Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. 5 februari 1930 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
SVENSK LÄRARETIDNING
Mr 6
Rekvirera
våra nya . kataloger
Billiga läroböcker
Katalog över prisnedsatta läro- och
läseböcker
och
Särkatalog
över prisnedsatta och andra läroböcker för
realskolor, gymnasier och flickskolor m. m.
Den förstnämnda katalogen upptager en
mängd prisnedsatta böcker, utgivna av P.
A. Norstedt & Söners och Albert Bonniers
Förlag samt av Svenska Bokförlaget, för
olika skolformer, den sistnämnda förutom
sådana böcker även en del arbeten, vilka,
ehuru de icke äro utarbetade i enlighet
med kursplanerna av den 29 juni 1928,
likväl ännu kunna komma till användning
i realskolor, gymnasier och flickskolor m. m.
Svenska Bokförlaget
GLÖM
SAGA
I ny, omarbetad upplaga
föreligger nu
Nils Helgers
Medborgarbok
för fortsättningsskolan
och
andra ungdomsskolor
Denna lärobok, vars första
upplaga utkom 1917, har varit
banbrytande för fortsättningsskolans
undervisning i
medborgarkunskap och utgått i
över 150,000 ex.
Den nya upplagan, som
genomgått en grundlig omarbetning,
föreligger nu i en mycket tilltalande
och fullt modern form.
Priset är utomordentligt lågt:
85 öre för haft. ex,
Kr. 1: 20 för kart. ex.
Lärare erhålla provexemplar mot
50 % rabatt från
J. A. Lindblads Förlag
UPPSALA
spörjes under stundU»n, att skolråd i detta
hänseende förfara på ett sätt, som måste
anses ganska obilligt mot de sökande lärarna.
Vid kallelsen till prov meddelas ingen
uppgift beträffande reseersättning. I tro, att
gängse praxis tillämpas, underkasta sig de
till prov kallade understundom ganska
dyrbara resor, och så mötas de efter provets
avläggande av underrättelsen, att ingen
reseersättning utbetalas. I ett till mig nyligen
inberättat fall har ett skolråd i Östergötland
kallat flera att avlägga prov. En av dessa
var bosatt i Jämtland. Vid förfrågan om
reseersättning, som framställdes av en bland de
provande – hans resekostnader uppgingo till
ungefär 50 kronor - svarades, att skolrådet
senare skulle besluta om den saken. På en
efter valet insänd räkning har ej ens - flera
månader efter provets avläggande - ett svar
anlänt.
Det synes mig vara i hög grad oegentligt,
att inga föreskrifter, som rättsligen reglera
dessa förhållanden, utfärdats. Under de tider,
då tillgången på folkskollärare var knapp,
framträdde måhända behovet av reglerande
föreskrifter på detta område mindre än nu.
Men i läraröverflödets tider, då konkurrensen
om platserna i hög grad skärpts, synes
billigheten kräva, att lärarna ej utlämnas åt ett
godtyckligt förfarande i berörda hänseende.
Skolråden kunna förelägga huru många som
helst av sökande till en lärartjänst
undervisningsprov och detta oberoende av deras
boningsort. Visserligen utgör underlåtenhet att
fullgöra förelagt undervisningsprov icke
hinder för sökande att vid tjänstens tillsättande
komma i åtanke, men i verkligheten tvingar
konkurrensen var och en som vill
ifrågakomma till en tjänst att underkasta sig
undervisningsprov, om sådant förelägges honom. Då
det här ofta gäller .skuldsatta lärare -
understundom t. o. m. arbetslösa sådana - är
det ej underligt, om de anse sig illa
behandlade, därest ett skolråd går till väga, som
ovan skildrats.
Det ur alla synpunkter riktigaste vore väl
att lagfästa den vanligen förekommande
ordningen, att skoldistriktet, så snart dess
skolråd förelägger en sökande undervisningsprov,
betalar resekostnaderna för den provande.
Någon fara för missbruk kan ej uppstå genom
ett sådant stadgande, ty det ligger ju alltid
i skolrådets eget skön att bestämma, vilka
och huru många som kallas.
Självfallet förutsattes en utredning av
berörda spörsmål, innan k. m:t i ärendet
utfärdar lämpliga föreskrifter. Jag vågar
därför vördsamt hemställa,
att riksdagen i skrivelse till k. m:t
hemställer, att k. m:t måtte efter
verkställd utredning taga under övervägande,
huruvida icke föreskrifter böra utfärdas om
att sökande till lärartjänst vid folkskola, som
av skolråd förelägges undervisningsprov, skall
av vederbörande skoldistrikt erhålla
gottgörelse för sina med provets avläggande förenade
resekostnader.
litteratur.
Skandia. Tidskrift för historisk forskning
utgiven av Lauritz Weibull. Årg. II. Pris
8 kr. Bokförl. Natur och Kultur,
Stockholm.
Med det nu utgivna andra häftet av
denna kritiskt-historiska tidskrift
föreligger andra årgången avslutad. Under
det gångna året ha influtit ett antal
bidrag, vilka alla bära vittne om den
höjdpunkt, som den nordiska
historieforskningen för närvarande intar. Jag
vill nu i all korthet dröja vid ett par
av dessa uppsatser, vilka beröra
centrala och för historieundervisningen
viktiga områden.
Prof. Gottfrid Carlsson i Lund har
i en uppsats om Sten Sture den yngre
givit en bild av denne furste, som
skarpt avviker från den gängse
uppfattningen. Förf. konstaterar först, att
denna period av vårt lands historia
blivit ytterst flyktigt behandlad av våra
svenska historiker, under det att
danska forskare, framförallt Allen,
skildrat denna tids svenska historia
synnerligen ingående. Sten Sture d. y. har i
.svensk historieskrivning blivit
framställd som en hart när ideal
hjältegestalt, tapper och fosterländsk men på
samma gång fridsälskande, alltid redo
att räcka motståndaren handen till
försoning och vänskap, visande t. o. m,
»allt för stor efterlåtenhet mot sina
fiender». Förf. har som bekant tidigare
gjort en grundlig studie av denna tids
historia i sin avhandling om Hemming
Gadh, och den kritiska uppfattning
han där företräder, har svensken nu
fullföljt i sin studie över Sten Sture
d. y. Ut från otryckt och hittills okänt
källmaterial har han uppvisat, att
den ovan skildrade traditionella
uppfattningen är direkt felaktig. Den
härrör ytterst från Sten Stures egna
skrifter, och han har sålunda fått skriva
sin egen historia.
Av samtida urkunder och brev
framgår, att Sten Sture var en förkämpe
för en stärkt statsmyndighet över de
feodala och hierarkiska
samhällsmakterna. Stormännen kämpade för härd
och altare mot det av Sturarna ledda
folkpartiet. Förf. visar nu, hurusom
Sten Sture på ett ytterst våldsamt sätt
tar upp striden med aristokratien och
bemäktigar sig rikets slott och fästen
utan hinder av tidigare avtal. Genom
hänsynslöshet och obändig kraft banar
han sig väg till riksföreståndarskapet
och driver som sådan sin vilja igenom
trots riksrådets föreställningar och
kyrkans hot. I högre grad än någon av
sina företrädare har han mot riksrådet
spelat ut det meniga riksmötet, för
vilket han angav programmet, att det
som rör alla, bör av alla samtyckas.
Den traditionella uppfattningen av
Sten Sture som den fridsamme
idealisten har sålunda fått vika för en
annan, mera mänsklig men också mera
sann. Statsmannen Sten Sture kan icke
annat än vinna på en sådan
omvärdering Vid undervisningen i historia
komma säkerligen de synpunkter, som
Gottfrid Carlsson hävdat, att ersätta
den nu vanliga bilden av Sten Sture
d. y.
I en annan uppsats behandlar prof*
Lauritz Weibull »Carl XII:s död».
Förf. höll i våras en mycket
uppmärksammad föreläsning i Sorbonne över
detta ämne. Han tar upp till kritiskt
särskådande den betydelsefulla fråganr
om kungen stupade för en
lönnmördares kula eller icke. Hittills har
forskningen avvisat denna tanke, som dock
gång efter annan dykt upp. Senast
1917 företogs ju en anatomisk
undersökning. Några direkta bevis kan förf.
helt naturligt icke ge, men hans slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
