Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 47
enquéte bland olika yrkesmän med frågan: Vad säger Ni om Ert arbete! En bland de tillsporda ar tillsyningslära-ren E. Lundberg i Karlskrona, som i ett längre, intressant uttalande bi. a. berör ett par dagsaktuella skolfrågor. Vi klippa ett litet brottstycke ur en-quéten:
- Vilken av reformerna å skolans område har varit den mest ingripande?
- Utan tvivel arbetsskolan och undervisningsplanen. Båda äro utomordentliga händelser i skollivet. For oss äldre lärare ha de medfört svårigheter, intressanta att brottas med, men kanske av det slaget, att de aldrig helt kunna övervinnas. Ett ar säkert, personligheten hos läraren kommer mera till sin rätt i det nya, och det mesta av schablonmässigheten i undervisningen skall sa småningom försvinna.
Jag ar mycket förtjust i den nya kristendomsundervisningen. De, som tadla den, veta icke vad de göra. När jag gick i skola, var det Luther, som dominerade, nu ar det Kristus själv, som ar mitt ibland oss. Naturligtvis ställer den nya undervisningen mycket större krav på läraren, men det finns ju alltid möjlighet att låta Kristus och de bibliska gestalterna själva tala och att för övrigt göra sa gott man kan för att inte fördärva intrycket.
- Och den stora skolreformens verkningar ?
- Ha hittills knappast varit märkbara. De flesta barn, som skulle kunna komma i fråga för läroverket, äro redan där. Jag kan endast anteckna ett par, tre fall där den nya realskolan dragit till sig verkligt begåvade, fattiga barn, som annars skulle ha fått avstå från den högre undervisningen. Men det ar ju vackert sa, och om några ar äro förhållandena naturligtvis annorlunda.
Säkerligen skadar det icke, att lärarna ibland sjunga ut om kärleken till sitt kall. Aktar och älskar man icke själv sin gärning, kan man knappast begära andras respekt för densamma.
Blomster ur katekesagitatorernas örtagård. Ur Länstidningen i Vänersborg (h.) låna vi följande:
Bolstads socken har vågat trotsa en allsmäktig demokrati. Men nästa gång en socialistisk-ateistisk skollärare sätter sig på taburetten vid konungens rådsbord, sa måhända han deklarerar: »Bibeln skall avskaffas i skolorna.» Hittills har man blott vågat avskaffa »lilla bibeln» - -. Skall kyrkfolket även då tacka och ta emot?
Jör prosten Engström själv och för Bolstads socken har förvisso den väg de beträtt blivit en via dolorosa. Socknen i sin helhet får betala. Bonden lämnar sin andel in natura. Skolläraren avstår från sitt dyrtidstillägg. Prästboställets husgeråd och möbler skola säljas. En storslagen bild i en avkristnad tid.
Efter kyrkomötets beslut i katekesfrågan ar tonen från de schartauanska prästernas sida något mindre karsk an förut. Då hotades med både bondetåg och nationalinsamlingar. Nu vädjas till medlidandet. Någon annons om försäljning av Bolstads-prästens bohag ha vi emellertid inte ännu sett till. Och till dess kunna vi nog ta det hela med ro.
dagen.
Förutsättningar.
När 1928 ars lönekommitté tillsattes och direktiven för dess arbete blevo kända, ägnade Svensk Läraretidning en skarp och berättigad kritik både åt personval och direktivens innebörd. Det konstaterades, att det parlamentariska inslaget helt utgjordes av motståndare till en ordentlig reglering av lärarlönerna, och att direktiven pekade på en nedskärning av de lönebelopp, som lärarlönekommittén funnit rimliga, därest lärarna skulle rättvist inplaceras i det statliga lönesystemet.
Det rådde sedermera en lång tystnad kring kommitténs arbete. Fram mot jultiden i fjol förspordes, att kommittén fått en underhandsremiss beträffande en ifrågasatt provisorisk avlöningsförbättring åt lärarna. När yttrandet blev bekant, visade det sig visserligen, att kommittémajoriteten i stort sett tillstyrkt förslaget, men motiveringen var föga uppmuntrande. Den föranledde ock regeringen att för folk-skollärarkårens vidkommande föreslå en nedsättning i de tilltänkta beloppen med 10 % för billigaste ort.
I slutet av september syntes i pressen en oklar kommuniké från kommitténs ordförande, generaldirektör Hamilton. Vi kommenterade den i nr 39 av Svensk Läraretidning. Det uppgavs då, att kommitténs huvudbetänkande tidigast kunde överlämnas till regeringen på våren 1930. Betänkandet skulle komma att innehålla själva principerna samt huvudsakligen de verk, som redan äro lönereglerade. Vi uttalade redan då vår förvåning över meddelandet i fråga men kunde på grund av bristande kännedom om läget ej göra en fullt säker tolkning av kommunikéns innebörd. Vi tillade: »I det längsta vilja vi hoppas, att detta icke innebär lärarlönef rågans ytterligare undanskjutande i det ovissa».
Vi närma oss nu slutet av ar 1929. Någon avsikt att undanskjuta lärarlönef rågan torde, åtminstone hos kommitténs ordförande, icke ha förelegat, då uttalandet i fråga formulerades. Men det ar klart, att for
varje månad, som går, utan att den sektion inom kommittén, som i första hand utreder lärarlönefrågan, kommer till någon ståndpunkt, ökas risken för ett sådant undanskjutande. Och man kan på goda grunder undra, varför det första betänkandet från lönekommitténs sida skall upptaga de verk, som redan äro reglerade. Det rimligaste vore väl, att man finge se det nya lönesystemet på en gång tillämpat för alla, både reglerade och oreglerade verk. Skall det hela däremot givas i småportioner, sa borde de oreglerade stå närmast till att först komma i fråga.
Lärarrepresentanterna i kommittén ha givetvis ett högeligen svårt och otacksamt arbete. Ryktena veta berätta, att samarbetet mellan folkskolans och läroverkens representanter hela tiden varit och alltjämt ar det bästa, och detta ar självfallet en styrka. Men å andra sidan ha de säkerligen ett oerhört motstånd att kämpa med. Dels ar det kårens samlade krav att komma in i det statliga lönesystemet, som torde ha sina vedersakare här lika väl som i lärarlönekommittén. Dels ar det den lika viktiga frågan om placeringen i det blivande lönesystemet. Där finnas ju åtskilliga pinnhål mellan lä-rarlönekommitténs förslag och exempelvis den Kaiserska res^erva-tionen - alltid möjligheter till strid.
Från lärarnas sida kräves och måste krävas, att rättvisa skipas vid den blivande löneregleringen. Men skall detta ske, får intresset icke ett ögonblick slappna. En seger vinnes allra minst på detta område, utan att alla krafter samverka.
Enighet och vakenhet äro oundgängliga villkor för framgång. Samling kring S. A. F. och stöd för dess lönekamp måste vara parollen. Nu och framdeles!
S. A. F:s jubileumsfond.
Alla kretsar inom S. A. F. ha vid sina möten i höst behandlat frågan om skapande av en S. A. F: s jubileumsfond. Insamlingen avser hjälp åt behövande lärare och lärarinnor vid folk-och småskolor. Stor arbetslöshet råder f. n. Månd de unga lärarna. Svårast äro förhållandena otvivelaktigt ibland småskollärarna, men även hland övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
