Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 5. 29 januari 1930 - Facit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5
SV E N S K LÄ RA R E TID N I N G
101
Facit.
Katekesen kom att helt dominera
remissdebattens tredje dag i första
kammaren. Den tillspetsning av
situationen, som vi efter lördagens
debatt ansågo ha inträtt på grand
av ecklesiastikministerns försök
att slingra sig undan en
auktoritativ tolkning av
författningsändringen och framhävandet av de
underordnade myndigheternas rätt att
efter eget omdöme tolka densamma,
färgade hela måndagens
riksdagsdebatt. Ecklesiastikministern fick
hjälp, sådan den nu blev, av
professor Johan Bergman (fr),
hovrättsrådet K. J. Ekman (h), biskop
Bergqvist (h) och predikanten
Boberg (h). Kyrkoherde Sandegård
(s) svävade något på målet, även
om man ur hans yttrande närmast
torde böra utläsa en mot den
Lindskogska katekesförordningen
kritisk inställning. I övrigt blev det
skarp kritik, mycket -skarp
understundom.
Lektor Oscar Olsson (s) började
måndagens debatt. Han syftade till
vida längre gående förändringar av
kristendomsundervisningen än de
i 1919 års undervisningsplan
genomförda. Undervisningsplanen
hade emellertid stödet av en bestämd
riksdagsopinion, och regeringen
hade genom att gå denna emot
skapat ett stridsläge, som nu borde
föranleda, att man går vidare på
vägen till religionsfrihetens
genomförande på skolans område. Hr
W agnsson (s) hade ett både
sakligt och verkningsfullt yttrande.
Den Rydénska
undervisningsplanen hade lett till en avspänning av
motsättningarna och skapat
arbetsro åt skolorna. Nu är gärdet
upprivet. Den Lindskogska ukasen är en
brandfackla. Eedan har det
förekommit, att man gått till
skolrådsval på parollen: För eller mot
katekesen. Ecklesiastikministern hade
tidigare visat utvägen att förpassa
en av hans propositioner till
papperskorgen. Katekesukasen bör gå
samma väg. Hr Almkvist, den
för-oitvarande frisinnade
ecklesiastikministern, pekade särskilt på de
stora praktiska svårigheter, som
genom författningsändringen skapats.
Det är visserligen -sant, att intet
skoldistrikt behöver ändra sina reg-
lementen eller läroplaner på grund
av författningsändringen, men hur
många skolråd äro så sammansatta,
att ingen inom detsamma kan
komma att taga upp frågan? Och då ha
vi katekesstriderna ute i bygderna i
full gång. När man vet, hur
fördärvligt sådana strider verka,
måste man hysa den uppfattningen,
att ändringen ej bort komma till
stånd.
För den, som skriver detta, blev
det, särskilt på grund av K. J.
Ekmans för trettioelfte gången
upprepade historier om
undervisningsplanens grundlags stridiga tillkomst,
tillfälle till en ingående räfst med
den osannfärdiga trafik, som
bedrivits från katekesagitatorernas
sida. Med beklagande fastslogs, att
ecklesiastikministern icke velat
medverka till ett ordentligt
klargörande av författningens innebörd.
Det rena godtycket från skolrådens
sida har knäsatts av regeringen.
Syftet med interpellationen att
undersöka, huruvida genom en
auktoritativ tolkning
författningsändringens räckvidd kunde begränsas
till de etiskt betonade delarna av
katekesen, har ej nåtts. Viljan till
en avspänning har funnits, men
ecklesiastikministern har ej funnit
sig kunna lämna garantier mot
återinförande av en utanläsning av de
dogmatiska delarna av katekesen.
Därför faller ansvaret på honom
för den strid, som måste upptagas
för återförandet av författningen
till dess förutvarande lydelse.
Ett utomordentligt
verkningsfullt anförande hade hr Mauritz
Hellberg (1), som bl. a. skarpt
gisslade sin länskamrat Johan
Bergman för hans inlägg.
Undervisningsplanen tillgodosåge
religionsfrihetens krav för både föräldrar,
lärare och barn. Det finnes ingen
annan utväg än att utmönstra
katekesen; de hem, där man vill läsa
katekes, må göra det, men de ha
ingen rätt att kommendera andra.
Till ecklesiastikministern ställde
han frågan: Om Bolstad stöder sig
på den nya kungörelsen och gör
som förut, vad inträffar då? Om
kungörelsen ej kommit ut, skulle
allt ha varit lugnt. Nu har
regeringen skapat strid.
Ecklesiastikministern amså’g sig
ha besvarat de framställda frågor-
na. Kungörelsen är helt i
undervisningsplanens anda. Är det sämre,
att barnen få läsa utantill en
trossats på vacker prosa än på dålig
vers? På denna fråga kom svaret
från interpellanten: När man
sjunger »Allena Gud i himmelrik», så
är det inte treenighetsdogmen, som
fyller tankar och sinne, utan
stämningen och skönheten i psalmens
utformning. Dogmat dominerar på
ett helt annat sätt i andra
huvudstycket än i psalmboken.
=&
Ovanstående har ej avsett att
vara ett referat i egentlig mening
- därav har dagspressen
överflödat - utan- en sammanfattning i
stora drag av vad debatten gav.
Totalintrycket av sista dagens
katekesdebatt blev detsamma som av
de föregående dagarnas: Vaga
uttalanden av den för beslutet
ansvariga utan verklig klarhet på de
avgörande punkterna. Krypande
bakom de lokala skolmyndigheterna och
därmed lössläppt godtycke i
skoldistrikten. Katekesstrid ute i en
mängd skoldistrikt och allmän
villervalla. Visserligen trodde sig
ecklesiastikministern kunna försäkra,
att den nya kungörelsen icke skulle
missbrukas av katekesens vänner.
Och hr Bergqvist förklarade, att om
författningen icke visade goda
verkningar, kunde man sedan taga upp
frågan om att avskaffa den.
Vid dessa uttalanden kan
emellertid ej fästas avgörande
betydelse. Väst-Sverige kommer av allt att
döma mycket snart att visa, vad
lojalitetsförhoppningarna äro
värda. Och å andra sidan har
regeringsbeslutet redan givit luft under
vingarna på dem, som vilja få hela
kristendomsämnet struket från
folkskolans läroplan. Motioner i denna
riktning ha redan väckts inte bara
från kommunistiskt håll utan även
av socialdemokraten Oscar Olsson.
Vad vi befarat, har sålunda
inträffat. I tio år har det praktiskt
taget rått lugn kring
kristendomsundervisningen i våra
barndomsskolor. Regeringens beslut har
släppt alla ofredens andar lösa,
Besinningsfulla människor ha
anledning att samlas kring de krav, som
inom de närmaste dagarna komma
att resas på katekesförordningens
upphävande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
