Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 50
SVENSK LÄRARETIDNING.
1009
eget organ, att S. S. F:s styrelse npp-tar frågan till behandling, att ärendet diskuteras vid ett kommande ombudsmöte, och att detsamma utsändes till behandling i lokalföreningarna.
Dr Siegvald, Lund, höll därefter föredrag om »Rubbningar i barnets själsliga utveckling och deras pedagogiska behandling».
Efteråt var samkväm anordnat för mötets deltagare.
Dödsfall.
BERTIL HAMMER.
Bertil Hammer.
Professorn i pedagogik vid Uppsala universitet Bertil Hammer har den l december avlidit efter några veckors sjukdom. Han var född 1877 och blev ar 1909 docent i pedagogik. Året därpå utnämndes han till innehavare av den då nyinrättade professuren i ämnet.
Som psykologisk och pedagogisk författare har Hammer utvecklat en omfattande verksamhet. Tidigast behandlade han en rad för pedagogiken centrala psykologiska problem: individualpsykologien, uppmärksamheten, iakttagelseförmågan, fantasien och barnpsykologiska frågor. Under senare ar har Hammers produktion företrädesvis omfattat praktisk psykologi och pedagogik samt uppfostrings-historia.
Gustaf Johnsson.
Efter en längre tids tärande sjukdom avled den 28 november i sitt hem i Borås folkskolläraren Gustaf Johnsson.
J. var född i Stenbrohults socken i Kronobergs län 1881 och avlade folkskollärarexamen i Växjö 1907. Efter ett kortare vikariat anställdes han som e. o. lärare vid Borås folkskolor 1908 och blev ordinarie 1911 med tjänstgöringen förlagd till Norrbyskolan. Under de senaste åren har J. upprepade gånger åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom.
J. var en plikttrogen och dugande lärare, allmänt avhållen av kamrater och lärjungar för sitt flärdfria, försynta väsen och sitt stillsamma, torroliga skämt. Ungdomens fysiska fostran låg honom varmt om hjärtat, och själv var han i yngre ar en hurtig idrottsman. Vid sidan av skolarbetet intresserade han sig mest för skytteväsendet och land-stormsrörelsen, där han - själv mästerskytt och innehavare av en imponerande prissamling – nedlagt ett uppskattat arbete.
Förutom av maka och minderårig son sörjes den bortgångne av en stor vänkrets och av kamrater, som i honom sågo »en rätt israelit, i vilken icke fanns något svek». _________________________________J. B.
All prenumeration å Svensk Läraretidning sker å närmaste postanstalt.
jCifteratur.
Orientens forntidskultur. Andra bandet. Serien Kulturhistoriskt bibliotek. P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm. Pris 8: 75.
När historieskrivningen i våra dagar söker att skildra Österlandets säregna kulturformer, ar den icke längre hänvisad blott till de torftiga meddelanden, som Herodotos, Strabo eller andra klassiska författare ha bevarat åt oss. Alltsedan kilskriftens och hieroglyfernas hemligheter blivit avslöjade, har ständigt nytt material kommit i dagen vid de storslagna utgrävningarna. Under de senaste åren har den gamla stridsfrågan om den egyptiska kulturens prioritet på nytt.kommit i förgrunden. Det ser ut, som om gravfynden i Ur skulle komma att medföra en omvärdering till främre Asiens förmån.
I den nyligen utkomna andra delen av Orientens forntidskultur behandlar H. O. Lange det gamla Egyptens kultur. Han ger en utförlig skildring av huru livet tedde sig under olika perioder av Egyptens skiftande historia. Den materiella kulturen har i många avseenden bibehållit sig ända till våra dagar - även om mycket av densamma under tidernas lopp av gravplundrare och turister blivit bortfört eller förstört. Den egyptiska kulturen har dock aldrig kommit att utöva ett sa stort inflytande som den judiska och den grekiska, »Den saknade», säger förf., »den judiska kulturens gud-sideal <och den grekiska kulturens människoideal, och det blev huvudsakligen på det praktiska livets områden, som egytierna nådde långt.»
Den framställning, som prof. K. L. Tallquist lämnar av kulturen i Assyrien och Babylonien, ar synnerligen välskriven och intressant. De senaste decenniernas utgrävningar ha givit oss en i många avseenden ny uppfattning av denna kultur. Det ar icke blott den rent materiella odlingen, som når högt, utan vi finna här ansatser till en lagstiftning i många avseenden jämförbar med den judiska. Genom sin religion och sin astronomiska forskning ha dessa folk utövat en bestående inverkan på den västerländska kulturen. Många religiösa och mytologiska ideer av babyloniskt ursprung ha genom bibeln vunnit insteg i kristenheten och påverkat dess tankevärld.
Den skildring, som Frants Buht ger oss av de västsemitiska folken, har ett icke ringa intresse. Israels kultur framträder icke längre som en isolerad företeelse. De andra semitiska folken stodo i allmänhet på en rätt likartad ståndpunkt. Men i religiöst hänseende utgöra israeliterna en bestämd motsats till sin omgivning och ha på detta område gjort en för mänskligheten betydelsefull insats.
Karl Larsson.
Lärobok i geografi för folkskolan. Av
Per Stolpe. Andra delen. Skolförlaget, Gävle.
Lärobokens bredare framställningssätt men ej sa starkt framhävda kunskapsstoff och registrets torra uppräknande äro de ytterligheter, emellan vilka läroboksförfattarna i geografi ofta svängt. Till dem som härvidlag lyckats undgå Scylla utan att falla i Charybdis hor utan tvivel förf. till denna lärobok. Ju mera man läser hans arbete, desto mera förvånad blir man över den myckenhet kunskapsstoff, han lyckats få med, utan att boken därför blivit torr eller tungläst, och det må även erkännas, att detta stoff ar systematiskt väl ordnat och framhävt på ett sätt, som säkerligen kommer att väsentligt underlätta arbetet för såväl lärare som elever.
I ett arbete, som på halvtannat hundratal sidor skall behandla ett sa mångskiftande och vidlyftigt ämne som hela världens geografi, ligger det emellertid nära till, att något blir förbisett eller att ett eller annat diskutabelt uttryck insmyger sig. Sa har fallet blivit även här, och utan att därmed vilja kritisera ett förtjänstfullt arbete fastmera för att gagna detsamma, må några små erinringar göras.
Åland finnes ej omnämnt annat an i förbigående i samband med Finlands bebyggelse. Dess ställning både i förhållande till oss själva och inom Finland hade dock berättigat till ett något starkare betonande av detsamma. - Att säga, att esterna äro lutheraner alltsedan den svenska tiden, ar att i viss mån kasta om länkarna i orsakskedjan. Ee-dan på 1520-talet hade esterna vunnits för den lutherska läran, och det var som bekant denna deras religiösa inställning som gjorde, att esterna sökte ett närmande till det protestantiska Sverige. - Riktigt ar det visserligen, att den största av Islands varma källor fallas Geysir, men mera värdefull an denna upplysning hade en antydan varit, att geysir som nonien proprium övergått till appellativum, sa att det blivit den gemensamma benämningen på alla varma, intermittenta springkällor. - Att Irländska fristaten ar självständig stat torde vara för mycket sagt. Dess självständighet inskränker sig nämligen till »Dominion-självstyrelse inom Brittiska riket» ungefär ’som Canadas. - Lika väl som för övriga stater borde ifråga om Island styrelsesättet ha angivits. Detta sa mycket mera som missförstånd ofta komma till synes förande detta konungarike.- Man kan också fråga sig, varför de nya, officiella namnen angivits för städerna i de Baltiska länderna och Polen, under det att detta ej skett för t. ex. huvudstäderna Belgrad (Beograd) och Athen (Atina). - Eätt sa djärvt ar påståendet, att en stor del av spanjorerna icke kunna läsa och skriva, emedan de äro katoliker. För en katolik skulle det ligga nara till att ifrågasätta*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
