- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
955

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 48

SVENSK LÄRARETIDNING.

953

Nya böcker för skolbiblioteket.

Flickböcker.

Om det med skäl kan påstås, att s. k. pojkböcker äro en lektyr, som livligt uppskattas även av en mängd flickor, sa torde det däremot ej lata sig göra att vända på satsen och säga, att många pojkar med förtjusning läsa s. k. flickböcker. De flesta pojkar i 13-16-årsål-dern avvisa med stolt förakt en »tösbok». Högst sällan händer det, att en skolbibliotekarie får hora ett sa välvilligt omdöme från pojkhåll om den sortens böcker som det en 16-årsyngling anförtrodde mig i varas: »Bidar flick-r omaner na ar inte alltid sa fåniga.» Pojken hade haft nog mod att låna och läsa en del av dessa böcker, som hans jämnåriga föraktade utan att känna till, och han var nog självständig och fördomsfri att medge, att han haft nöje av lektyren. Jag undrar om inte många pojkar skulle göra samma erfarenhet som han, om de kunde frigöra sig från den språkets makt över tanken, som kommer nio pojkar av tio att vägra att läsa en flickbok. I själva verket skulle nog åtskilliga av dessa flickböcker också kunna kallas pojkböcker i sa måtto, att det finns både pojkar och äventyr i dem. I denna lilla uppsats kommer jag emellertid att taga flickböcker i betydelsen sådana böcker, som i regel utgöra en älsklingslektyr för flickor i ton-åren. Som typ for genren kunna de gamla Katy-böckerna tjäna.

Tar man en överblick över vad fjolåret hade att bjuda av nya flickböcker, konstaterar man som vanligt en påfallande brist på svenska originalarbeten. Det ar egentligen endast två sådana, som kunna anbefallas till inköp för våra skolbibliotek: Birgit Lange, Ann-Mari flygfärdig (Geber. 2 : 90, inb. 3 : 50) och Maja Jäderin-Hagfors, Flickorna på Uppåkra (Hökerberg. 2:75). Den förstnämnda ar en fortsättning på förra årets Karl-Petters Ann-Mari och låter oss följa Ann-Mari genom ton-åren fram till den första »stora» förälskelsen med ty åtföljande besvikelse. Det ar en alltigenom fin och sympatisk skildring, som utan tvekan kan rekommenderas för flickor i 15-18-årsåldern. Samma åldersstadium kommer säkert att högt uppskatta Flickorna på Uppåkra. Motivet ar just sådant som flickor i de åren älska: en skara unga systrar, som måste försörja sig och sin mor med eget arbete, gripa sig käckt an med den till synes alltför svara uppgiften att sköta en lantgård och klara uppgiften storartat. En äldre och skeptisk läsare kan möjligen anmärka på ett och annat, såsom t. ex. att förf. later det gå alltför lekande lätt för sina hjältinnor att övervinna de svårigheter, som hönsskötsel och jordbruk torde erbjuda, eller att karaktärsteckningen av de många systrarna blir litet ytlig, men boken ar skri-

ven med en fart och ett gott humör, som avväpnar kritiken.

Ett tredje svenskt original, som bär underrubriken flickroman, ar Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Det stora beslutet (Åhlén & Åkerlunds ungdomsböcker. Kart. 4: 25). Boken ar förmodligen avsedd för en äldre läsekrets an vara skolbiblioteks. Den hör till den bland ungdomslitteraturen mycket vanliga sort, som ingen tar skada av att läsa men som det inte heller ar någon förlust att inte ha läst.

Kanske bör jag i denna grupp även ta med en förträfflig bok för de små flickorna (och pojkarna!) : Frida Åslund, Frida i P er-N ils-går den (Folkskolans barntidn. Barnbibi. Kamraterna 27. Kart. 2 kr.). Boken ar en frisk och naturlig barnskildring, som det ar ett nöje att läsa.

Komma vi sa till översättningarnas mångfald, måste det erkännas, att de engelska intaga främsta rummet, inte bara kvantitativt utan framför allt i fråga om kvalitet. Nya för året äro L. M. Montgomery, Lilla Marilla (Gleerups ungdomsböcker 64. Kart. 4:75). Ethel Barrett, Glädjens hemvist (Nytt bibliotek för barn och ungdom 81. Fritzes bokf. Inb. 3: 25) och Dorothea Moore, En flicka med ruter i (Bonnier, Önske-böckerna. Kart. 5 : 25). Alla tre äro värda en plats i skolbiblioteket. Första priset tages dock avgjort av Lilla Marilla, Denna bok ar den sjätte och förmodligen sista i Anne på Grönkulla-serien. Vilka betänkligheter man an må hysa mot fortsättningsböcker, måste det dock sägas, att Lilla Marilla bor finnas i varje skolbibliotek och läsas av både pojkar och flickor. Det ar inte alls nödvändigt att ha läst alla de fem föregående böckerna i serien, man blir lätt förtrogen med miljön anda. Denna Anne-bok skildrar det sista stora krigets verkningar i den lugna vrå av världen, där Anne och hennes familj har sin varelse. Säkert ha vi, som upplevde kriget, lite var märkt hur detta, som för oss var en fruktansvärd verklighet, för den ungdom, som nu sitter i skolbänkarna framför oss, ar ungefär lika overkligt som alla andra krig. Helt naturligt för resten, eftersom endast det i verkligheten eller fantasien upplevda någonsin kan bli en realitet för oss. Lilla Marilla kan for vår tids ungdomar bli en hjälp att förstå vad ett krig ar. De få se människor som de lärt sig hålla av ryckas bort, de se dem som lämnas kvar sörja och lida, de få själva erfara något av det som en äldre generation erfor inför det verkliga kriget: beundran för modet, fasa för blodsutgjutelsen och ödeläggelsen, övertygelsen om krigets meningslösa grymhet. På sa satt kan denna bok bli en fredspredikan i en form, som barn kunna tillgodogöra sig. »Var den rolig?» frågade jag en flicka, som fått låna Lilla Marilla, innan jag själv läst boken. »Inte rolig, men bra», svarade hon med alldeles särskilt eftertryck.

I den gladare genren gå Barretts och Moores böcker, som för övrigt båda handla om en flicka med ruter i och med hjärtat på rätta stället. Tack vare dessa goda egenskaper lyckas de bada hjältinnorna på ett underbart sätt ställa allting till rätta, den ena i sina farföräldrars gamla gästgivaregård, som hon förvandlar till »Glädjens hemvisit», den andra i en tämligen förfallen engelsk flickpension, som tack vare hennes energiska ingripande och en del av hennes ärvda millioner går en ny blomstring till mötes.
Bland översättningarna från engelskan märkas dessutom ett stort antal nya upplagor av tidigare tryckta arbeten: Louise Alcott, Unga kvinnor; Ethel Turner, Lilla kusinen och Sju syskon; John Habberton, B\essie och hennes bröder, samtliga i serien Wahlströms ungdomsböcker, samt Susan Coolidge, Katy i hemmet och Vad Katy gjorde sedan, bada på Fritzes förlag i serien Nytt bibliotek för barn och ungdom. De flesta av dessa ha ju sedan gammalt sin givna plats i vara skolbibliotek och tyckas på intet satt ha förlorat sin förmåga att vinna de ungas hjärtan. Ny för undertecknad var John Habbertons bok, och det ar med nöje jag konstaterar, att det var synnerligen angenämt att lära känna Bessie * och hennes bröder. Habberton ar en barnpsykolog av rang - vem minns inte hans »Helens småttingar» ! - och även vuxet folk kan ha nytta och nöje av att läsa hans barnskildringar.
Ganska talrika äro översättningarna från danskan: Bertha Holst, Blindbock (Bonnier, Önskeböckerna. Kart 4:25), Anna Baadsgaard, I valet och kvalet (Wahlströms flickböcker 105), Ingeborg Vollquartz, Guld fågeln (samma serie 111), Anna-Lisa av samma förf. (Åhlén & Åkerlunds ungdomsböcker. Kart. 4: 25). Dessutom nya upplagor av Anna Baadsgaard, En modern flicka och Anne Lykke, Tre flickor på äventyr, båda i serien Wahlströms flickböcker.
Av de danska författarinnorna står säkert Bertha Holst främst som barnskildrare. Detta omdöme grundar sig dock snarast på hennes tidigare arbeten, t. ex. den förträffliga Spirrevipp. Beträffande hennes senast översatta bok, Blindbock, ställer sig undertecknad tveksam. Ämnet ar tragiskt: en stackars 14-års pojke blir obotligt blind till följd av ett hjältemodigt försök att rädda en hund från att drunkna i en kalkgrav. Det ar möjligt att skildringen ar psykologiskt riktig, men boken gör ett sa starkt beklämmande intryck, att jag för min del inte gärna skulle vilja sätta den i händerna på ett barn, åtminstone inte ett känsligt barn.
Av de övriga danska böckerna borde enligt min mening endast en kunna komma i fråga till inköp for skolbibliotek, nämligen Anna Baadsgaards I valet och kvalet. Motivet ar inte särskilt originellt: en ung föräldralös flicka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0955.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free