Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. 5 februari 1930 - Katekeskungörelsen bör upphävas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 6
SVENSK LÄRARETIDNING
119
Katekeskungörelsen bör upphävas.
I första kammaren väcktes i fredags
följande motion av hr Rydén:
De försök, som genom framställandet
av min interpellation i katekesfrågan
vid årets riksdag gjorts i syfte att
vinna klarhet över den rätta tolkningen av
kungl, kungörelsen (nr 370) den 6
december 1929 om ändrad lydelse av
anvisningarna till kursplan för ämnet
kristendomskunskap i kungörelsen
angående undervisningsplan för rikets
folkskolor den 31 oktober 1919, ha
endast i ringa omfattning lett till positivt
resultat. Genom de uttalanden, som
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet gjorde under debatten i
första kammaren beträffande de
underordnade skolmyndigheternas befogenhet
att bestämma över vad som skall anses
som »korta stycken och minnesord» ur
Luthers lilla katekes, har snarare risken
för en godtycklig tillämpning av den
oklara författningsbestämmelsen ökats
än minskats.
Herr Almkvists anförande under
debatten synes mig fullständigt
klargörande beträffande de praktiska
konsekvenserna i berörda hänseende.
Närmast såsom en ytterligare utveckling av
dessa synpunkter tillåter jag mig
framhålla följande.
En av de olägenheter, kungörelsen
medför, är att den giver anledning till
olika tolkningar ute i de skilda
skoldistrikten om de givna bestämmelsernas
syfte och omfattning.
De lokala skolmyndigheterna i
landets olika delar betrakta nämligen,
såsom erfarenheten hittills i rikt mått
givit vid handen, frågan om katekesens
ställning såsom lärobok i folkskolan
från högst olika utgångspunkter.
Inom somliga skoldistrikt omfattar
det övervägande antalet
skolrådsledamöter katekesen såsom lärobok i
barndomsskolan med ett synnerligen livligt
intresse, och det säger sig självt, att
dessa icke skola försumma det tillfälle,
som nu blivit givet, att framföra
yrkanden om vittgående förändringar i
kursplanerna for kristendomsämnet i
vederbörande skolor. De komma därvid
säkerligen att, särskilt efter
ecklesiastikministerns nyss åsyftade uttalanden, fästa
avseende uteslutande vid den kungl,
kungörelsen, och dess oklarhet har icke
undanröjts genom vad som hittills
förekommit.
Undervisningsstoffets omfattning
bestämmes icke av lärarna - de ha endast
rätt att uttala sin mening - utan i
första hand av den lokala
skolmyndigheten, vilkens beslut lärarkåren, hur vitt
skiftande meningarna på ifrågavarande
område än kunna vara inom densamma,
är pliktig ställa sig till efterrättelse.
Folkskolinspektörernas befattning
med ärenden av ifrågavarande beskaf-
fenhet, inskränker sig i stort sett till
avgivande av yttrande, därest frågan
om förändringar i kursplanen
underställes vederbörande domkapitels
prövning. Och uppfattningen bland
inspektörerna i fråga om
kristendomsundervisningens läggning växlar i mycket hög
grad. Domkapitlen åter torde i dylika
ärenden ha blott ett intresse, nämligen
att giva katekesundervisningen största
möjliga utrymme.
Inom varje skoldistrikt av ovan
nämnd typ finnes emellertid i regel ett
större eller mindre antal föräldrar, som
på grund av sin religiösa åskådning
icke vilja, att deras barns religiösa
fostran skall grundas på katekesens
dogmatiska satser. Mot varje sådan far eller
mor innebär ett beslut om katekesens
återinförande såsom lärobok i
barndomsskolan i viss mån ett andligt
förtryck, som de säkerligen icke utan
missnöje och protester skola finna sig uti.
?| Inom andra skoldistrikt åter är
majoritet på förhand given mot varje
förändring i de lokala bestämmelser om
kristendomsundervisningen, vilka
kommit till stånd på grund av 1919 års
undervisningsplan. Men även inom dessa
skoldistrikt finnes oftast en minoritet,
ehuru den här består av bl. a.
representanter, som hysa ett stort och varmt
intresse för vidgad katekesläsning i
folkskolan. Dessa komma utan tvivel att
göra sin mening starkt gällande, och även
om deras förslag slutligt avvisas, kan
detta dock icke ske utan att religiösa
tvister uppstå, och icke heller utan att
den ena parten känner sig kränkt i sin
religiösa uppfattning.
Vidare må framhållas, att sådan
olikhet beträffande de lokala
undervisningsplanerna mycket väl kan bli
rådande, att t. ex. i stads- och
industrisamhällen katekesen icke tilldelas
annan ställning, än den givits i 1919 års
undervisningsplan, medan däremot i
närgränsande landsbygdsdistrikt så gott
som hela katekesen förelägges till
ordagrant inlärande.
Av det anförda framgår, att den nya
kungörelsen, vilken avsikten med
densamma än må hava varit, är i sällsport
hög grad ägnad att åstadkomma
förvirring och giva anledning till tvister
och strider på ett ytterst ömtåligt
område. Detta måste betecknas såsom så
mycket mer beklagligt, som under de
10 år som förflutit efter tillkomsten av
1919 års undervisningsplan, genom ett i
regel klokt och förståndigt utfört
upplysningsarbete, en klar insikt om
meningen med och fördelarna hos den då
införda nyordningen i fråga om
kristendomsundervisningen i folkskolan
blivit allmän i hela landet med
undantag av någon enstaka bygd av säregen
andlig struktur. Ordning i undervis-
ningen och lugn i förhållandet mellan
myndigheter, hem och skola hade blivit
resultatet av de 10 årens
nydaningsarbete.
Ett av huvudsyftena med 1919 års
undervisningsplan var, såsom jag i
för-stakammardebatten framhöll, att söka
lösa problemet att utan kränkande av
religionsfrihetens grundsatser bibehålla
kristendomsundervisningen i våra
barndomsskolor. Det synes mig uppenbart,
att detta i längden icke blir möjligt,
om denna undervisning förlorar sin
all-mänkristliga karaktär i anslutning till
Jesu förkunnelse, främst bergspredikan,
för att i stället växlas in på dogmatiska
spår. Det är faran för en sådan
utveckling, som uppstått genom den nu
vidtagna ändringen. Det lugn och den
avspänning i gamla motsättningar kring
barndomsskolans
kristendomsundervis-ning, som 1919 års undervisningsplan
ovedersägligen medfört, hotar nu att
efterträdas av bitter strid.
Katekesfanatikerna låta sig ingalunda nöja med
vad de nu vunnit - därom lämnar
deras press så gott som dagligen bevis i
insändare och upprop. På andra sidan
ha långt gående yrkanden om
religionsundervisningens omläggning, beskäring
eller borttagande framställts, bl. a.
genom motioner vid årets riksdag. Allt
pekar hän mot en upprivande strid kring
barndomsskolans
kristendomsundervis-ning - en strid som direkt framkallats
eller fått sin näring av den utfärdade
kungörelsen.
För den, som i likhet med mig skulle
se en verklig olycka i att vår svenska
barndomsskola av föräldrarnas olika
inställning till vissa de olika kristna
samfunden skiljande lärosatser, sprängdes
sönder i inbördes kämpande sektskolor,
framstår det som en angelägenhet av
den största betydelse, att en sådan
utveckling förekommes. Såvitt jag kan
bedöma, finnes det numera ingen annan
utväg ur den tillskapade situationen än
att återgå till de föreskrifter, som
förut gällt, och som skapat avspänning och
försonlighet kring en gammal
stridsfråga.
I syfte att bereda riksdagen tillfälle
att medverka härtill tillåter jag mig
vördsamt föreslå,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj: t hemställa, att
anvisningarna till kursplanerna för ämnet
kris-tendomskuiiskap i kungörelsen
angående undervisningsplan för rikets
folkskolor den 31 oktober 1919 måtte
återställas till den lydelse, som de ägde före
utfärdandet av ovanberörda kungörelse
(nr 370) den 6 december 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
