Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 49
sistnämnda uppfattning. Det lärostoff i ämnet kristendomskunskap, som med hänsyn till barnens mottaglighet lämpligen kan upptagas på småskolestadiet, ar icke av större omfattning an att det mycket val kan medhinnas på den i timplanerna anslagna tiden, och en ökning skulle medföra, att kursplan och timplan i förevarande hänseende icke skulle komma att på lämpligt sätt motsvara varandra. Som känt ar, har kravet på en utökning av tiden för ämnet inom den egentliga folkskolan blivit i viss utsträckning tillgodosett genom bestämmelsen i mom. l av nådiga kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen av’ kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor, nämligen beträffande timtalet i klasserna fem och sex. De nu föreliggande yrkandena på ytterligare ökning av tiden avse därför huvudsakligen klasserna tre och fyra. Det ar emellertid att märka, att en ökning av tiden för kristendomsämnet måste medföra en minskning av tiden för andra ämnen. En åtgärd, vilken skulle kunna medföra en generell ökning av det åt kristendomskunskap anslagna timtalet i de ifrågavarande klasserna, synes därför icke böra företagas, utan att tvingande skäl därtill föreligga. Det erbjuder emellertid enligt Överstyrelsens mening icke någon egentlig svårighet att med den nu fastställda tiden medhinna den lärokurs i kristendomskunskap för tredje och fjärde klasserna, som enligt undervisningsplanen där skall genomgås, nämligen -väsentligen ett urval av för barnen lämpliga stycken ur bibeln, för tredje klassen valda ur gamla testamentet och för fjärde klassen ur nya testamentet, i bada fallen huvudsakligen sådana, som innehålla berättelser. Yrkandena om mera tid för ämnet i nu ifrågavarande klasser synas ock i allmänhet hava framl|pmmit i samband med uttalade önskemål om kursernas utökning på detta skolstadium, huvudsakligen med katekesläsning. Ett ståndpunktstagande till frågan om utökning av tiden blir därför i viss mån beroende av den ställning man intager till nämnda önskemål. Till denna angelägenhet återkommer Överstyrelsen i det följande.
För övrigt må uppmärksammas, att bestämmelserna angående undervisningsplanens tillämpning redan nu medgiva möjlighet till en mindre utökning av tiden för kristendomsundervisningen, där särskilda förhållanden därtill föranleda. Det ar Överstyrelsen bekant, att denna möjlighet i- åtskilliga fall blivit utnyttjad just beträffande timantalet i tredje och fjärde klasserna.
Kursplanen. Vad därefter kursplanen i ämnet beträffar, må först framhållas, att den framkomna kritiken i allmänhet icke riktar sig* mot kursplanens grundtankar. Tvärt om uttalas i de inkomna yttrandena, oaktat man där helt naturligt huvudsakligen sysselsätter sig med frågan om önskvärda ändringar, dock i åtskilliga fall erkännande omdömen beträffande de principer, som ligga till grund for kursplanen, och någon mera utbredd opposition mot dessa principer föreligger knappast. Redan häri ligger ett vägande skäl till att någon ändring i de grunder för kristendomsundervisningen, vilka i kursplanen kommit till uttryck, icke bor ifrågakomma. Därför talar dock enligt Överstyrelsens mening framför allt, att dessa grunder måste från pedagogisk synpunkt i och för sig anses riktiga. I sådant avseende må här erinras om att innehållsurval och metod skola lämpas efter barnanaturens mottaglighet och behov, att undervisningen i vidsträckt mån bör få en historisk inriktning, att innehållet framför allt bör hämtas från bibeln, att utöver det historiska stoff angående kristendomens uppkomst och utveckling, som föreligger i evangelierna och apostlagärningarna, jämväl böra medtagas konkreta och åskådliga för barnen tillgängliga berättelser och bilder ur kyrkans historia. Som en huvudsynpunkt angives, att ämnets olika grenar böra vid un-
dervisningen sammanhållas till en enhet, sa att barnen matte från kristendomsundervisningen medföra en samlad och levande bild av Jesus, hans liv och verk.
Det ar tydligt, att en undervisning lagd enligt de nyss angivna grundsatserna, icke kan från början bestämmas av rent systematiska synpunkter. I överensstämmelse härmed har i kristendomskunskap liksom i andra ämnen den systematiska sammanfattning, som med hänsyn till barnens intresse och fattningsförmåga kan förekomma, framskjutits mot folkskoletidens slut. Det kan ifrågasättas, om en sådan sammanfattning för det åldersstadium, vari barnen i folkskolans högsta klasser ännu befinna sig, i fråga om kristendomsämnet kan med framgång åstadkommas. En dylik sammanfattning har emellertid ansetts önskvärd och därför även upptagits i kursplanen.
Sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen. Just beträffande ifrågavarande kursmoment har i de inkomna f ramiställningarna kritik framställts. Sa har det anmärkts, att sammanfattningen blivit alltför starkt bunden vid Jesu bergspredikan, och ibland har den meningen gjorts gällande, att den anvisning i kursplanen (punkt 12), vari sammanfattningens beskaffenhet närmare angives, kunde tolkas sa, att densammas innehåll skulle uteslutande hämtas från bergspredikan. I detta hänseende må framhållas, att en anvisning av den karaktär, varom här ar fråga, icke torde vara avsedd att vara absolut bindande utan bör ses i ljuset av den allmänna föreskriften, att kursplanerna med anvisningar skola tjäna till huvudsaklig ledning. Men även om man bortser härifrån, synes icke anvisningens ordalydelse kunna lämna stöd för den uppfattningen, att sammanfattningen skall grundas uteslutande på bergspredikan. Tydligtvis ar meningen, att sammanfattningen vid undervisningen bör följa omedelbart efter behandlingen av Jesu bergspredikan och att dennas innehåll i särskild grad bör tillgodo-görais vid densamma men att därjämte även annat förut behandlat läroinnehåll därvid bör läggas till grund. Det heter nämligen, att de religiösa och sedliga intryck och lärdomar barnen erhållit under de föregående åren skola återupplivas, sammanfattas och fördjupas, sa att de på detta sätt erhålla en mera samlad, efter deras mottaglighet och behov avpassad bild av den kristna tros- och livsåskådningen. Att härur utläsa, att sammanfattningens innehåll skall hämtas endast från bergspredikan, synes sålunda knappast möjligt, då enligt kursfördelningen bergspredikan skall förekomma blott under ett ar nämligen under just det, varunder sammanfattningen ingår i kursen. Å andra sidan torde det vara varken möjligt eller riktigt att göra den sammanfattning det här gäller utan att i väsentliga stycken tillgodogöra sig bergspredikans innehåll.
Den här angivna meningen angående förhållandet mellan bergspredikan och sammanfattningen styrkes därav, att samma uppfattning kommit till uttryck i ett av vederbörande departementschef den 5 november 1920 avgivet yttrande till statsrådsprotokollet i samband med beslut om utlysande av en pristävlan för åstadkommande av en handledning för läraren i fråga om den i folkskolans undervisningsplan anbefallda sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen. Departementschefen framhöll nämligen, att den sammanfattande framställningen borde i främsta rummet grundas på bergspredikan men därjämte även bygga på Jesu undervisning i allmänhet i evangelierna ävensom i övrigt enligt undervisningsplanens anvisning utnyttja de religiösa och sedliga lärdomar barnen vid läsningen av den heliga skrift tidigare böra hava inhämtat.
Ett ytterligare stod för den här angivna uppfattningen ligger däri, att de läroböcker, avsedda att av barnen användas vid den ifrågavarande sammanfattningen, vilka av Skolöverstyrelsen godkänts, i regel upptagit även
annat läroinnehåll an sådant, som hämtats omedelbart från bergspredikan.
Med hänsyn till vad nu anförts finner Överstyrelsen det icke påkallat att utan samband med en verklig revision av undervisningsplanen företaga en omarbetning av den anvisning, som avser sammanfattningen. En dylik omarbetning finge en rent formell karaktär och bleve därföir utan någon reell betydelse.
Lärobok för sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen. I förevarande sammanhang kommer också frågan om användningen av lärobok vid det moment i undervisningen, varom här ar tal. I den nyss-berörda anvisningen heter det, att den ifrågavarande delen av undervisningen skall sa anordnas, att den ej påkallar användning av någon särskild lärobok. Även om häri icke ligger ett absolut förbud mot att begagna en lärobok, ar det tydligt, att i anvisningen gives en bestämd anbefallning att undvika läroboks användande. Emellertid har i detta hänseende ändring redan vidtagits. I det underdåniga utlåtande, som Överstyrelsen den 14 juni 1921 avgav med anledning av åtskilliga till Överstyrelsen remitterade framställningar angående folkskolans kristendomsundervisning, framhöll Överstyrelsen, att erfarenheten givit vid handen, att man i allmänhet inom folkskolan önskade en lärobok för sammanfattningen av den kristna tros-och livsåskådningen, och Överstyrelsen framlade därför förslag om en författningsändring, varigenom tydligt framginge, att sådan lärobok vore tillåten, och vari lämnades närmare föreskrift om dennas beskaffenhet. Detta Överstyrelsens förslag vann Eders Kungl. Maj: ts gillande, och i nådiga kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen av kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor ingår ett moment, varav tydligt framgår, att lärobok vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsuppfattningen får användas, och vari gives föreskrift, att sådan lärobok skall ansluta sig till kursplanen med anvisningar samt vara för ändamålet godkänd i den ordning, som ar föreskriven genom kungörelsen den 28 maj 1920 (nr 259) angående bestämmande av läroböcker for kristendomsundervisningen vid vissa läroanstalter i riket.
På grund av vad sålunda av Eders Kungl. Maj: t föreskrivits bör det ej kunna råda något tvivel om att lärobok vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen får i folkskolan användas. Intet skoldistrikt i riket kan sålunda känna sig lagligen förhindrat att införa särskild lärobok för sammanfattningen av den kristna tros-och livsåskådningen. Överstyrelsen utgiver varje ar en förteckning över läro- och läseböcker, som jämlikt ovannämnda kungörelse blivit antagna, varvid särskilt angivas de läroböcker, som äro medgivna för folkskolans sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen.
Att dylik lärobok bör vara utarbetad med särskild hänsyn till vad som i den allmänna undervisningsplanen angives rörande kristendomsundervisningen synes vara självklart, då den skall tjäna till hjälp vid en sammanfattning av det innehåll, som i enlighet med kursplanen förut vid nämnda undervisning blivit genomgånget.
Åtskilliga läroböcker, utarbetade i enlighet med de givna bestämmelserna, hava kommit till stånd och blivit av Överstyrelsen godkända. För närvarande föreligga femton sådana arbeten. Dessa läroböcker hava också i stor utsträckning kommit till användning vid undervisningen.
Katekesen. I förevarande sammanhang framträder också frågan om den ställning Luthers lilla katekes bör intaga inom folkskolans kristendomsundervisning. I detta hänseende har, såsom av den förut lämnade redogörelsen for de framställda yrkandena inhämtats, hemställan gjorts om att Luthers lilla katekes skulle användas som lärobok för sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
