Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Den nya utbildningen av folkskollärare i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr l
Den praktiskt
pedagogiska utbildningen bedrives
genom hospitering och
undervisnings-övningar i »akademiskolan», en av
stadens folkskolor, som utsetts att tjäna
detta ändamål. De egentliga
undervisningsövningarna koncentreras till
andra utbildningsåret, under det att det
första året ägnas åt s. k. »pedagogisk
åskådningsundervisning», varvid skolan
göres till föremål för ett grundligt
studium. I grupper å 20 st. och under
ledning av akademilärare (professorer,
docenter) avlägga lärarkandidaterna
tvenne förmiddagar i veckan besök i
akademiskolan för att åhöra
klasslärarnas (folkskollärarnas) undervisning. På
detta sätt få kandidaterna stifta en
första bekantskap med skolarbetet. Det
blir en mängd intryck, vilka
tillsammantagna ge en första allmän överblick
över den åttäklassiga folkskolans
byggnad samt över fördelningen a A7
lärostoffet på olika stadier. För övrigt bli
en mångfald av frågor rörande
undervisning och uppfostran åskådliggjorda.
Parallellt med denna grupphospitering
studeras undervisningslära; från de
allmänna och grundläggande frågorna går
man över till de enskilda ämnena och
deras arbetssätt. Metodikstudiet ledes
av samma lärare, som leda
hospite-ringen; det allmänna av
pedagogiklärarna och det som avser skolämnena av
akademilärarna i respektive ämnen. -
Under andra utbildningsåret får
lärarkandidaten mest öva sig i att själv
undervisa. Övningstillfällena bli rätt
många; den lilla grupp å tre, fyra
stycken, som han tillhör, får sex till åtta
veckotimmar under hela året. - Som
någon övningsskola i vår mening icke
existerar, finns icke heller några
övningsskollärare. Ledningen av den
praktiska lärarutbildningen ligger i
händerna på respektive ämnens företrädare
vid akademin (professorer, docenter).
Klasslärarens (folkskollärarens)
inflytande föreföll att vara ringa. - Någon
motsvarighet till den i Hamburg
anordnade »lärarbiträdestiden» har man inte
vid akademin i Bonn. Det är dock
meningen att sedermera ge tillfälle till
mera sammanhängande undervisning
för lärarkandidaterna. Man söker
däremot bereda dem tillfälle att erhålla
kännedom om landsbygdens särskilda
skolformer. I smärre grupper få
kandidaterna vandra ut till en flerklassig skola
ett stycke utanför staden, och där få
de under landsbygdslärarens ledning
hospitera och undervisa.
De blivande lärarna göras även
förtrogna med sådant, som hör till
skolledningens teknik och som en lärare bör
känna till, såsom att föra skolans
böcker, utarbeta tabeller och statistiska
uppgifter, ordna uppsiktstjänsten i
skolan, behandla skolförsummelser,
sjukdomsfall m. m. dyl. Det är även
meningen, att kandidaten skall föras in i
det viktiga kollegiala arbetet genom att
vid akademiskolan deltaga i konferenser
av olika slag samt erhålla övning i att
föra protokoll vid dylika.
Utbildningen vid akademin avslutas
med avgångsprövning inför ett
prövningsutskott, som består av
akademiens lärarkår jämte en skolteknisk
expert samt en ordförande; de båda
senare förordnas av kultusministern. En
representant för kyrkan är inbjuden att
Övervara prövningen.
Prövningen är dels muntlig, dels
skriftlig. Något undervisningsprov
avlägges däremot icke. Det skriftliga
provet utgöres av ett hemarbete på det
pedagogiska eller metodiska området.
Examinanden väljer ämnesområde, men
själva uppgiften ges av fackläraren.
Examinanden har åtta veckor på sig
för uppsatsen, som sedan bedömes av en
eller två medlemmar av utskottet, dem
ordföranden tilldelar detta uppdrag. -
Den muntliga prövningen omfattar för
det första pedagogiken och dess
hjälpvetenskaper, sju ämnen, av vilka
examinanden måste pröva i fyra, nämligen:
systematisk pedagogik, psykologi,
ettdera filosofi eller pedagogikens historia
samt i ett av ämnena skolhygien,
praktisk socialpedagogik eller »Schulkunde»,
vilket ämne omfattar skolorganisation,
skolförvaltning, skolförfattningar o. dyl.
För det andra har examinanden att
pröva i facklig undervisningslära, där
han måste avlägga prov i fem av de tolv
ämnena, nämligen: religion (för såvitt
han inte begagnat sig av den
möjlighet, riksförfattningen medger, att
förklara sig icke önska utbildning som
religionslärare), modersmål, räkning eller
geometri, ett av ämnena historia med
medborgarkunskap, geografi eller
naturlära och slutligen i ett
tekniskt-konstnärligt ämne: musik, teckning,
slöjd eller gymnastik. Beträffande valet
av ämnen gäller mest att examinanden
får välja själv; i något fall heter det,
att största möjliga hänsyn bör tagas till
hans egen önskan.
Avgångsbetyget upptar: 1.
Ämnet för den skriftliga
examensuppgiften, »det vetenskapliga arbetet», som
det heter i prövningsförordningen, men
icke betyget på den. 2. Graderade
betyg i pedagogik, fackmetodik och
musik. Efter önskan kan erhållas särskilt
betyg i orgelspelning. 3. Uppgift på det
valfria studieområde, examinanden
under akademitiden arbetat på genom att
tillhöra en »Arbeitsgemeiiischaft» i
ämnet. I ämnet ges intet betyg. 4. Ett
sammanfattande betyg, i formuläret
uttryckt med orden: »Efter utgången av
prövningen och efter bedömning av
hans arbete i akademiskolan har han
blivit tillerkänd betyget......» För de
godkända ges det tre betygsgrader:
tillfredsställande (= godkänt), gott och
utmärkt, - Betygen i pedagogik,
ämnesmetodik och det sammanfattande
betyget sättas, av prövningsutskottet efter
förslag av ordföranden och genom om-
röstning. Härvid skall tagas hänsyn till
ämneslärarnas bedömning av arbetet
under akademitiden, till det skriftliga
examensarbetet och till prestationerna i
akademiskolan. - Förekommer något
s. k. fallenhetsbetyg? Icke som särskilt
betyg, men det heter i ingressen till
prövningsförordningen, att
»bedömningen skall gälla den vetenskapliga
utbildningen, den praktiska skolningen
samt den personliga fallenheten för
lärarkallet.» Bedömning av fallenheten
blir då en av de många faktorer, som
inverka på det sammanfattande bety-
Den andra lärarexamen.
Nu har lärarkandidaten alltså
undergått sin examen - men blott den första.
Som jag nämnt, har man i Tyskland
mest bibehållit det äldre systemet med
tvenne examina. Det återstår alltså för
den nyvordne läraren en andra
prövning, innan han är berättigad erhålla
fast anställning.1 Mellan båda
prövningarna måste ligga en tjänstetid i
folkskola av minst två, högst fyra år.
Under tjänstetiden är läraren -
»Jung-lehrer» kallas han - skyldig att
underkasta sig fortsatt utbildning under
minst två år genom att deltaga i någon
»Lehrerarbeitsgemeinschaft»,
pedagogisk studiekrets, som bildas av lärarna
inom det område, där hans skola är
belägen.2 Jag ämnar inte här redogöra för
detta studiearbete; det skulle föra för
långt och leda in på fortbildningsfrågan
i övrigt. Den intresserade hänvisas till
en uppsats av Augzell i »Skola och
Samhälle», första häftet för 1929. För
själva den andra examen, sådan den
försiggår efter de för året nya
bestämmelserna i Preussen, skall jag
emellertid i korthet redogöra,
Den lärare, som anmält sig och är
berättigad därtill, har att undergå
prövning inför ett utskott på fyra
medlemmar nämligen vederbörande
folkskolinspektör, som till sökandens handlingar
fogar utdrag ur sin berättelse från
inspektionen av sökandens skola, en
lärare vid en pedagogisk akademi, en
lärare eller skolledare vid någon av
distriktets folkskolor samt en av
regeringen förordnad ordförande. Till
ordförande kan även akademiläraren eller
inspektören f or ordnas.
Själva prövningen försiggår i den
skola, där läraren har sin tjänstgöring.
1 I Jena följer omedelbart efter den
treåriga utbildningen vid universitetet ett provar
vid folkskola. Provåret avslutas med prövnug
för förvärvande av full lärarkompetens. I
Sachsen förekommer ej någon andra
examen. I stället är minimiålder stipulerad för
tillträde till ordinarie tjänst.
2. Staten gör mycket för att detta
fortbildningsarbete sKall bli effektivt. Jag fick
det intrycket, då jag nere i Rhenlandet av
en tillfällighet kom att närvara ett par dar
vid en av staten anordnad och bekostad kurs
för ledare av sådana pedagogiska
studiekretsar: folkskollärare, överlärare, rektorer,
folkskolinspektörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
