- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
10

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Läst och återgivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr l

LAST OCH ÅTERGIVET.

Lönefrågan liar under en tid
debatterats i Östersundsposten (h).
Diskussionen började med ett inlägg av
riksi-dagsman /. P. Johansson i Hornsberg,
som ansåg sig böra upplysa om hur det
i verkligheten förhåller sig med talet
om lärarlönernas ruinerande inverkan
för landsbygdsbefolkningen. Hr J.
skrev bl. a.:

Jämtlands län betalade 1928 i statsskatt
1,148,000 kr. Av detta belopp går V±5 tin
lärarlöner och >14/i5 till andra ändamål. Av
de 76,533 kr., länet sålunda utbetalar till
lärarlönerna, utgör löneförbättringen cirka 10
% eller 7,653 kr.

Länets lärarkår kan räknas till 800
personer och löneförbättringen till i genomsnitt
200 kr. pr person eller 160,000 kr., vilket för
länet betyder 1,600 effektiva skattekronor.

Enligt i tidningarna nyligen offentliggjord
statistik utgår kommunalskatten i länet med i
medeltal 10 kr. 20 öre pr skattekrona. För 1,600
skattekronor utgör detta 16,320 kr. Vidare
utgår landstingsskatten med 3 kr. pr
skattekrona och vägskatten med i medeltal 30 öre
pr vägfyrk, vilket gör 2 kr. pr skattekrona.
För 1,600 skattekronor betalas sålunda i
landstings- och vägskatt 8,000 kr.

Till folkskollärarnas tillfälliga
löneförbättring bidrager sålunda Jämtlands län med
7,653 kr. men får igen i form av ökade
skattemedel kr. 24,320.

Tages hänsyn endast till landsbygden,
utgör enligt ovan angivna grunder utgifterna
för länet 4,240 kr. och inkojnsterna 22,800
kr.

Beträffande sifferuppgifterna hänvisas till
Sveriges officiella statistik.

Siffrorna synas ha verkat
chockerande, ty det dröjde mer än en vecka,
innan någon från motsatta lägret vågade
sig fram. En signatur »Skattdragare»
kom slutligen fram med den föga
snillrika invändningen:

Här synes mig ha besannats det gamla
påståendet att man med statistik kan
bevisa nästan vad man vill. Men vad är
motivet till denna hr Johanssons framställning?

Några dagar senare kom svaromålet
nr 2 från signaturen »K. Columbus».
Det innehöll i sak intet, och om
försöket att spela kvick må följande bära
vittne:

Voro vi inte bra dumma, som gingo och
gruffade över det meromtalade
riksdagsbeslutet och ondgjordes över, att löneskruven
aldrig stannade? Nu ha ju sent omsider våra
ögon öppnats och hädanefter lära vi nog lugnt
åse att åttonde huvudtiteln i framtiden äskar
ökade anslag, stiger till väders - vi vilja
säkert hjälpa till efter fattig förmåga att
driva det i den riktningen. Finare affär kan
man ju knappast satsa pengar till.
Fyradub-belt tillbaka och mera till! Det påminner om
krigsårens jobbarvinster.

Vem som satsar skillnaden säger artikeln
ingenting om, och det kommer ju inte oss
vid. Vi själva lära väl i alla fall vara
tryggade. Och folkskollärarna kan det heller inte
vara. Ty känna vi herr Johansson rätt,
skulle han i så fall icke ha stuckit under stol
med det.

Riksdagsman Johanssons svar kom
följande dag. Då det har ett stort
allmänt intresse, införa vi det någorlunda
utförligt:

Med anledning av Eder insändare vill jag
lämna några kompletterande upplysningar.
Jag utgår då ifrån, att Ni är en karl, som
verkligen vill veta, -huru det förhåller sig och
icke en gamäng, som menar sig kunna håna
ned allt, vad han själv icke förstår.
Siffrorna lämnas här i rundade tal.

JRiksstaten slutar på 750 milj. och
lärarlönerna utgöra Vis därav eller 50 milj. Den
tillfälliga löneförbättringen utgår med 10
proc. av lönerna. Jämtlands läns landsbygd
betalade 1928 i statsskatt 636,000 kr. Delas
detta belopp med 150, så erhålles vår
landsbygds anpart i löneförbättringen eller 4,240
kr. Det resultat, jag framlade i min förra
insändare, kan Ni kalla sensationellt eller
vad Ni vill, men riktigt är det.

Av statsbudgetens 750 milj. utgör
inkomstskatten 150 milj. De övriga 600 milj.
utgöras av inkomst från monopolen, tullmedel,
riksbanksvinst, stämpelmedel, vinstmedel från
de affärsdrivande verken samt en mängd
andra smärre inkomstposter. Här är således
lösningen på gåtan, varifrån medlen tagits.

Av inkomstskattens 150 milj. betala
städerna 80 proc. och landsbygden endast 20
proc. Men det är icke bönderna, som betala
dessa 20 proc. utan huvudsakligen
tjänstemännen vid kyrkan, skolan, järnvägen,
posten, telegrafen, sjukvården, skogsstaten,
affärsmännen samt en och annan kapitalist,
som slagit sig ned på landsbygden. Den, som
är taxerad för mindre inkomst än 2,000 kr.,
har i regeln ingen direkt statsskatt och
under den kategorien falla nästan alla bönder
i Jämtland. Om bönderna inte betala
någonting i de statliga lärarlönerna men få
beskatta dem kommunalt, så förtjäna de mer ju
mer dessa löner höjas. Denna Eder slutsats
är riktig och resultatet är också riktigt. Om
det sedan vore hälsosamt för andra
medborgare och för samhället i sin helhet, ifall
man ginge till överdrift i detta avseende, är
en annan sak. Men den frågan är icke
aktuell.

Jag skulle kunna bereda Eder en sensation
till och säga att skattesänkning och
löneförhöjning är samma sak för böndernas och
även för statens vidkommande. Det är endast
namnet och beskattningsorten, som äro
olika. I ena fallet tager man pengar ur
statskassan och ger clem åt bolagen och de stora
skattedragarna, som betala inkomstskatten; i
andra fallet tager man pengar ur statskassan
och ger dem åt skollärarna. I förra fallet
kallas detta förfarande skattesänkning, och
pengarna beskattas huvudsakligen i städerna.
I senare fallet kallas det löneförhöjning, och
pengarna beskattas på landsbygden. Men i
båda fallen blir statskassan av med pengar.
Varför bönderna äro glada, då riksdagen
sänker inkomst- och förmögenhetsskatten,
begriper jag icke. De få inte ett enda öre av
skattesänkningen, och de få inte ens
beskatta det ökade netto, som denna sänkning
medför för skatteobjektet. Lika litet begriper jag,
varför de gräma sig över lärarnas
löneförhöjning, som inte går ut över dem, men som
de i alla fall få beskatta.

Men, säger Ni, då ha ju de
bonderepresen-tanter, som röstat för skattesänkningen och
emot lärarlönerna handlat stick i stäv mot
böndernas intresse. Ja, de ha gjort det. -.
Man kan invända, att det är mera synd om
bolagen och städerna än om lärarna och
bönderna. Under de tre senaste åren har
aktievärdet på fondbörsens A-lista stigit med 600
a 700 milj. kr. varje år. Huru mycket tror

Ni, att böndernas jordbruksvärde och
skollärarnas bankkonton stigit under samma tid?

Sedermera har hr J. av viss
anledning kompletterat sin undersökning att
avse Aspås kommun, där riksdagsman
Per Persson i Trången (bf) har sitt
hemvist. Även den utredningen har ett
obestridligt intresse:

Kronouppbördslängden för Aspås socken
upptager 550 personer och slutar på en
summa av 1,950 kr. Hälften av detta belopp
betalas av ett 20-tal bönder och den andra
hälften av ett 20-tal andra personer, däribland 8
lärare och lärarinnor. Ett 10-tal arbetare äro
påförda mycket små belopp, i regeln endast
87 öre. Men det stora flertalet eller 500
personer äro icke alls påförda någon direkt
statsskatt. Till lärarkårens löneförbättring
betalar alltså hela Aspås socken Viso av 1,950
kr. eller summa 13 kr. Efter 200 kr. pr
person utgör löneökningen för socknens lärare
1,600 kr. eller 16 effektiva skattekronor,
eftersom avdragen äro verkställda förut.
Kommunalskatten i Aspås utgår för i år med kr.
9: 40 pr skattekrona, vilket gör 154 kr. 40
öre. Härtill komma landstings- och vägskatt.
Som hr Columbus ser, så räcker det
ingalunda med 400 % i Aspås. Här kommer man upp
till 1,600 % med enbart kommunalskatten.

Den, som finner detta »sensationellt»
eller tager del av förhållandet med »undran och
beundran», bör undersöka, huru det ställer
sig i hans egen kommun. Sådant brukar
verka övertygande.

Säkerligen skulle det vara nyttigt,
om för saken intresserade verkställde
motsvarande undersökningar på andra
håll.

Fortsättningsskolans framtid. Vid ett

nyligen hållet möte med Linköpings
stifts kommunala folkskoleförbund höll
riksdagsman K. Andersson i Eliantorp
ett föredrag om »fortsättningsskolorna
enligt de sakkunnigas utredning». Då
hr A. är med bland de sakkunniga,
anse vi oss böra återgiva det i flera
östgötatidningar förekommande referatet:

Sakkunniga ha under sitt arbete kommit
frarn till vissa synpunkter på frågan. Först
och främst har man tänkt sig en
centralisation av skolorna på landsbygden, där ofta
ett relativt litet antal elever besöka varje
fortsättningsskola. En koncentration av
undervisningen i enlighet med den s. k.
Upplands-linjen skulle dessutom innebära, att
barnen bleve 8 å 9 månader befriade från
fortsättningsskoleplikten.

Vad så tanken på en ettårig
fortsättningsskola beträffar trodde tal., att det inte skulle
bli så värst svårt från lärarhåll att inplocka
240 undervisningstimmar i
undervisningsplanen i stället för 180. Men så kommer en
avigsida. Den därav föranledda
kostnadsökningen skulle nämligen gå upp till 750,000
kr. pr år för hela landet. I varje fall, sade
tal. till sist, komma sakkunniga att föreslå
vissa uppmjukningar, men vari dessa skola
bestå kunde tal. icke nu ingå på för att icke
föregripa sakkunnigas utredning.

På riksdagens beslut hänger ju sedan till
sist vad som kommer att åtgöras i saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free