Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 50
skolreform. Det ar i sanning talande illustrationer till intrigspelet i skolfrågan, som på detta sätt komma i dagen.
Ytligt sett kan det måhända tyckas, att det ar en mindre väsentlig fråga, om -samläsningen mellan de olika realskolelinjerna börjar några ar förr eller senare. Men vid första eftertanke måste envar finna, att sa icke kan vara förhållandet. Barnen i första klassen av den 4-åriga realskolan äro, åtminstone teoretiskt, två ar äldre an i första klassen av den femåriga realskolan och ha gått två ar längre i folkskolan. Att då redan i början av real-.skolestadiet anordna samläsning mellan klasserna måste fora till resultatet, att kursplanen blir förstörd för den ena av linjerna. I regeln blir det den femåriga realskolan, som blir lidande på anordningen, och Sv. D: s artikelförfattare hade också älskvärdheten antyda, att ett sådant resultat knappast borde framkalla klander från bot-tenskolevännernas sida.
På det sättet resonerar en cyniker, en människa utan respekt för varken egen eller andras övertygelse. Den, som nitälskar för Sveriges ungdom, kan ej ha mer an en önskan efter skolfrågans lösning 1927, nämligen den, att båda realskoletyperna göras sa bra, som överhuvud taget ar möjligt. Möjligheterna i detta hänseende förstöras ohjälpligt genom en lösning enligt den nu ifrågasatta organisationsplanen.
Med den liar gjorda invändningen ha vi träffat förslagets kärna både med avseende på »uppmjukningen» och i fråga om flickläroverkens organisation. Frågan om lyceerna torde aldrig ha varit någon hjärtesak från bottenskolevän-nernas sida. Förslaget om dessa läroanstalter har utgått från intresserade läroverksmän, som synas ha givit övertygande skäl för meningen, att lyceerna erbjöde en god skolform för barn, vilka redan från början inrikta sig på studentexamen. Skolutskottet 1927 ställde sig på en varsammare linje an k. m:t, i då det strök det föreslagna Härnö-ss|ids-lyceet. Visar erfarenheten, d.
v. s. en verklig sådan och icke en framintrigerad, att skolformen ej kommer att omfattas med förtroende i vårt land, lära väl inga stora strider komma att utkämpas kring den detaljen i 1927 års skolbeslut.
överhuvud taget ha vi uppfattat laget bland dem, som främjade 1927 års skolbeslut, på det sättet, att de äro fullt ut redobogna att stå för riksdagens då uttalade mening, att jämkningar böra vidtagas på grundval av vunna erfarenheter. Men säkerligen komma vi ej att stå ensamma om den uppfattningen, att det ar ren humbug att nu tala om några pålitliga erfarenheter. Varenda ärlig människa vet och måste erkänna, att den fyraåriga realskolan icke startat under förhållanden, som kunna anses såsom normala. Man vet också, att andra året visat bättre resultat i fråga om rekrytering an det första.
Och ännu en sak!
Nu föreslås, att den »förenade realskolelinjen» skall tillskapas efter mönster från den kommunala flickskolan. Vad vet man om denna organisationsform? Den ar en konstruktion av hr Bergqvist m. fi. och en synnerligen omtvistad sådan. Ingen enda kommunal flickskola har ännu arbetat en dag. Här finns icke ett uns av erfarenhet att bygga på. Hr Bergqvists auktoritet som skolorganisatör ar onekligen något ranglig att bygga på. Hans åsikter ha varit utomordentligt föränderliga. 11927 års Skolutskott höll man ett par dagar på med att från de olika sidorna citera hans verk »Våra skolor» till förmån for sina meningar. Till slut enades man om att avstå härifrån^ då, såsom en talare sade, bemälda auktoritet kunde åberopas till stöd för alla ståndpunkter.
Vi ha tidigare om den nu slutförda utredningen använt hårda ord. Det igångsattes på sin tid en enquéte bland folkskolestyrelserna i läroverksstäderna. Frågorna voro sådana och tiden för svars avgivande sådan, att vi betecknade det hela som »utredningshumbug». Då satte man upp indignerade ansikten. Men vad har det blivit av hela denna utredning? I betänkandet redovisas några siffror, som kunnat
inhämtas av vederbörande rektorer. Men var ar det övriga.? Svaren på alla frågorna? Var det insamlade materialet värdelöst? Eller passade det inte för utredningens syfte?
Frågorna göra sig själva.
Det ar mycket kring detta betänkande, som ger anledning till reflexioner och spörsmål. Trumelden i den bottenskolefientliga pressen ar icke minst ägnad att skapa misstro hos dem, som hålla på ett demokratiskt skolsystem.
En obestridlig fördel har betänkandet emellertid medfört, den som vi i början berörde: man har nu fått svar på frågan, varför realskolans undervisningsplan för ett ar sedan förstördes. I det hänseendet har demaskeringen kommit.
Bolstad.
I konseljen den 6 december avgjordes två ärenden, som under det gångna året i hög gr#d sysselsatt det allmänna intresset, nämligen frågan om ändring i folkskolans undervisningsplan samt om statsbidrag till lärarlönerna i Bolstads skoldistrikt.
De officiella meddelandena härom äro av följande lydelse:
K. m: t liar i fredagens konselj fattat beslut om ändrad lydelse av anvisningarna till kursplanen för ämnet kristendomskunskap i rikets folkskolor i enlighet med den mening, som i skolöverstyrelsens utlåtande anförts av generaldirektör Holmdahl och undervisningsrådet Walli.
K. m: t har vidare i fredagens konselj fattat beslut i frågan om statsbidrag till lärarlönerna i Bolstads församling. Regeringsrätten har tidigare avslagit de besvär, som anförts över länsstyrelsens beslut att vägra församlingen statsbidrag till dessa löner. Nu har regeringen även avslagit församlingens ansökan att, om besvären avsloges, av nåd dock erhålla statsbidraget ifråga.
Ehuru därom intet direkt utsäges, torde det första meddelandet innebära, att hela frågan om revision av 1919 års undervisningsplan i detta sammanhang avgjorts. Om innebörden i det fattade beslutet beträffande ändrad lydelse av anvisningarna till kursplanen i kristendom lämnar vår redogörelse i nr 48 av Svensk Läraretidning klarhet. Säkerligen kommer beslutet att framkalla mycken strid, och ansvaret härför faller helt på de for beslutet ansvariga.
Fallet Bolstad var ett sa uppenbart utslag av lagtrots, att utgången i ett rättssamhälle ej kunde bli mer an en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
