Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 7. 12 februari 1930 - Egron Lundell: Modersmålsundervisningen i folkskolan - Edvin Wide: Skåne har fastställt egna skolidrottsmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 7
se igenom det skrivna. Här i Uppland
bör ä-ljudet ägnas en rundlig tid, ty
man kan icke här skilja på ä och e.
Dubbelkonsonant är också svår. Orden
på l j, dj, s j, sk j, st j böra inläras som
utanläxa. Vad vi behöva påminnas om
är att giva läxor i rättskrivning och
förhöra orden.
Uppsatsskrivningen bör man redan
börja med i 3 :e klass. Man kan
kanske begynna med något, -som barnen
själva upplevat.-," Först få de muntligen
berätta detta och sedan kommer den
gemensamma dispositionen på svarta
tavlan. När uppsatsen är skriven i
kladdboken och blivit rättad, få barnen
skriva in och illustrera den i
uppsatsboken. Att rita och måla tycka barnen
i allmänhet mycket om, och det ämnet
blir mycket trevligare, om, de få göra
det. Läraren bör i början teckna före
på svarta tavlan. Sedan få barnen
själva hitta på, hur de skola rita.
En uppsats bör skrivas varje vecka.
Man får icke avskräckas av de första
otympliga försöken utan med glatt mod
fortsätta. Resultatet kommer att visa
sig i de högre klasserna. Vilka ämnen
skall man då välja för
uppsatsskrivningen? Ja, här finns en mångfald
att välja på. Först och främst böra
de fria ämnena dominera, t. ex. någon
resa, som barnen gjort, ett arbete, som
de utfört hemma, en rolig berättelse,
som åe läst, eller dylikt. Man får då
akta sig för att göra ämnet för
omfattande. Att låta barnen skriva en
uppsats över ämnet: »Mina sommarferier»
är sämre än: »En rolig dag under
sommaren». När man tager ämnen ur
läxböckerna, får man försöka hitta på
sådana rubriker, som tilltala den
barnsliga fantasien, så t. ex. ej: »Karl den
XII: s död» utan: »En soldat berättar
om Karl XII: s död», »Torgny berättar
för de sina om tinget i Uppsala», en
saga om vattnets kretslopp eller dylikt.
Uppsatserna böra rättas i skolan, och
barnen få efter lärarens anvisning
själva utföra rättelserna. Är ett M
begånget av flera, tages det upp till
allmän behandling på svarta tavlan.
Rättar man hemma och barnen få skriva
av rättelserna, lära de sig ju ingenting
därav. Det är bättre att vädja till
deras språksinne och låta dem anstränga
sig att själva finna felet. Både stavfel
och språkfel förekomma ju alltid, men
ett fel tror jag nog, att vi lärare alltid
finna, och det är: oriktig satsbyggnad.
Barnen kunna ej sätta punkt, där det
skall vara, och de kunna ej skilja på
huvudsats och bisats. Det generar dem
ej att skriva blott en bisats samt ett
litet stycke av en huvudsats och sätta
punkt, t. ex.: En gång, när jag var
sjuk (ej skrivet som rubrik utan inuti
en iippsats). Barnen böra därför
uppmanas att skriva korta satser, och
begreppen huvud- och bisats böra
grundligt utredas. Att fordra predikatet i
flertal, när subjektet står där, är
omodernt, särskilt när det gäller brev eller
dylikt. I fråga om rättningen bör man
komma ihåg F. Bergs råd: Hellre för
litet än för mycket.
Rörande innehållet bör man akta sig
att för kraftigt beskära barnets fantasi
och skapa olustkänslor vid arbetet.
Det, som man dock alltid bör hålla
på, är dispositionen. Den är själva
skelettet och hellre bara skelett än en
rörig uppsats, där allt kommer »huller
om buller».
Somliga pedagoger rekommendera att
låta barnen ibland få till uppgift att
blott disponera ämnen. Jag har ej
försökt det, men jag tror, att det är
mycket nyttigt. Man lyssnar som bekant
hellre på ett kort enkelt tal med kärna
och must än en lång frasrik
framställning utan plan och förnuft, där
tankarna hoppa bock över varandra.
Sist kommer jag till språkläran. Jag
är nämligen av den meningen, att
språkläran skall vara en tjänare och ej
en herre. Det vill säga: Språklära för
sin egen skull är ett oting. Visst kan
en lärare lysa med ämnet på en
examen och mammorna och papporna
imponeras av barnens lärda tal, men den,
som något litet känner till
undervisning i svenska, låter sig ej
överväldigas, ty han vet, att det i vanliga fall
sker på bekostnad av annat, som är
viktigare. Barnen skola något känna till
ordklasserna, huvud- och bisats,
skiljetecknens bruk, subjektsdel och
predi-katsdel. Hinner man sedan lära dem
skilja mellan attribut och adverbial, så
mycket bättre, men längre kommer man
i allmänhet ej, åtminstone icke i de
sämre skolformerna. Så komma subjekt
och predikat med deras bestämningar.
Barnen få snart klart för sig, att i
varje fullständig sats skall det finnas minst
ett subjekt och ett predikat. Man
kommer så över till satser med ett subjekt
och flera predikat samt tvärtom. Så
går man över till bindeord och
satsbindning, och barnen få lära sig, att
fullständiga satser skiljas med komma.
Så komma nya bindeord samt
satsfog-ning med utredning om huvud- och
bisats. Att detta är oerhört viktigt för
skrivningen, har jag förut berört.
Bestämningarna till subjekt och predikat
få ännu ej namn utan kallas
subjektet med bestämningar subjeMsdel samt
predikatet med bestämningar
predikats-del. De förra strykas under med ett
streck, de senare med två.
Först i sista klassen komma
benämningarna attribut och adverbial samt
objekt. Ha då barnen förr lärt sig
skilja mellan subjektsdel och predikatsdel,
ligger det nu inom möjligheternas
område att lära dem skilja mellan dessa
satsdelar, men man bör taga det med
rö, om man ej lyckas. Ordklasserna äro
ju lättare att få in. Barnen kunna
ibland få till tyst övning att leta reda
på t. ex. tingorden i ett läseboksstycke,
en annan gång verksamhetsorden o. s. v.
Sist i språkläran bör förekomma
repetitions- och framför allt
interpunk-tionsövningar. Interpunktionen bör
naturligtvis redan behandlas i 3 :e klass
och alltjämt sedan. Direkt och indirekt
anföring, utsättande av kolon vid den
förra brukar behöva noggrant övas.
I modersmålet liksom i andra ämnen
gälla Strindbergs ord: »Man måste
sikta mot skyn för att nå skogsbrynet.»
Men här är ansträngningen härlig, ty
som svenskar känna vi sanningen av
skaldens ord:
»Klingar icke modersmålet skönast?
Binder ej vårt hem med dubbla garn?
Lyser icke själva ljungen grönast
på den torva, där vi lekt som barn ?
Skåne har fastställt egna
skolidrottsmärken.
Skåneskolorna ha skaffat sig egna
skolidrottsmärken. Främst lär det" vara
Skånes Gymnastikförbund och
lärarkrafter vid folkskolorna i Malmö och
Hälsingborg, som stå bakom detta
företag.
Av vissa pressuttalanden har det
framgått, som om skåneskolornas
separering från Skolidrottsförbundet -
som en sådan har det hela framstått
här uppe i landet - hade sin
egentliga orsak i gammalt missnöje med
nämnda förbund och avsåge att vara
en protest mot dess arbetsmetoder. De
skånska märkesbestämmelserna jäva ju
inte heller precis dessa antaganden.
Det finns i märkesfordringarna
egentligen ingenting, som tyder på klar
strävan efter idrottsprov för de lokala
förhållandena i Skåne. Tvärtom verka
de att vara utarbetade för hela landet.
Att de skånska Skolidrottsmärkena
kommit till just nu, när det är allmänt
känt, att Skolidrottsförbundet har en
kommitté tillsattt som skall utarbeta
nya bestämmelser för förbundets egna
märken, har kommit det skånska nitet
att framstå i en synnerligen tvetydig
dager. Man lockas nästan att tänka på
stridslust och maktlystnad som
bevekelsegrunder för detsamma. Man
tycker nämligen, att skåningarna
åtminstone kunna avbida märkeskommitténs
stämning och ställning till de skånska
önskemålen i fråga om
märkesbestämmelserna, innan de fattade beslut om
egna märken.
Ganska märkligt och roligt är det,
att samtidigt som Skånes
Gymnastikförbunds kommitté för
Skolidrottsmärket fattade beslut om Skånes
skol-idrottsmärke nere i Lund, hade
Skolidrottsförbundets märkeskommitté
möten i Stockholm. Man måste väl säga
samtidigt, när sammanträdena i
Stockholm höllos den 10-11 jan. och de i
Lund den 11-12 jan. ? Och på de båda
platserna gick man i stort sett in för
samma märkesbestämmelser!
Emellertid framhåller man nu från
Malmö några synpunkter, ,som ställa
skåneföretaget i en annan dager. Man
har nere i Skåne, särskilt i Malmö och
Hälsingborg, i många år arbetat på att
komma fram till passande bestämmelser
*~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
