningar, som hittills utkommit. Även de briljanta teckningarna av Brita Ellström äro värda allt erkännande. Jag råder utan tvekan envar, som vill införliva Cooper s klassiska indianroman med sin boksamling, att skaffa sig Saga-volymen.
Ett verk, vars förekomst val blott behöver påpekas för att finna förtjusta läsare, ar Alexander Dumas’ »De tre musketörerna». Det ar Hugo Gyllander, som berättat de odödliga kumpanernas bedrifter för barnen, och de ha sannerligen ej förlorat därpå. Äventyren, tidsandan, spänningen, farten, det käcka humöret - allt har troget bevarats. Endast de bravader, som mindre lämpa sig för unga öron, ha uteslutits. De trevliga volymerna ha försetts med utmärkta illustrationer av Werner Liljekvist.
En synnerligen förnämlig bok ar »Den heliga Lucia», en legendsamling med bidrag av Selma Lagerlöf, Anna Wahlenberg, Elias Grip, Hedvig Svedenborg, Hugo Gyllander, Harald Johnsson m. fi.
Selma Lagerlöfs sägen »Slåtterkar-larna på Ekolsund», ar såtillvida märklig, att den avslöjar en annan sida av hennes författarskap. Hon berättar här på förträffliga alexandriner en episod från den store Polhems dagar, och även i hennes vers möta vi samma dämpade och trohjärtade tonfall, som gjort hennes prosakonst sa oemotståndlig. Anna Wahlenberg och Hugo Gyllander ha vardera lämnat två värdefulla bidrag till samlingen, men eljest ar det Harald Johnsson, som upptager den största de-j len av utrymmet. Högst bland hans sex legender sätter jag för min del »Den röda fågeln» och »Prövopenningen», båda starka i sitt symboliska djup. Ståtlig ar även samme-förf: s historiska skildring »Altartavlan i Abilds kyrka» med något av Theodor Storms ödesstämning över sig. Vackra illustrationer av vara yppersta konstnärer förhöja det goda intrycket av samlingen.
De minsta kunna få sitt lystmäte på sagor och rim i en annan samling, »Trollsländan». Där finner man lustiga ramsor och förtjusande historier om jättar, djur och trollpackor och allt vad barnahjärtat önskar. Det ar sådana kapaciteter som Henrik Wranér, Elsa Beskow, Anna Maria Roos, Hugo Gyllander, Jeremias i Tröstlösa m. fi., som svara för underhållningen, och då förstår man, att det måste bli muntert. Även denna volym ar rikt och vackert illustrerad.
Lof f e heter en ung herre, som jämte sina förträffliga syskon fått en förstå-
ende förespråkerska i Greta Carlson. Författarinnan har förut gjort sig fördelaktigt känd för sina barnskildringar.. Man har t. o. m. jämfört henne med Barbra Ring, och berömmet ar icke oförtjänt. Hon har en rapp och frisk stil, och hon kan verkligen konsten att berätta, sa att hon rycker läsaren med sig. Hon har tydligen själv haft hjärtligt roligt åt sina upptågsmakare, när hon skrev boken, och det goda humöret smittar en till sist, sa att man ger sig på nåd och onåd. Loffe och hans syskon äro verkligen förtjusande ungar - käcka, lagom odygdiga och med hjärtat på rätta stället, alldeles som det bör vara. Brita Ellströms teckningar bidraga också i sin mån till nöjet, som den solskensljusa berättelsen ger.
Även en ny del av den högt skattade »Barnteatern» - den åttonde i ordningen - utger förlaget i ar. Den innehåller sagospel och barnpjäser av Anna Wahlenberg, Elsa Beskow, Axel Söderström och Julia Svedelius m. fi. Den sistnämnda har skrivit en liten originell pjäs, »I rundradio», som dessutom har den förtjänsten, att den inte kräver särskilt stora attiraljer. I allmänhet torde dock de flesta av samlingens stycken vara tämligen lätta att uppföra, och det behöver väl knappast påpekas, vilken glädje dylika föreställningar måste bereda både de unga aktörerna själva och deras åskådare. Här finnes ett rikhaltigt och fullödigt urval, och for dem, som behöva en vägledning i Thalias svara konst, har förlaget dessutom utsänt en liten handbok: Teaterspel av Einar Ew. Forssell. Han har åtskilliga små goda råd att ge de unga amatörerna, och dessa råd äro desto mera värdefulla, som det ar någorlunda möjligt att följa dem utan att satta en allt för stor apparat i gång. Den praktiska boken, som ar försedd med belysande illustrationer, kostar blott en krona.
Den ar 1925 startade serien »Ungdomens bibliotek» betecknar säkerligen höjdpunkten av förlagets kulturella verksamhet. Den saknar vad gediget innehåll, utstyrsel och prisbillighet beträffar motsvarighet i vårt land och kompletterar på ett synnerligen lyckligt sätt det för mindre mogen ungdom avsedda Saga-biblioteket. Innevarande ar ha fyra nya, förnämliga volymer utsänts: »Från Iao till Pytagoras» och »Från Miltiades till Alexander» av Anna Maria Roos, »Främlingsfolket i Degerforsa» av Frida Åslund samt »Tempeltornet» av Harald Johnsson.
Det ar ingenting mindre an en världshistoria, som Anna Maria Roos föresatt sig att skriva, och det måste först som sist erkännas, att hon ar den svåra uppgiften vuxen. Vi ha - tyvärr - bevis för, att en sådan uppgift kräver mer an kunskaper och .skrivkunnighet. Den kräver fin instinkt, djup kultur, intuitiv blick och inspiration - där dessa förutsättningar saknas, ar varje för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
