Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Rackeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr l
Backeby.
För cirka ett årtionde sedan
förelåg till k. m: ts avgörande en
fråga om pastoratsreglering för
några församlingar i Skara stift,
noggrannare angivet å den i
Vänern utskjutande halvö, som tillhör
Kållands härad. Församlingarna
voro små med några hundra
personers folkmängd var. En av dem
hette Rackeby. Det ifrågasattes, att
flera församlingar skulle
sammanslås till ett pastorat. Förslaget
väckte ett oerhört motstånd i en av
de församlingar, som skulle
sammanföras med Rackeby. Inlagan
formade sig till en sannskyldig
böneskrift och slutade med orden:
»Herre Konung, förskona oss från
Eackeby!»
Utropet är betecknande för den
anda, som mången gång ställer sig
hindrande i vägen för varje
förnuftig lösning av trängande
samhällsangelägenheter, så snart
sockengränser och sockenpartikularism
komma med i spelet. Man må ha
aldrig så stor respekt för historia
och tradition - det går dock icke
att bortresonera, att
sockengränserna mången gång tillkommit på
en slump och icke sällan hänföra
sig till bosättning och bebyggelse
under skeden, som ligga 700-800
år tillbaka i tiden. Hela den
förskjutning i fråga om bosättning,
folkmängdens fördelning o. s. v.,
som ägt rum sedan elva- och
tolvhundratalen återspeglas mycket
bristfälligt i sockenindelningen.
Och framför allt har vår egen tid
med dess ofantliga utveckling av
industri och kommunikationer, med
dess skapande av fabriks- och
stationssamhällen kommit att låta den
gamla kommunala indelningen
framstå såsom ekonomiskt och
administrativt olämplig och godtyck-
lig.
På skolans område kan man
konstatera mycket betydande
ölägenheter av den bestående ordningen.
Det händer exempelvis, att en
sockengräns skär mitt igenom ett
tättbebyggt samhälle och fördelar dess
barn på två olika skoldistrikt ined
påföljd, att skolväsendet icke kan
ordnas på förnuftigaste sätt i
någotdera. Den gamla, segslitna
frågan om Sävsjö, kluvet av
gränserna mellan Vallsjö och Norra
Ljunga socknar, lär visst ännu i
dag efter en mansålders tvister stå
oreglerad. Hur ofta inträffar det
icke, att i utkanterna av två
sammanstötande skoldistrikt samhällen
eller byar finnas, som med stor
fördel skulle kunna ha gemensam
skola, men som skiljas åt genom
sockengränsen med resultat, att
barnen få gå långa vägar till
distriktets egna skolor? Och så alla
dessa småsocknar med något
hundratal invånare, som bilda eget
skoldistrikt - hur onödigt dyrt blir
icke skolväsendet härigenom?
Den, som skriver detta, deltog på
sin tid i de s. k.
skolhusbyggnads-sakkunnigas arbete och var därvid
i tillfälle att få en inblick i de
verkligen abderitiska förhållanden, som
finnas å ifrågavarande område.
Alla de sakkunniga - de
representerade olika politiska partier -
voro eniga om att något borde
göras för åstadkommande av en
bättre ordning i berörda hänseende.
Till regeringen framlämnades ett
förslag om en ändring i lagen
angående kommunalförbund,
varigenom utvecklingen till större
förnuftsenlighet skulle främjas.
Förslaget lades emellertid på något
av departementens hyllor, och där
lär det väl vila ännu.
Det är därför med verklig
tillfredsställelse man erfar, att 1929
års statsrevisorer tagit upp saken.
De ha vid en undersökning funnit,
att den kommunala debiteringen
som regel är störst i
småkommu-nerna och faller, ju större
kommunerna äro. Säkerligen ha de
härmed berört kärnan i hela detta
problem. De större kommunala
enheterna ha större möjlighet att
ordna de gemensamma
angelägenheterna efter rationella och
ekonomiska principer. Även om det
närmast varit fattigvårds- och
polisangelägenheterna, som varit
föremål för revisorernas
uppmärksamhet, så gäller, såsom vi förut
uppvisat, även beträffande
skolväsendet, att utrymme finnes för mycket
betydande förbättringar.
Om lämpligaste vägarna för en
reform kunna naturligtvis
meningarna vara delade. Av någon
svårbegriplig anledning har lagen om
kommunalförbund mera sällan
kommit till användning - endast
6 kommunala skolförbund ha
skapats i hela riket, medan antalet
fattigvårdsförbund utgör 118.
Statsrevisorerna peka på utvägen att
överlämna frågan till
skatteutjäm-ningskommittén. En
rationalisering skulle sålunda tänkas i
samband med fördelningen av
skatte-utjämningsmedlen.
Även om man kan ha sina
tvivelsmål, huruvida denna väg kommer
att té sig mera tilltalande för en
del av våra sockenpampar än de
möjligheter, som redan finnas, är
det dock en stor fördel, att saken
återigen på allvar förts på tal. Ty
att här föreligga verkliga
missförhållanden, kan ingen i saken insatt
på allvar bestrida.
Frågan torde emellertid vara,
om vi här ej stå inför ett problem
av ännu mycket större räckvidd, än
man i första ögonblicket är
benägen att föreställa sig. Gr. H. T. har
erinrat om utvecklingen i England.
Där gick man redan på 1830-talet
in för skapandet av
specialkommuner för fattigvårdens räkning.
Dessa ha följts av specialkommuner för
skolväsen, hälsovård, vägväsen o. s.
v., tills man var färdig för den
stora kommunallagsreform, som
genomfördes under det nyss gångna
året. Denna pekar direkt på
grevskapet - i viss mån motsvarande
våra landstingsområden - såsom
den framtida kommunala
huvudenheten.
Frågan kan, som sagt, även hos
oss bli stor och vittutseende. Och
självfallet måste reformerandet ske
med hänsyn till svenska
förhållanden och våra traditioner. En
förutsättning för varje ändring till det
bättre är emellertid, att den alltför
bornerade sockenpartikularism,
som vi ovan betitlat med det
hedervärda namnet Eackeby, omvandlas
till en vidsynt och prisvärd
allmänanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
