Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 49
SVENSK LÄRARTIDNING.
981
Skolan och fredsfrågan. I Sydöstra Sveriges Dagblad (s) läsa vi en artikel om detta ämne, som i åtskilliga hänseenden ar agnad att tala till skolans man och kvinnor. Det ar märket J. A. H-n, som slutar en av varm idealitet buren betraktelse med följande:
Efter denna världskatastrof bor ej finnas en enda bok i våra skolor, som på något sätt förhärligar kriget. I stället bör det släkte, som föddes under dessa ödesdigra ar, få veta sanningen om vad som skett och. vad som ytterligare kan komma att ske, därest ej folket tar saken i egna händer och bannlyser kriget. Historierna om krigshjältarna och döden på »ärans fait» ha haft sin tid och ha tvivelsutan haft sitt berättigande i många fall. Med vara dagars krig, sett vid sidan av mänsklighetens vag fram mot internationalism, ljus och frihet, ställer det sig annorlunda. Detta ar något som bör klargöras för de unga, och man kan våga påstå, att det bör ingå i vår skolundervisning.
Författaren ar en man av den svenska arbetarrörelsens gamla stam, en av F. V. Thorssons jämnåriga och arbetskamrater, en man som svultit for sina ideer men aldrig givit tappt. Kanhända ha vi ett och annat att ta vara på i hans påpekanden, synpunkter som ej alltid röna tillräckligt beaktande i skolans vardagsliv.
Trafikundervisning i skolorna. I
Svenska stadsförbundets tidskrift har polisintendenten H. Björkman skrivit en intressant uppsats om ovanstående ämne. Författaren önskar helst en obligatorisk trafikundervisning i enlighet med vad som förekommer här och var i utlandet.
Men om traifikkännedom som obligatoriskt läroämne ar ett önskemål, .som möjligen icke går att förverkliga inom de närmaste åren, skall skolan likväl, blott den har intresse för saken och vill offra någon stund då och då åt ämnet, även med enkla medel -verksamt kunna bidraga till ungdomens trafikuppfostran. De sista 5 minuterna på skolschemat kunna lärarna sålunda använda till att tala mod barnen om huru de böra uppträda på gatan for att skydda sig mot olyckor på vägen till och från skolan. Olika trafikämnen kunna vidare göras till föremål for uppsatsskrivning, och under teckningslektionerna kunna barnen få i uppdrag att efter fritt val utföra en trafikskiss, som sedan ibör bedömas jämväl ur trafiksynpunkt. Ett eller annat trafikföredrag med ljusbilder eller förevisan-do av någon trafikfilm under terminens gång skulle givetvis vara av stort värde, liksom även praktiska övningar. Om skolmyndigheterna slutligen funne anledning att i denna angelägenhet söka samarbete med polismyndigheterna, skulle ett sådant initiativ helt säkert hälsas med tillfredsställelse av dessa och vara till gagn for undervisningen.
For nya undervisningsämnen måste den svenska folkskolan betacka sig, sa länge dess undervisningstid ar sa onaturligt kort, som den i regeln f. n. ar. Om Sverige däremot beslöte lsig för en undervisningstid sådan som de flesta andra kulturfolks, d. v. s. en 8- eller
åtminstone 7-årig, sa yppades möjlighet att tillgodose undervisningsbehov, som den nutida utvecklingen skapar.
Härmed ha vi icke sagt, att icke ett och annat även nu kan göras för den sak, som författaren vill främja. I Svensk Läraretidning återgavs for en tid sedan referat av ett föredrag, som hållits av en Hälsingborgs-lärare, och som utvisade, att man i lärarkretsar icke står främmande for åtskilliga av författarens synpunkter.
Svenska Dagbladet har svarat an en
gång i polemiken om ansvaret for realskolans dåliga undervisningsplan. Svaret ar typiskt for den art av saklighet, som präglar den bottenskolefient-liga pressen, när den ställes mot väggen för rena osanningar. Den bara återupprepar sina påståenden att en »sam-läsning mellan femårig och fyraårig realskola ar nödvändig av statsfinansiella skal» och tillägger:
Förstår hr Rydén nu sammanhanget? Därest sa icke ar fallet, kan det endast bero på att det för honom, när det gäller den fyraåriga realskolan, icke existerar statsfinansiella skäl. Han resonerar om den fyraåriga realskolan som kolingen om spriten: den kan inte bli för dyr, den ar alltid värd sina pengar.
Då emellertid den fyraåriga realskolan icke för andra har detta ojämförliga känslovärde, som höjer den över alla statsfinansiella betänkligheter, borde det vara en skyldighet för hr Rydén, liksom för den av honom åberopade skribenten i Soc.-Dem., att nu, var i sin tidning, återkalla beskyllningarna för lögn och upplysa sin läsekrets om sanningen. Det skulle tillika vara en yttring av taktisk klokhet. Tanken på samläsning kan ju ändå icke undQrtryckas; den tvingar sig fram, och det snart. Då kan sanningen icke längre döljas.
Dess bättre finnes ett dokument, som objektivt kan bestyrka, att tidningen far med osanning. Vid 1927 års skol-utskotts betänkande var fogad en tablå över varje läroverks organisation i detalj. Av denna framgår, att samläsning mellan de olika realskoletyp ernås klasser icke ifrågasattes vid ett enda läroverk i Sverige utom beträffande real-skolans högsta klass.
Sa var den nya läroverksorganisationen tänkt och beslutad. Det ar hr Bergqvist och hans kumpaner, som hittat på samläsning redan två ar tidigare och därmed förstört realskolans undervisningsplan.
Förstås den saken nu?
5. A. F:s jubileumsinsamling avser att åstadkomma en hjälpfond för behövande lärare och lärarinnor-
dagen.
Katekes på bakvägar.
De förstahandsreflexioner angående teologernas inom skolöverstyrelsen särmeningar t beträffande folkskolans kristendomsundervis-ning, som kommo till uttryck i förra numret av Svensk Läraretidning, ha vunnit i styrka vid den mera ingående granskning av deras förslag, som sedan dess varit möjlig. Visserligen lia vi ingen anledning att frångå den uppfattningen, att förslaget från deras sida ar menat just -sa, som de motiverat detsamma. Men ju mer man tänker sig in i den praktiska tillämpningen av deras förslag, dess bestämdare måste varnas för dess antagande.
Säkerligen har Karlstadstidningen rätt i sin på annat ställe återgivna uppfattning, att den föreslagna ändringen i anvisningarnas punkt 5 både kan komma och mången gång kommer att medföra, att katekesutanläsning rubb och stubb den vägen åter slappes in i folkskolan. Och omredigeringen av punkt 15 med dess strykande av åtskilligt, som nu står i vägen for katekes och utanläsning, kan öppna praktiskt taget obegränsade möjligheter att läroboksvägen göra undervisnings-planens tankar om intet.
För att styrka vår uppfattning om faran i detta hänseende torde det vara nog att erinra om sättet för granskning av läroböcker i kristendom. Grranskningsnämnden har en övervägande teologisk sammansättning. Inom överstyrelsen dominera teologerna vid handläggning av dessa frågor. Beslutanderätten tillkommer chefen-teologen. Strykas nu de hämmande föreskrifterna i fråga om lärobokens rent dogmatiska inriktning, sa kunna läroböcker, som till sin karaktär ingenting annat äro an förstuckna katekeser, med större lätthet godkännas. Och läroböcker, som av överstyrelsen godkänts, kunna sedermera icke gärna underkännas för användning i skoldistrikten.
Man skulle måhända vilja göra gällande, att ett sådant resonemang icke har ett underlag i verkligheten utan ar en ren tankekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
