Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 4. 22 januari 1930 - Fritt forum - "Där man har erfarenhet" - "Ett par ord om katekesen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 4
SVENSK LÄRARETIDNING
75
"Där man har erfarenhet".
Undertecknad tillåter sig härmed hemställa
om plats i Sv. Ltg för ett bemötande av
skolrådsordföranden Widells s. k. beriktigande av
mitt inlägg i nr 42 av denna tidning förra
året angående de skriftliga avgångsproven i
folkskolan.
Jag vill först fästa uppmärksamheten vid att
mitt inlägg i diskussionen uteslutande
behandlade de skriftliga proven i
avgångsexamen under det att kyrkoherde W. i sitt
beriktigande sammanblandat de i § 47 av F. S.
lagstadgade avgångsproven med de nu
ifrågasatta skriftliga proven. Det synes mig i detta
sammanhang nödvändigt att hålla de båda
proven isär. Man behöver väl inte använda
allt för stor uppmärksamhet vid
genomläsandet av mitt inlägg för att finna, att jag icke
föreslagit att avgångsproven enligt F. S.
skola läggas i lärarens hand. Däremot anser jag,
att läraren bör själv få sköta och bedöma de
skriftliga proven, där de förekomma.
Proven äro nämligen »en skolans inre
angelägenhet och deras resultat bör icke utbasunas
offentligen icke minst därför, att
allmänheten icke har förutsättningar att rätt kunna
bedöma alla de faktorer, som kunna inverka
på provens utgång. Ingenting hindrar t. ex.
en lärare att ett år ha en exceptionellt god
och ett annat år en exceptionellt dålig
avgångsklass eller att i en stor skola två
parallella avgångsklasser kunna i
begåvningshänseende vara synnerligen olika. Lärarens
berättigade intressen måste ovillkorligen
skyddas.» (E. G. C. Brandt.)
Beträffande de skriftliga avgångsproven i
Ytterlännäs påstår ordf. att min uppgift, att
proven år 1924 kommo för kåren som en
fullkomlig överraskning, är »fullständigt osann»,
ty frågan om proven behandlades vid
sammanträde mellan lärarkår och skolråd år 1922
och prov höllos år 1923. - Därmed förhåller
det sig sålunda. Vid sammanträde mellan
lärare och skolråd hösten 1922 meddelade
ordföranden, att han tänkte anordna skriftliga
prov i avgångsexamen i folkskolorna i
ämnena modersmålet och räkning och att de
muntliga proven skulle komma att omfatta endast
kristendom och innanläsning. Mot den
sålunda tilltänkta anordningen av proven gjorde
kåren en del invändningar. Man ansåg bl. a.
att genom att endast medtaga kristendom,
räkning och modersmålet i
avgångsprövningen skulle skolans övriga ämnen så småningom
koriima att bli tillbakasatta på bekostnad av
de ämnen, vari prov skulle komma att hållas.
Därför uttalade sig kåren för att åtminstone
ett av de övriga ämnena alternativt skulle
förekomma i de muntliga proven. De
skriftliga prov, som förekommo år 1923, företedde
intet anmärkningsvärt i något avseende. Mot
läsårets slut 1924 kom skolrådsordförandens
cirkulär med förhållningsorder, vakthavande
uppsyningsrnan, rek.-lörsändelser med
examensuppgifterna, vilka ej fingo öppnas förrän
vid provet i vakthavandes närvaro, m. m.
Allt detta kom för kåren som en fullkomlig
överraskning. Hade kåren vid sammanträdet
år 1922 fått kännedom om, hur ordföranden
tänkte anordna proven, hade kåren helt
säkert begagnat tillfället att säga ut sin
mening om anordningen. Märk väl - det är
icke mot skriftliga prov i allmänhet eller
mot bestämmelserna vid det lagstadgade
sammanträdet år 1922, som kåren reagerat, utan
det är mot ordförandens sätt att sedan år
1924 sköta dessa prov. Detta framgår också
tydligt av mitt inlägg i frågan. Jag har
således icke gjort mig skyldig till »fullständigt
osanna» uppgifter i denna sak.
Beträffande det inför den församlade
lärarkåren av ordf. föreslagna samarbetet för
utarbetande av de skriftliga provuppgifterna
vill jag endast framhålla, att hade
ordföranden vid ett tidigare tillfälle framlagt detta
förslag, hade det med all säkerhet tacksamt
emottagits av kåren. Att den däremot
numera ställer sig avvisande torde ej vara
ägnat att förvåna.
De av mig anförda räkneexemplen äro ej,
som ordf. antager, utplockade ur en hel del
lätta och lämpliga exempel, därför att de äro
för svåra. Exemplen äro ej för svåra vid
prov i en A-skola. Men däremot äro de
behäftade med andra fel. I ett exempel är
svaret felaktigt, ett annat är så ofullständigt,
att det ej kan lösas, ett tredje ligger helt och
hållet utanför folkskolans kurs. Flera sådana
felaktiga och ofullständiga exempel ur
provuppgifterna skulle kunna anföras. Sådana
exempel få naturligtvis ej förekomma. För
de svagare skolformerna böra lättare
prov-uppgifter lämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
