Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nr 3. 15 januari 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 3
SVENSK LÄRARETIDNING
53
Tötaliter bestyrka emellertid de ovan
återgivna rapporterna, att vi stå inför
slutet av ett utvecklingsskede, där
målet övervägande måst vara skapande av
fullgoda skolformer. Därmed vidgas,
såsom vi i föregående nummer
framhöl-lo, uppgifterna till att komma fram till
en mera fördjupad och vidgad allmän
folkbildning än den, som kunnat nås
under hittillsvarande ofta ogynnsamma
förhållanden,
Fortsättningsskolorna böra lämnas i
fred, är ett genomgående tema i
folkskolinspektörernas berättelser. Alltmer
vinna skolorna förtroende, och
förhållandena bli bättre och bättre.
Ur dagens klippsamling återgiva vi
ytterligare några belysande uttalanden.
Vi börja norrifrån och ge först ordet
åt folkskolinspektör J. Näslund i
Ångermanlands södra område:
Om fortsättningsskolan nu får arbeta i
fred, så är min övertygelse den, säger hr
Näslund, att skolgingen i fortsättningsskolan
skall bliva lika god som i folkskolan.
Flerstädes i de mera tätt befolkade samhällena
men även här och var ute å landsbygden
pågår den fortsatta undervisningen vanligen
som aftonskola. Det är icke alls ovanligt, att
många av eleverna under dagen deltaga i
sågverks- eller trämassefabriksarbete eller
haft anställning i handel, hantverksarbete o.
dyl. Att resultatet av kvällens
undervisningsarbete under sådana förhållanden icke
kan bliva stort är självklart. Skolråden ha
mer och mer kommit underfund med, att
fortsättningsskolan har mest att vinna på att
undervisningen lägges som
heldagsundervisning.
Folkskolinspektör Carl Sehlin i
Jämtlands södra område:
Under året ha inom flera skoldistrikt
fortsättningsskolorna förändrats från allmänna
till yrkesbestämda, vanligen i anslutning till
jordbruk och skogsskötsel för gossarna och
husligt arbete för flickorna, Så anordnade
hava skolorna vunnit mera förståelse från
både föräldrar och barn.
Skolgången har varit god.
Från Medelpads område klagar
folkskolinspektör C. A. Nordlander:
Ovissheten om organisationen av
fortsättningsskoleväsendet har yttrat sig i ständiga
ansökningar från församlingarna om
ändringar i de stadfästa reglementena, och även
andra svårigheter och besvärligheter ha
fortsättningsskolorna medfört för skoldistrikten,
vilket gjort, att skrivgöromålen under
redovisningsåret företett en avsevärd ökning.
Även en sådan klagan kastar på sitt
sätt ljus Över ohållbarheten i riksdagens
fortsättningsskolepolitik, som aldrig
låter ett skoldistrikt det ena året veta,
vad det har att rätta sig efter det nästa.
Ur folkskolinspektör K. Y.
Lundströms, Dalarnas södra område, rapport
återgiva vi:
Fortsättningsskolorna vålla numera ringa
svårigheter. I de rena
jordbruksskoldistrikten är skolgången i denna skolform helt
enkelt oklanderlig; barnen gå där precis lika
ordentligt i fortsättningsskolan som i
folkskolan. De flesta fallen av försök till frånvaro
förekommer i bergslagsbygderna. För
flickornas vidkommande äro
fortsättningsskolorna nu Överallt yrkesbestämda i anslutning till
hushållsgöromål och slöjd, bortsett från en del
mindre folkskolor, där den fortsatta
undervisningen är svårast att praktiskt ordna,
Inspektören anför i fråga om dessa skolor
två önskemål, nämligen att inga väsentliga
rubbningar måtte göras i nu gällande stadga
för denna art av skola, förutom något
vidgad rätt för skolstyrelserna att helt eller
delvis lämna befrielse i vissa fall, samt att
nya undervisningsplaner med tillhörande
anvisningar för lärarna snart måtte komma till
stånd genom skolöverstyrelsens försorg.
Läget i Östergötlands östra område
(K. J. Lindahl) tecknas bl. a. på
följande sätt:
Sedan nu den obligatoriska 2-klassiga
fortsättningsskolan varit i verksamhet
några år, har man, enligt vad inspektören
omnämner, vant sig vid densamma ute i
skoldistrikten och i allmänhet lärt att sätta
värde på densamma. Barnens skolgång är
också numera god; endast i ett fåtal distrikt
erbjuder den ännu svårigheter.
Folkskolinspektör J. Lindman,
Gotlands område, meddelar kort och gott:
I fråga om fortsättningsskolorna ha inga
större förändringar ägt rum. Arbetet har gått
lugnt och bra utan några särskilda
svårigheter, och fortsättningsskolan synes bli mer
och mer uppskattad.
I sin redogörelse från Blekinge
område uttalar folkskolinspektör Hugo
Sandström bl. a. följande om
fortsättningsskolan :
Skolgången har i stort sett varit utmärkt,
och lyckligast vore, om vår fortsättningsskola
i lugn och rö finge fortsätta sin
verksamhet utan störning av nya riksdagsbeslut om
ändring i dess organisation. Någon resonnans
för sjuårig (folkskola med ett-år ig
fortsättningsskola förefinnes säkerligen icke i
Blekinge län, vad landsbygden vidkommer.
De återgivna utdragen må räcka för
denna gång. Säkerligen återspegla de en
växande landsopinion, som de inom
ecklesiastikdepartementet arbetande
»sakkunniga» ha anledning att göra sig
förtrogna med.
Idrotten har mer och mer ’blivit en
folkrörelse av verkligt stora mått. Även
den, som har fullt klart för sig, att
rörelsen varit och är behäftad med
ganska stora fel och överdrifter, och som
understundom måst intaga
kampställning mot dessa, kan dock icke vara
blind för dess ännu större förtjänster.
Den svenska idrottsrörelsen inrymmer
inom sina led så mycket av frisk
sundhet, av gentlemannaanda och
kampglädje, av idealitet och hänförelse
mången gång, att rörelsen måste
tillmätas en stor fostrande betydelse. En
mängd av våra yngre lärare - och
äldre med understundom - ha gått med
i denna rörelse och arbeta där med liv
och lust för fostrande av en härdad
och mot dåliga nöjen och förvekligande
inriktad ungdom. Den svenska
folk-skollärarkåren representeras därvidlag
inte bara av en världsberömdhet som
Edvin Wide utan av hundraden och
åter hundraden utan annan berömmelse
än en ärlig vilja att även utom
skolsalen vara ungdomens ledare i det, som
de anse vara nyttigt och sunt. I detta
syfte har skapats den för
skolungdomen särskilt avpassade idrottsrörelse,,
som på senaste tid kunnat glädja sig.
åt en alltmer växande anslutning.
Förutsättningen för idrottsrörelsens
växt har varit dess frihet från
sektanda och dess partipolitiska neutralitet.,
I samma ögonblick, som idrottsrörelsen
sviker dessa grundsatser, kommer den
att förlora mycket av sin karaktär av
folkrörelse. Säkerligen komma
åtminstone många av folkskolans lärare att
känna sig bortstötta, om rörelsen uppger
sin neutralitet och blir »färgad» i ett
eller annat hänseende.
I Stockholm har nyligen bildats en
kommunistisk idrottsförening, och en
av de närmaste dagarna sammanträder
en konferens i Sigtuna för att
överlägga om en kyrkligt betonad
idrottsrörelse.
Göteborgsposten (1) skriver om
dessa företeelser bl. a.:
Varken våra idrottsorganisationer eller den
stora idrottsintresserade allmänheten har
hittills det bittersta frågat efter om den eller
den idrottsmannen är kommunist eller
fascist, arbetare eller direktör, vit eller
neger, kristen eller muhammedan. För den
svenska idrottens sunda utveckling vore det
utan tvivel lämpligast, om den, som hittills,
får sköta sig själv.
I f råga särskilt om det från kyrkligt
håll tagna initiativet yttrar Dagens
Nyheter (1) bl. a.:
Genom sitt neutrala program har idrotten
fått en fast och bred plattform att stå på. Det
gäller att inte lämna denna. Varje steg i den
ena eller andra propagandans tjänst hotar att
riva ned det man med stor möda murat upp.
Man vinner mest på att kyrkan och
idrotten gå var sina vägar och att kontakten
dem emellan inskränkes till förbindelser av
rent personlig art. Den ena makten
skymmer inte solen för den andra,
Öresimdsposten (1) erinrar om att
tanken nog kommit frän England, där
emellertid traditionerna äro så
annorlunda än hos oss.
Sigtunakonferensen är ett välment och
valhänt försök att omplantera engelska seder i
vårt land. Säkerligen kommer det hela att
stanna vid blotta försöket.
Det förspörjes, att även
organisationer med andra åsiktsriktningar börjat
fundera på att få sin hand över
idrottsrörelsen. Skada vore icke minst för vår
skolungdom, om idrottsrörelsen ipå detta
sätt sprängdes sönder i åsiktsfärgade
småpartier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
