Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2. 8 januari 1930 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 2
P r oj e k t i o n s a p p ar a té r
Trajanus-Epidiaskopet
Samtliga de förnämsta fabrikaten av
Skioptikon - Epidiaskop - Filmapparater
levereras till förmånliga priser och betalningsvillkor.
Obs. Projektionsapparater sändas till påseende.
A.-B. P. A. Norstedt & Söner
Skolmateriellavdelningen, Stockholm
netiska avdelningen hoppade tyvärr
några små grodor omkring. Jag minns
dem nu inte alla, men kan, såsom
exempel, nämna, att han talade om
riksspråksuttalets särskilda r-ljud i t. ex.
bort, bord, barn. Nu är ju sanningen
den, att det, i riksspråksuttal, inte alls
finns något r-ljud i dessa ord. De ha
bara ett ljud efter vokalen, ett
egendomligt »supradentalt» t-, d- eller
n-ljud, som bildas med tungspetsen lagd
högre upp mot tandvallen än de
vanliga ljuden.
Det andra exemplet är också från
radio. På senare tid har ibland från
»Stockholm-Motala» hörts en kvinnlig
hallåröst, som visserligen talar tydligt
och på många vis bra, men som tyvärr
alldeles saknar en av vårt svenska
språks allra vackraste prydnader, det
mörka, klangfulla långa svenska
ä-ljudet. Man får t. ex. höra ordet sonat
uttalat med det tyska ä-ljudet i Väter;
det låter tillgjort och osvenskt. Den
fordran måste vi, framför annat, ställa
på våra hallåmän och -kvinnor, i all
synnerhet från »Stockholm-Motala»,
att de uttala alla svenska språkljud
korrekt. Vi äro bortskämda med Sven
Jerring, han talar en utomordentligt ren
svenska.
Betonas må alltså ännu en gång: det
tarvas ett noggrannare aktgivande på
språkljuden, på det fonetiska, i våra
skolor, från begynnelsestadiet och allt
uppåt. Härmed menas nu inte att allt
nödvändigt behöver uniformeras. Man
har t. ex. intet att invända mot ett
gutturalt (skorrande) r-ljud hos en
hallåröst från Malmö; men man kan fordra,
att det skall vara det vackraste
gutturala r-ljud, som står att uppdriva i hela
Skåneland.
Det är inte så svårt som man tror att
få bort enklare talfel - i svårare fall
måste naturligtvis specialist anlitas -,
om man bara brukar förnuftiga
metoder. För några år sedan skulle jag läsa
tyska med en pojke, som just slutat
sjätte klassen i folkskolan. Han läspade
svårt sedan barndomen. Med min
hemmagjorda, och ingalunda fullkomliga,
metod fick jag ur honom ett rent s-ljud
efter en kvarts (säger 15 minuters)
arbete. Han fick s-ljudet i läxa, och nästa
gång var talfelet försvunnet. Nu är han
18 år gammal, och det märks
fortfarande intet recidiv. I första klassen hade
det kanske tagit 20 minuter eller mer,
men månne det inte hade lönat sig?
Man må inte föreställa sig, att korrekt
ljudbildning har betydelse endast för
tal och högläsning. Vi ha ett
övningsämne i våra skolor, som tyvärr räknas
till kunskapsämnena, och som tar en
omåttlig tid från den egentliga
modersmålsundervisningen. Jag menar
rättskrivningen. Visserligen ha vi inte
ljuden lig stavning - fullt ljudenlig
stavning vore för övrigt omöjlig att genom-
FYSIK
OCH
KEMI
Apparater för undervisningen i
Fysik och Kemi från egen
mekanisk verkstad.
Reparationer utföras.
A.-B. P. A. Norstedt & Söner
Skolmateriellavdelningen
föra med våra vanliga bokstäver -r
ra en i fråga om en del ljud lia vi det.
Och dar hjälper uttalet stavningen på
ett utomordentligt sätt. I vissa trakter
av vårt land skiljer talet inte på b och
p, d och t} g och k, på ä och e, i och yr
på kort u och ö eller på långt u och y.
Stavningen blir därefter. Jag har ett
färskt exempel. En tornedalspojke här
på skolan kunde inte, i skrift, skilja på
i och y. Han skrev sky na för skina, lisa
för lysa o. s. v. Jag tog honom privat
en kväll och lärde honom bilda ett
korrekt svenskt y-ljud. Så snart han i t
a-1 e t lärt sig skilja ljuden åt, kunde han
också höra skillnaden, och den
stav-mngssvårigheten försvann.
I slutet på min anmälan av de
nämnda ljudtavlorna bebådade jag en
handledning vid deras begagnande. Den har
nu kommit. Den är, så vitt jag förstår,
synnerligen omsorgsfullt och praktiskt
utarbetad. Efter en kort - i mitt tycke
alltför kort - avdelning med metodiska
anvisningar följer en avdelning
övningsord och sist en avdelning
öv-iiingssatser.
Man kunde möjligen anmärka, såsom
jag antytt ovan, att de metodiska
anvisningarna i början äro väl kortfattade.
Det som finns är klart och koncist, men
man skulle nog ha önskat också en
fonetisk beskrivning av de svenska språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
