Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 4. 22 januari 1930 - Början till klarhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 4
Början
till klarhet?
Remissdebatten plägar få sin
prägel av politisk uppgörelse
mellan regeringen och oppositionen.
Diskussionen rör sig om allt
mellan himmel och jord. Någon
samling kring en viss fråga kan icke
åvägabringas. Av denna anledning
framställdes i onsdags i riksdagens
båda kamrar de interpellationer i
katekesfrågan, som å annat ställe
refereras. Syftet var att kunna ur
det allmänna grälet i
remissdebatten utmönstra denna fråga, så att
någon stund kunde anslås åt en
samlad och saklig debatt av
densamma.
Ecklesiastikministern valde
emellertid utvägen att besvara
interpel-lationerna under fredagens
remissdebatt - inom parentes sagt
blevo inte ens interpellanterna före
debattens början underrättade om
dessa hans avsikter, såsom alltid
eljest plägar ske. Eesultatet blev i
andra kammaren, att
katekesdebatten blev alldeles söndertrasad. Det
dröjde nästan på minuten 24
timmar efter ecklesiastikministerns
svar, innan interpellanten,
kyrkoherde Hallen, kunde få ordet. I
första kammaren överenskoms mellan^
interpellanten och talmannen, att
ordet ej skulle begäras förrän efter
det hela remissdebatten i övrigt
ebbat ut. Härigenom kunde slutet av
debatten helt ägnas åt
katekesfrågan. Sent i lördags middag .-
ecklesiastikministern svarade även i
denna kammare under fredagen .-
påbörjades där katekesdebatten,
talarlistan var ganska lång, och
debatten måste avbrytas för att
fortsättas på måndagen.
När detta nedskrives, är
debatten icke slut i första kammaren,
men vi ha ansett oss böra söka
summera resultaten av fredagens och
lördagens behandling av
katekesfrågan.
Syftet med interpellationerna var
att få svar på frågan, huru den
Lindskogska ukasen rätteligen
skulle tolkas med hänsyji till katekesens
olika delar. Ecklesiastikministern
rörde sig i frågans utkanter; något
annat än obestämda antydningar i
fråga om olika partier av
katekesen innehöll icke detsamma. Så vitt
vi kunnat uppfatta, skulle av det
skriftligt utarbetade svaret kunna
utläsas, att den ändring i
författningstexten, som regeringen
företog, icke avsåg någon ändring i sak
av den ståndpunkt, som i
skolöverstyrelsen intagits av hrr Holmdahl
och Walli. »Hr Holmdahls
motivering gäller till punkt och pricka»
även regeringens lagtext, så lydde
ecklesiastikministerns yttrande, så
vitt vi rätt kunde anteckna hans
ord. (Vi ingå ej i detta
sammanhang på den juridiska hållbarheten
i ett sådant resonemang utan hålla
oss endast till innebörden i
förklaringen.) Det synes vidare framgå
av uttalandena, att fjärde och
femte huvudstyckena icke ansetts
kunna rymmas inom lagtextens ram. I
fråga om första huvudstycket
ansåg statsrådet, att Luthers
förklaringar till »de flesta buden» kunna
anses innefattas i förordningen.
Detsamma gäller också
förklaringarna till bönerna i tredje
huvudstycket, dock av uttryckssätten att döma
i mindre omfattning än beträffande
buden. Andra huvudstycket
berördes icke med ett ord i
interpellationssvaret.
Då ecklesiastikministern i hela
sitt svar använde så pass
obestämda uttryck och för övrigt icke gav
något som helst besked
beträffande katekesens mest dogmatiskt
betonade del .- andra huvudstycket
- begärde interpellanten klart
besked i dessa hänseenden. Statsrådet
svarade omedelbart och strök
därvid ytterligare under, att i fråga om
bud och böner självfallet endast
sådana förklaringar kunde få
förekomma, som verkligen voro ur
pedagogisk synpunkt lämpliga. I
fråga om andra huvudstycket, där
interpellanten som exempel på för
barn obegriplig och rent dogmatiskt
betonad text uppläste Luthers
förklaring till andra artikeln, angav
ecklesiastikministern som sin
personliga uppfattning, att en sådan
text icke borde ifrågakomma till
utanläsning.
Ett par andra uttalanden, som äro
av betydelse för bedömande av det
genom katekesukasen skapade läget,
böra också uppmärksammas.
Sålunda betonades starkt, särskilt av
hr Holmdahl, att bland kristna
kyrkans klassiska litteratur icke icunde
inräknas något av 1878 års
katekesutveckling. Vidare underströk
statsrådet Lindskog i två olika
vändningar riktigheten i Svensk
Läraretidnings uttalanden, att intet
enda skoldistrikt, som ej självt vill,
behöver ändra en rad i sina
reglementen eller läroplaner på grund
av författningsändringen. Det är
endast, »där man så önskar», som
man fått rätt att vidtaga den »lilla,
lilla jämkning» - för att använda
hr Lindskogs karaktäristik av sitt
verk .-, som författningsändringen
medgiver.
I andra kammaren blev, som
nämnt, katekesdebatten
söndersprängd av remissdebatten. Ett
bidrag till klarläggandet av läget
avsåg generaldirektör Holmdahl att
ge. Då emellertid hans anförande
i mycket ringa grad präglades av
koncentration, nödgas vi avvakta
det stenografiska protokollet för att
kunna få någon säker föreställning,
huruvida det gav någonting utöver
ecklesiastikministerns uttalanden. I
andra kammaren slutfördes
debatten under lördagen i trötthetens och
oklarhetens tecken.
Vid måndagens
förstakammarde-batt fortsattes självfallet arbetet
med att komma till ytterligare
klarhet. Hittills har endast en början
till sådan vunnits. Och debatten har
därför ej fått någon hetsig
karaktär.
Genom ett uttalande i slutet av
anförandet i första kammaren gav
emellertid ecklesiastikministern
debatten en yändning, som sannolikt
kommer att betydligt tillspetsa
situationen. Han hänvisade till att
det vore de lokala
skolmyndigheterna m. fi. och icke han, som skulle
tyda uttrycket »korta, för barnen lätt
tillgängliga stycken eller
minnesord». Med denna anvisning har han
klargjort, att han ej finner sig
pliktig att medverka till en fast och
auktoritativ författningstolkning,
vilket medför, att godtycket får fritt
florera.
Befinnes vid fortsatt
meningsutbyte detta vara avsikten, finnes
uppenbarligen ingen annan utväg än
att söka få författningen upphävd.
Klarhet i det hänseendet torde ha
vunnits, när detta läses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
