- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
944

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

944

SVENSK LÄRARETIDNING,

Nr 47

vidare vittna om att författaren ägt ett lätt och smidigt språkligt handlag, sa historierna om allt som tassar och kryper, smyger och flyter få förmåga att en smula suggestivt påverka läsaren. Slutligen gäller det för diktaren att kunna fabulera. Kring kärnan av fakta måste vad som händer och sker under skogsfolkets dagar och nätter vara spunnet och virat sa, att det blir äventyrets spänning och svikt över det hela.

Den unge värmlänning, som debuterar med »De snabba vingarna», ar tydligen en bekantskap, som ar värd att lära kanna. Han måtte ha haft ögon, öron och alla sinnen synnerligen väl inställda vid sina studier i skog och mark, ty resultatet, sådant det föreligger i hans bok, har blivit synnerligen gott. Skildringen ar full av liv och händelser, utan longörer, och mättad av spänning samt därtill sa roande och underhållande, som endast den goda djurboken kan vara. Boken har löst sin vanskliga uppgift alldeles finfint.

Sa handlar den visst inte bara om hökar, utan det ar ett rikt och representativt följe av skogens större och mindre bebyggare, som föres fram. Det ar småfåglar, sorkar och råttor såväl som spindlar, skalbaggar, trollsländor och andra kryp. De kunna .kallas småfolket i skogen. Vidare komma harar, ekorrar, rävar och grävlingar, mård och utter, tjäder och orre, hackspett och duva och många andra. Men först och sist ar det förstås ändå Gulklo, duvhökhannen, den väldige jägaren, skogens skräck, vilken kommer när man minst anar honom, och som själv knappast fruktar någon. Stark och djärv, rovlysten och obändig tar han sin tribut dag ut och dag in, sommar och vinter. Flygande som fyrfota slår han sina kroksablar uti. Döda för att leva, det ar hans livsprincip. Den rövaren måste man vara på vakt emot, och det ar man, - tills han nästa gång kommer och överraskar.

Bokens äventyrsfärg och rikedom av biologiskt vetande gör den till ett välkommet förvärv för bibliotekens ungdomsavdelningar, men den försvarar utmärkt en plats i varje annan boksamling också. Förlaget ar att gratulera. Det har lagt en ny ackvisition till de månora förutvarande. B. E.

Folkskolans räknebok. Av Värner Rydén och Heduiq Norgren. Femte delen. P-A. Norstedt & Söners förlag 1929. Pris 70 öre.

En allmänt känd men ännu ej i tillbörlig omfattning tillämpad pedagogisk regel säger, att barnen i skolan böra lära för livet och ej blott för skolan. Denna maxim bör uppenbarligen framförallt beaktas av dem, som hava sig ungdomens fostran och undervisning anförtrodd i fortsättningsskolåldern, samt av dem, som skriva läroböcker för detta åldersstadium. Fortsättningsskolan liksom folkskolans 7: e klass har nämligen

i eminent grad till uppgift att förbereda de unga for verksamheten i det praktiska livets tjänst, varjämte de unga själva med sin kritiska inställning på detta åldersstadium fordra, att det i skolan meddelade skall vara praktiskt värdefullt samt hava nyhetens behag.

I Värner Rydéns och Hedvig Nor-grens räknebok för folkskolans 7 : e klass och fortsättningsskolan äro ovannämnda synpunkter på ett utmärkt sätt tillgodosedda. Förf. hava nämligen synnerligen väl lyckats i sin strävan »att bereda utrymme åt de grenar av räkneundervisningen, som äga särskild betydelse för det praktiska livet». Exemplen äro med bästa urskiljning hämtade från arbets- och samhällslivets olika områden och därjämte systematiskt ordnade ined hänsyn till sina praktiska syften. Särskilda avsnitt av framställningen äro ägnade post-, telegraf- och järnvägstaxorna, räkningar, utländska mynt, bolagsräkning, procenträkning, rabatt, bruttovikt, tara och nettovikt, vinst- och förlusträkning, ränteräkning, ränta på ränta, försäkring, växlar samt aktier och obligationer. Även exemplen till läran om hela tal och bråk, till reguladetri-framställningen samt till den väl avvägda geometriska kursen hava genomgående praktiskt innehåll och verka välgörande naturliga. Ändamålsenligheten och det psykologiskt riktiga i denna praktiska inriktning av räknearbetet på detta åldersstadium kommer säkerligen att visa sig bi. a. genom ett ökat intresse för räkneundervisningen från de ungas sida i de skolor, där denna räknebok kommer till användning.

För övrigt kännetecknas framställningen i denna del liksom i de föregående delarna av Folkskolans räknebok av reda och klarhet samt pedagogisk följdriktighet. Huvudräkningen tillgodoses genom lämpliga uppgifter i tillbörlig omfattning. I detta sammanhang må framhållas det psykologiskt riktiga uti, att barnen få ha texten till huvudräkningsexemplen framför sig, ty i annat fall komma minnet och affektlabiliteten alltför ofta att otillbörligt inverka på det egentliga räknearbetet.

Författarnas framställning av ekvationsläran ar särskilt inriktad på procent- och ränteräkningen, vilket otvivelaktigt också ar riktigt, när det gäller en lärobok för folk- och fortsättningssko-lans elever. Ekvationsräkning kan nämligen vara mycket lämplig, då det gäller lösningen av vissa procent- och ränteproblem, men dess formellt bildande betydelse torde däremot vara ganska tvivelaktig åtminstone för de åsyftade eleverna. Därför ar det riktigt att - såsom författarna här gjort - lägga huvudvikten vid inövandet av rent aritmetiska lösningsmetoder och använda ekva-tiorismetoden endast i sådana fall, där denna erbjuder bestämda praktiska fördelar.

Antalet övningsexempel ar i detta häfte mycket stort, vilket också medför be-

stämda fördelar. Läraren blir nämligen därigenom i tillfälle att göra ett för hans klass och de olika eleverna lämpligt urval av exempel, varjämte han kan sysselsätta^även de bast begåvade barnen i klassen i full utsträckning.

Femte delen av Folkskolans räknebok synes mig sålunda vara ett arbete med stora förtjänster i olika avseenden, och den kan därför på det bästa anbefallas till vidsträckt användning såväl i folkskolans 7: e klass som i fortsättningsskolan. Önskvärt ar, att jämväl denna del kompletteras med en serie provräk-ningsblad, ty dessa hava ovedersägligen en viktig uppgift att fylla, allra helst om de bliva lika utmärkta, som de av förf: a för klasserna 3-6 tidigare utgivna.

Herman Siegvald.

Minnesskrift över Stockholms folkskollärarförening» femtio-års jubileum i Stockholms stadshus den 25 maj 1929

ar titeln på ett häfte om 46 sidor, utgivet av styrelsen för Stockholms folkskollärarförening. Skriften upptager de tal och anföranden, som höllos vid minnesfesten i fråga. Vidare återgives den för festen skrivna kantaten, ingångna telegram m. m. Minnesskriften har i första hand sitt värde för den jubilerande föreningens medlemmar, men dess innehåll torde kunna påräkna uppmärksamhet hos varje skolhistorie- eller föreningsintresserad lärare och lärarinna.

ord.

Landsbygdskåren.
Det ar synnerligen glädjande, att landsbygdskårens minimala delaktighet i ledningen av S. A. F:s angelägenheter börjar ådraga sig allmän uppmärksamhet och ställes under debatt.
I nr 42 av Sv. Ltg ha representanter för Ystadstraktens lärarförening framlagt ett förslag, som enligt föreningens mening skulle råda bot på missförhållandet. Mot detta förslag torde emellertid befogade anmärkningar kunna göras.
För det första skulle sa väl i valutskotten inom länen som vid »riksmötet» deltaga även stadslärare och dessa skulle utan tvivel få ett rätt stort inflytande på nomineringen ä\en av landsbygdsrepresentanter. Det kunde alltför ofta hända, att de vid stridiga meningar komme att bli utslagsgivande, bli tungan på vågen, vilket nog inte alltid bleve till landsbygdens fromma.
Vidare föreslås, att en lista med inte mindre an 25 namn med plats för ännu flera skulle utsändas som ett slags provkarta till ledning för valet. En sa stor mängd kandidater ha väl aldrig någonsin förekommit vid ett centralstyrelseval och röstsplittringen bleve antagligen sa stor, att valet lika väl kunnat avgöras genom lottning mellan de 25.
Med tämligen stor säkerhet kan man emellertid antaga, att styrelserna för de olika grupporganisationerna skulle ena sig om och arbeta för en av dem uppgjord lista, och sa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0944.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free