Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 4. 22 januari 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr
S V E N S K LÄRARETIDNING
77
tone skolungdomens idrottsrörelse
därav skadas.
Folkskolinspektörernas berättelser
giva även för de områden, varifrån
inga siffror hittills offentliggjorts i
Svensk Läraretidning, samma intryck
av en fortgående utveckling mot
förbättrade skolformer som de tidigare
återgivna. Då tidningens utrymme icke
medgiver en fortsatt redogörelse
område efter område för dessa
förhållanden, nöja vi oss med att fastslå detta
såsom ett resultat av utvecklingen
under senaste läsåret.
Beträffande fortsättningsskolan äro
också omdömena i stort sett ensartade.
Mångenstädes har skolformen
fullständigt slagit igenom. Där svårigheter
funnits, ha dessa i hög grad minskats.
Skolgången är i allmänhet god, »lika
god som i folkskolan», »mycket god» o.
s. v. Må nu skolan få arbeta i lugn
och fred utan störande
riksdagsingripanden! så lyder en allmän reflexion.
Ett undantag finnes emellertid, och
detta har med beredvillighet
telegraferats land och rike runt och föranlett
rubriker sådana som »Skolgång med
polishjälp», »Endast med polishjälp
kan ordentlig skolgång upprätthållas»,
»Smörj enda bot mot odågorna i
folkskolorna» o. s. v. Vi behöva knappast
säga, att rapporten kommer från
Bohuslän, från hr Torbiörnssons
inspektionsområde.
Det i pressen synliga referatet av
hr T: s berättelse innehåller
/beträffande fortsättningsskolan följande:
Husligt arbete är den enda gren av
fortsättningsskolans undervisning, sota är
omtyckt av såväl föräldrar som barn, men i
övrigt är fortsättn-ingsskolan tämligen
enhälligt både i städerna och på landsbygden
ganska impopulär, förklarar inspektören.
Särskilt framträder detta beträffande andra
skolåret. Funnes ej skoltvång, kan man
räkna med, att de flesta barnen helt enkelt
skulle utebli från undervisningen i
fortsättningsskolan. Orsaken till denna
impopulari-tet får man nog söka däri, att denna
skolreform ännu ej hunnit riktigt jnarbetas i
det allmänna folkmedvetandet, men också
däri, att undervisningen icke alltid
meddelas på ett sådant sätt, att ungdomen får
intresse därför.
Hr Torbiörnsson ifrågasätter sålunda om
det egentligen tjänar något till att meddela
undervisning i medborgarkunskap. Honom
förefaller det, som om värnpliktsåldern vore
den lämpligaste för dylik undervisning. Då
först har väl i allmänhet intresset för
samhällsfrågor och deltagandet däri vaknat. Han
föreslår därför, att övningstiden för de
värnpliktiga ökas så mycket, att medborgar
kurser kunde anordnas. Härigenom skulle
fortsättningsskolan kunna göras ettårig.
I detta sammanhang framför
folkskolinspektören även vissa andra reformförslag
beträffande fortsättningsskolan. Bl. a. vill han ha
bort förbudet mot aga. För många av
eleverna i slyngel- och slynåren gör tillvaron
och medvetandet av en bestämmelse om
förbud mot aga, att de bli än mer fräcka.
Fortsättningsskolan bör vidare enligt hans
mening befrias från hel- och halvidioter, ty
han finner det fullkomligt meningslöst, att
dessa, som kanske under hela den föregående
skoltiden varit till hinder för
undervisningen, nu också skola få totalt förstöra
undervisningen i fortsättningsskolan.
Några tidningar ha i stället för att
reservationslöst återgiva denna
skildring vänt sig på andra håll med
begäran om upplysningar.
I Aftonbladet (h) läses sålunda:
I slutet av förra året hölls i Stockholm
ett möte med landets folkskolinspektörer, som
därvid även uppkallades till ett
sammanträde inför fortsättningsskolesakkunniga för att
inför dem framlägga sina erfarenheter
beträffande fortsättningsskolans
arbetsförhållanden.
Enligt vad Aftonbladet på vederbörligt håll
inhämtat, gjordes vid detta möte inga
uttalanden, som kunde tas som ett instämmande
i de av hr Torbiörnsson nu framförda
synpunkterna. Tvärtom var man ganska allmänt
av den meningen, att om fortsättningsskolan
bara finge arbeta i lugn och rö, hade den
alla förutsättningar att slå igenom.
Inför fortsättningsskolesakkunniga hördes
inte heller några klagomål av det slag, som
nu kommit fram i hr Torbiörnssons rapport.
På det hållet synes man mest böjd för att
betrakta händelsen i Bohuslän, som hr
Torbiörnsson haft att göra med, som en enstaka
företeelse.
Även tidningen Upsala (h) har gjort
sig besvär med att fråga en annan
statsinspektör, hr Patrik Holmvall. Hans
uttalanden refereras som följer:
Folkskolinspektör Holmvall framhöll, att
man här i våra trakter ingalunda gjort så
nedslående erfarenheter. Det har i stort sett
gått bra, och endast i undantagsfall har det
varit svårigheter med skolgången. Särskilt
där man infört undervisning i praktiska
ämnen, såsom slöjd, trädgårdsskötsel och
husligt arbete, å for sättningsskolans schema, är
intresset stort både från föräldrars och
elevers sida. Särskilt flickorna ha mycket
praktiskt arbete.
Undervisningen har även lagts på ett
praktiskt sätt i direkt anslutning till den
tidigare skolgången. De som slutat i skolan på
våren, få omedelbart övergå till
fortsättningsskolan. Man har även centraliserat
undervisningen så, att man fått särskilda skolor för
gossar och flickor. Några disciplinära
svårigheter av mera anmärkningsvärd art har man
ej heller haft.
Naturligtvis finns det kanske ett och
annat i de använda läroböckerna i
medborgarkunskap, som bättre lämpade sig för ett
högre stadium, än det fortsättningsskolans
elever representera, framhåller
folkskolinspektör Holmvall till slut. Men mycket är
också bra och det är just detta, det gäller
att välja ut.
Någon undervisning i medborgarkunskap
under värnpliktstiden trodde inspektör
Holmvall inte på. Värnpliktstjänstgöringen
lämnar ingen tid därtill. Fortsättningsskolan är
nog enda tiden för ungdomen att få någon
insikt i till medborgarkunskapen hörande
ting.
Det måste tydligen råda säregna
förhållanden i den landsända, där hr
Torbiörnsson utövar den statliga tillsynen
över folkskoleväsendet. I fråga om
halvtidsläsningens utbredning är området
det näst sämsta i riket. Ingenstädes ha
så många svårigheter förekommit att få
skolförfattningar efterlevda som här.
Det är for hotet från denna landsända
regeringen fallit undan i
katekesfrågan.
Det är verkligen synd om hr
Torbiörnsson, som skall behöva nedlägga
sin sådd av brinnande nit i en så
otacksam jordmån.
Klarheten i katekesukasen får en
ganska uttrycksfull belysning i
följande korta notis ur dagspressen. Vi ha
saxat den ur Helsingborgs Dagblad (h).
Regeringens nyligen fattade beslut
rörande katekesundervisningen vid folkskolorna
har föranlett en överläggning mellan skånska
folkskolinspektörer om den viktiga frågan. I
tisdags hölls på folkskolans expedition i
Lund ett sammanträde, som leddes av
folkskolinspektör Th. Brandt, Lund. De övriga
deltagarna i överläggningen voro
folkskolinspektörerna G. Thunander, Malmö, A.
Gierow, Hälsingborg, Helge Haage, Landskrona,
O. Huldén, Hässleholm, Alb. Thorell, Eslöv,
och N. A. Persson, Simrishamn.
Enligt S. D. S. blev det nya cirkuläret
angående katekesundervisningen grundligt
diskuterat under tre1 timmars överläggning.
Sammanträdet får dock anses vara av
förberedande natur, och någon slutgiltig
ståndpunkt blev ej utformad. Nya sammanträden
komma att hållas inom den närmaste tiden.
Aftonbladet (h) skrev häromdagen i
anledning av katekesinterpellationen i
riksdagen:
Hr Rydéns beskäftiga brådska med att
»redan på en av riksdagens första
sammanträdesdagar» framställa interpellation till
ecklesiastikministern rörande tolkningen av
de nya katekesbestämmelserna visar bäst,
vilken vikt han för sin del fäster vid denna
framstöt. Det rent sakliga underlaget i för
densamma ter sig för mera objektiva
bedömare skäligen enkelt. När regeringen
föreskrivit, att hädanefter »korta stycken eller
minnesord» i Luthers lilla katekes må kunna
inläras vid kristendomsundervisningen, så
skall man vara bra formalistisk för att av
denna formulering bringas i ovisshet och
själanöd rörande innebörden av den gjorda
förändringen. Den reella skillnaden mellan
de båda använda uttrycken torde det
behövas särskilt språkpedantiska dissektioner för
att kunna påvisa.
De sju folkskolinspektörerna i
Skåne, av vilka dock tre äro teologiskt
utbildade, äro uppenbarligen särdeles
enfaldiga personer. Här sitta de i flera
timmar för att diskutera, hur man
egentligen skall fatta innebörden i den
Lindskogska ukasen. Till på köpet bli
de ej färdiga med en »slutgiltig
ståndpunkt» utan tänka sammanträda på
nytt.
Vi ha trott oss göra alla villrådiga
en tjänst genom att fästa deras
uppmärksamhet på att Aftbl. sitter inne
med vetandet i fråga om författningens
tolkning. Därmed böra både
sammanträden och grubblerier kunna besparas.
Lärartidningen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
